–Men ni får mig inte att säga att jag ska ställa upp där. Det skulle vara lätt att säga det en sådan här dag, men nej, jag måste fundera. Om en månad vet jag om jag har gnistan att tävla vidare, sade Jonas Jacobsson, 43, medan han nyfiket och med stor glädje kollade mobiltelefonen där meddelandena rasade in och samtalen fick vänta till senare på dagen.

Några blev det ändå. Först till fästmön Aja i vars lägenhet i Frösunda Jonas hade dragit sig tillbaka inför guldmedaljnämndens möte. Hon var på jobbet men hade bett att få beskedet direkt. Det fick hon – faktiskt någon halvminut innan beslutet var offentliggjort. Grattiskramen fick anstå till kvällen.

Och så ett kort men varmt samtal med pappa Gert och mamma Ingrid i Kolmården. Ragnar Skanåker, guldskytten från München 1972, ringde och fick framföra sitt hjärtliga grattis via SvD medan Jonas intervjuades av Lotta Bromé i P4 extra. TV4 väntade i kulisserna när TT:s Ingela Ahlberg intervjuade den leende bragdmedaljören.

Från London ringde Svenska handikappförbundets sportchef Hans Säfström och hurrade.

Så där gick det på. Senare på dagen väntade färd till Radiosporten och ännu längre fram SVT-sporten.

–Hur jag ska fira? Haha, det ser mörkt ut, jag vet inte om jag hinner idag, sade Jonas Jacobsson på sitt lågmälda sätt samtidigt som lilla katten Molly, ett grått litet nystan av angoratyp, snodde runt på golvet.

Jonas Jacobsson ser bragdmedaljen som ett erkännande av vad han själv presterat och av handikappidrotten.

–Kanske kan vi ses som idrottsmän fullt ut nu, sade Jonas, och jag hoppas att det här också är en signal till yngre handikappade att våga satsa på idrott.

Han ville inte nämna någon speciell att tacka för stöd och hjälp på vägen till alla framgångar och bragdguld.

–De är så många, släkt och träningskompisar. Nämner man en måste man nämna alla.

För att orka satsa mot London 2010 måste han ha rätt motivation. Han måste också känna att en satsning kan bära hela vägen och att han kan bli ännu bättre.

–Det är små skyttedetaljer det handlar om. Främst vill jag dra upp lägstanivån några snäpp. Toppen har jag.

Det kan bli en dubblering med både Paralympics och OS, men Jonas Jacobsson vet att det är svårt att kvala in till OS. Guldskytten från 2000, Jonas Edman, kom till Sydney tack vare ett wild card. Det lockar att försöka utmana icke handikappade i liggande men det är inget självändamål.

–Om jag väljer bara ett av spelen så blir det Paralympics. Det är speciellt för mig. Vad jag vet säkert nu är att jag i alla fall fortsätter över VM 2010, sade Jonas Jacobsson.

Först ska han försöka smälta att han tilldelats SvD:s bragdguld. Han var besviken 2004 då han gjorde det optimala, vann fyra guld på Paralympics, men inte nådde ända fram i bragdkonkurrensen. Den gången gick medaljen till Stefan Holm för höjdhoppsguldet.

–Men egentligen kan man ju inte förlora en sådan här grej, bara vinna den.

I går hade han gett upp hoppet innan SvD knackade på dörren. Jonas såg häpen ut, brast ut i ett jätteleende och sa tack så mycket. Han trodde att Paralympics-kollegan Anders Olsson, två guld i Peking, eller skidåkerskan Charlotte Kalla skulle belönas.

I dag är han tillbaka i vardagen på träningsbanan i Krokek. Om han inte fortfarande sitter och läser sms-grattis (75 hade kommit på timmen vi var där) eller svarar i telefon.