0–1 (0–1) mot Örebro inför endast 8349 åskådare. AIK är ännu utan seger i allsvenskan. Historien talar nu emot de regerande svenska mästarna. Inget lag, i modern tid, har tagit SM-guld efter en så svag start, bara två poäng på fyra matcher.

Förlusten mot Örebro, där Kim Olsen nickade in segermålet i 24:e minuten efter en lovade AIK-start, var den första på Råsunda sedan 29 april i fjol, då Helsingborg vann med 3-0.

Sedan dess hade AIK en suverän svit med 19 tävlingsmatcher i rad utan förlust, derbyn och cupmatcher inräknat.

Nu bröts den sviten – och AIK halkar efter alltmer i den allsvenska tabellen.

Fansen sviker också: 8349 åskådare är den sämsta publiksiffran för AIK i allsvenskan på Råsunda sedan 27 oktober 2008, då 7420 kom – just i hemmamatchen mot Örebro.

Snöfallet på morgontimmana och den bitande kylan stoppade säkert många, men efter 0-0 mot Mjällby, 0-0 mot Brommapojkarna och 3-1-förlusten borta mot Gais senast börjar frustrationen märkas – både hos spelarna och supportrarna.

Buropen hördes i paus och var betydligt högre efter slutsignalen. AIK vek ner sig helt efter Örebros ledningsmål och såg ut som ledsna hundar, som chefstränaren Mikael Stahre pricksäkert uttryckte det efteråt.

Det var energifattigt, håglöst och uddlöst. Antonio Flávio blev överambitiös, Martin Kayongo-Mutumba lyckades inte med något och Bojan Djordjic tog för gott om tid på sig. Dulee Johnson, tillbaka efter skada, inledde lovande men tvingades utgå i 57:e minuten då han haltade av efter den smäll han fick i första halvlek.

Det är tjatigt: men avsaknaden av Iván Óbolo är så stor att det påverkar allt i AIK:s spel. Det finns ingen som kan hålla i bollen, anfallen blir för korta, chansartade och utan finess.

Även bakåt är AIK sämre än i fjol, trots att Walid Atta ersatt Jos Hooiveld på ett lysande sätt. Tomi Maanoja är inte lika trygg som Daniel Örlund i målet och Martin Lorentzson väger lätt jämfört med Markus Jonsson på högerbacksplatsen.

AIK:s mål är fortfarande att försvara SM-guldet, men det blir så gott som omöjligt, även om 26 omgångar återstår. Som spelet sett ut hittills talar inget för en vändning. AIK har dessutom haft ett lätt spelschema, där tre av matcherna också spelats på Råsunda.

Det går inte heller att skylla på planen längre, Råsundas matta var nu klart bättre än i matcherna mot Mjällby och BP.

Självförtroende är en färskvara. AIK behöver en seger på söndag borta mot Gefle för att komma upp på benen igen. Då är både Kenny Pavey och Sebastián Eguren tillbaka efter avstängning. Däremot är Bojan Djordjic avstängd efter sin tredje varning.

Mikael Stahre sitter fortfarande säker efter fjolårets succé, men tålamodet är inte hur stort som helst.

Och i sommar väntar dessutom Champions League-kval. Huvva!