Annons
X
Annons
X

Skulden som slår mot Sverige

Summan av Sveriges underinvesteringar i infrastruktur är 300 miljarder kronor. En sådan infrastrukturskuld är inte hållbar. Sverige kommer att få allvarliga problem om inte mer pengar satsas, skriver Annika Lundius, Svenskt Näringsliv.

BRÄNNPUNKT | INFRASTRUKTUR

Politiker som vill bli omvalda har starka incitament att satsa på det kortsiktigt populära.
Annika Lundius

De senaste vintrarnas återkommande tågkaos har gjort att infrastrukturen äntligen hamnat i fokus. Men även om järnvägens problem är allvarliga så är den bara en del av vår eftersatta infrastruktur.

En rad kärnfunktioner i ett modernt samhälle förutsätter en väl fungerande infrastruktur. Det handlar inte bara om hur vi reser och kommunicerar utan också om bland annat säker vatten- och energiförsörjning. Forskningen visar att investeringar i infrastruktur ger god avkastning i form av högre ekonomisk tillväxt. Dessutom finns viktiga miljöaspekter.

Men på en rad områden har satsningarna varit för små. För att få ett grepp om storleken på underinvesteringarna har Svenskt Näringsliv låtit konsultbolaget WSP utreda frågan. Utredningen visar att Sverige har byggt upp en infrastrukturskuld på omkring 300 miljarder kronor. Detta är inte hållbart.

Annons
X

Att problemen fått allt större uppmärksamhet har lett till att regeringen nu investerar mer. För perioden 2014–2025 avsätts totalt 522 miljarder kronor och en kompletterande ram som finansieras med trängselskatter och vägavgifter. Detta är ökade anslag jämfört med tidigare. Problemet är att de är helt otillräckliga.

För att amortera Sveriges infrastrukturskuld fram till år 2025 måste de samlade investeringarna i infrastruktur fördubblas. Med nuvarande nivå på investeringarna kommer infrastrukturskulden att fördubblas fram till 2025. Detta kan tyckas vara en teoretisk räkneövning men eftersom BNP är ett mått på ekonomisk aktivitet är den högst relevant.

Enkelt uttryckt innebär en fortsatt ökning av BNP ett större behov av infrastruktur. De problem vi upplever i dag kommer att bli än mer påtagliga.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I grunden är investeringar i samhällets infrastruktur en av statens absoluta kärnuppgifter. Varför har då dessa investeringar under lång tid prioriterats ned?

    De flesta privatpersoner som äger en fastighet eller är medlemmar i en bostadsrättsförening är nog bekanta med den grundläggande psykologin. Att lägga nytt innertak i huset är helt enkelt inte lika kortsiktigt tillfredsställande som att köpa ett nytt kök. Medlemmarna i en bostadsrättsförening tenderar att glädjas mer åt avgiftssänkningar än åt avsättningar till underhållsfonden. Ändå vet vi att ett sådant beteende leder till en sur eftersmak när fuktskadorna kommer eller hissarna slutar fungera.

    Översatt till politik blir problemet än större. Satsningar på höjda barnbidrag, spektakulära arenor eller ökade kommunbidrag är mer populärt än nya vägar eller osynliga vattensystem. Politiker som vill bli omvalda har starka incitament att satsa på det kortsiktigt populära och lämna den sura eftersmaken till kommande regeringar.

    Även om det finns tecken på ett politiskt uppvaknande tyder det mesta på att det blir mycket svårt att med nuvarande finansieringsmodell avsätta de resurser som krävs.

    Svenskt Näringsliv föreslår därför en reform med tre huvudmoment för att komma till rätta med vår underinvesterade infrastruktur.

    1. I dag ingår statens ägande av bolag i statens nettoförmögenhet, men statligt ägande som inte är bolagiserat ingår inte. Det innebär att vår infrastruktur inte ingår. Följden blir att statens finansiella ställning underskattas, innehavet i materiella tillgångar uppgår till cirka 460 miljarder. Den statliga ägarutredningen ansåg nyligen att två holdingbolag bör bildas för att ansvara för statens bolagsinnehav.

    Svenskt Näringsliv föreslår att ett av holdingbolagen får ett utökat ansvar att även förvalta bolag som äger materiella tillgångar i infrastruktur. Om infrastrukturen på detta sätt bolagiseras räknas den med i statens nettoförmögenhet, vilket skulle ge en mer rättvisande bild av statens finansiella ställning. Då blir det också möjligt att göra större investeringar i infrastruktur utanför statsbudgeten genom att sälja finansiella tillgångar för att finansiera investeringar. Det kan således ske utan att de statliga finanserna försämras.

    1. Det andra förslaget är att släppa in privat delfinansiering. Försäkringsbolag och andra pensionsinstitut kan vara lämpliga parter här. Vår modell är att försäkringsbolag ges möjlighet att stå för hela eller delar av den initiala investeringskostnaden mot en garanterad framtida avkastning i form av avgifter.
    1. Det tredje förslaget är att inrätta ett särskilt infrastrukturråd, med det finanspolitiska rådet som förebild. Långsiktigt är infrastrukturfrågorna avgörande för samhällsutvecklingen. Ett sådant råd skulle bidra till att frågan prioriterades mer. Men också till att politiken bättre än i dag skulle koncentrera sina resurser på bra infrastrukturinvesteringar i stället för de som blir resultatet av ett politiskt förhandlingsspel.

    Problemet med infrastrukturskulden är stort. Sverige kommer att få allvarliga problem på flera kärnområden, områden som vi tar för givet att de fungerar, om inte mer pengar satsas. Därför gäller det att vara pragmatisk.

    ANNIKA LUNDIUS

    vice vd, Svenskt Näringsliv

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X