Två minuter över halv tio sträckte Viktor Fasth upp klubba, klubb- och plockhandske mot Hovets tak innan han tog emot första kramen av Johan Andersson.

AIK var utspelat men reste sig och spelade HV71 ut ur slutspelet.

- Vi är 25 man som tror på det här. Vi har sagt att vi inte ska vara kaxiga men vi är lite vassare än HV i varje match, sade Daniel Bång.

Hur känns det att skriva historia (AIK slog som första serieåtta ut seriesegraren med 4-0 i matcher)?

- Skitkul men det är mest tidningarna som skriver om sådant. Vi spelar bara.

AIK gick på knäna i andra perioden när HV71 skapade tillräckligt med chanser för att avgöra matchen, men bara fick en puck förbi den evigt storspelande Viktor Fasth.

- Det är klart att vi var lite trötta. Men vi visade en jäkla vilja när vi höjde tempot ett snäpp till i tredje perioden, sade Daniel Bång.

Som mest kritiskt var det vid ställningen 0-1, med Patric Blomdahl i utvisningsbåset och en brinnande fyrverkeripjäs framför hemmaklacken.

Då slappnade HV71:s backar av, Johan Andersson hittade Johannes Salmonsson som kontrade och sköt in kvitteringen.

Resten gick av bara farten för de 20 frustande grovarbetarna i svart och gult.

Christian Sandberg trädde in 2-1 via Daniel Grillfors skridsko när chansen egentligen var över och Daniel Bång kastade sig förbi HV-målvakten Daniel Larsson när han satte trean. Daniel Rudslätt spädde på med 4-1 i tom bur.

Resten var AIK-sång och drömmar av guld.

- Vi kan gå hur långt som helst. Vilka vi får möta kvittar, nu har vi ju slagit ut mästarna, sade succémålvakten Viktor Fasth.

HV:s Johan Davidsson var besviken:

– Deras 2–1 var att som att dra bort en matta. Mjölksyran bara kom och det gick inte att ladda om. Det kändes som att slå huvudet i kaklet.