Rade Prica (t.h.) tar hand om bollen framför Ecuadors Renán Calle. Sverige förlorade med 2-1.
Visst kan det verka vansinnigt att i januari dra iväg till Venezuela och Ecuador för att spela tre matcher i tre olika städer, i tryckande hetta på dagtid, på hög höjd och med ett mycket reservbetonat landslag.
Resor hit och dit, nya hotell, svettigt i hettan, svårt att andas
i den tunna luften, strävt gräs – och inte minst duktiga motståndare som spelar en typ av fotboll som merparten i den blågula truppen inte stött på tidigare...
Perfekt, säger jag. Och säkert Lars Lagerbäck också.
Det är under svåra omständigheter som det visar sig vilka som har vad som krävs för att kliva in i landslaget när det verkligen gäller något. Och det handlar minst lika mycket om saker utanför planen. Lagerbäck och assisterande förbundskaptenen Roland Andersson vill ha spelare med karaktär i truppen, spelare som vågar ta för sig, men också kan anpassa sig till den modell som genomsyrar allt i blågult. Det gäller lika mycket spelsystem som reglerna när det är sängdags.
Endast någon av de nya spelarna på turnén lär ta en plats i EM-truppen under året. Men de som fått chansen i Sydamerika lär sig mycket av äventyret – inte minst att de själva måste träna betydligt hårdare för att nå ännu längre. Bättre att mäta krafterna med landslagsspelare i Ecuador än vara stjärna i någon träningsmatch på Skytteholms IP.
Det schweiziska bolaget Kentaro Group, som köpte tv-rättigheterna för svensk fotboll för drygt 1,3 miljarder kronor i fjol – står för hela kalaset under turnén. Visst är det pengarna som tagit landslaget till Sydamerika och de tuffa förhållandena där, men varför klaga?
Den eller de som tar chansen på träning och matcher och visar sig vara av rätta virket även vid sidan av planen får sin belöning av Lagerbäck framöver. Men för de allra flesta blir resan bara ett minnesvärt äventyr. Och ett avslöjande hur avlägsen en ordinarie plats i landslaget är.









