Annons
X
Annons
X

”Skolbarn ska inte utsättas för polisgrepp”

Skolinspektionen borde vara de som gör klart att det inte finns en situation som kräver fasthållning av barn eftersom andra metoder är säkrare och bättre, skriver psykologerna Bo Hejlskov Elvén och Malin Holm.

Foto: Pontus Lundahl/TT

DEBATT | INKLUDERANDE SKOLA

Skolinspektionens uppgift måste vara alla barns trygghet och säkerhet.

Rätten att slippa våld i skolan borde vara självklar. Det gäller alla barn men inte minst elever med funktionsnedsättningar eftersom deras beteende är direkt kopplat till vilket stöd de får. Men inte enligt Skolinspektionen i en intervju i nättidningen Special Nest (5 januari 2016) om skillnaden mellan nödvärn och kränkning. Utgångspunkten är ett fall med en nioåring med Aspergers syndrom, som flera gånger hållits fast mot golvet med polisgrepp, och där Skolinspektionen menar att det kan ha varit rätt grad av våld beroende på situationen.

Den inkluderande skolan har aldrig direkt lagstadgats. Inkluderingstanken fick dock stort utrymme i den nya skollagstiftningen från 2009, fast samtidigt vagt och tolkningsbart. Det diskuteras i dag ständigt om inkludering betyder att alla skall undervisas tillsammans eller inte, men Skolinspektionen har varit tydliga i sin tolkning. I en replik på Brännpunkt (13 april 2015) skriver tidigare generaldirektören Ann-Marie Begler att det är en ”motsättningen mellan den inkluderingstanke som genomsyrar styrdokumenten och den exkludering som särskild undervisningsgrupp innebär”. Genomförandet är delegerat till skolornas rektorer, som fram tills helt nyligen ofta valt särlösningar för elever med omfattande behov av särskilt stöd. Det är just den situationen myndigheterna velat ändra på i den nya skollagen.

Annons
X

Elever med andra behov än de flesta för att kunna studera och nå skolans krav är en budgetpost som kommunala politiker och förvaltningar nu kan dra ner på. Med nya modeller för resurstilldelning innebär inkludering minskade utgifter men också en situation där elever med vissa, osynliga funktionsnedsättningar kommer att finnas i varje klassrum. Parallellt med den utvecklingen ökar anmälningarna om bristande stöd och kränkande behandling till Skolinspektionen. I artikeln i Special Nest uttrycks att barn med funktionsnedsättningar oftare än andra förekommer i anmälningar. Barnombudsmannen och Skolverket har också konstaterat att barn med funktionsnedsättningar oftare än andra elever utsätts för kränkande behandling i skolan.

Verkligheten bakom artikeln är alltså denna: barn med konstaterade svårigheter att uppfatta och tolka sin omgivning, anpassa sitt beteende, reglera sina känslouttryck, barn som har svårt att hantera den komplexa miljö som skolan är för dem beroende på brister och omognad i hjärnans funktioner får, om de reagerar med aggressivitet och utbrott, enligt Skolinspektionen hållas fast, även i polisgrepp och mot golvet, ”om situationen kräver det”.

Skolinspektionen borde i stället vara de som tydligt markerar skolans ansvar att förebygga sådana situationer med anpassningar och särskilt stöd. Det har för övrigt fungerat väl i den skola nioåringen flyttat till. Skolinspektionen borde vara de som gör klart att det inte finns en situation som kräver fasthållning av barn eftersom andra metoder är säkrare och bättre. Fasthållning innebär ökad risk för en upptrappning av situationen och för fysiskt och psykiskt trauma. Dessutom är fasthållning i den form Skolinspektionen nu uttalat sig om extra farligt för elever i behov av särskilt stöd. Framför allt gäller det de elever som inte ger sig utan kämpar emot på grund av panik, som ofta elever med Aspergers syndrom eller autism.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vi har under många år varit medverkande i att utveckla det riskminimerande och juridiskt och etiskt försvarbara förhållningssättet lågaffektiv metod. Där ligger ansvaret för förebyggandet av problemsituationer självklart hos den som kan ta det, nämligen den vuxne utan funktionsnedsättning. Där ingår också bra metoder för fysisk hantering av våldsamma människor i stället för fasthållning att använda när nödvärnet kräver avvärjande, till exempel Studio III. Att vi i Sverige ofta diskuterar fasthållning är olyckligt. Det står inte ett ord i Brottsbalkens nödvärnsregler om fasthållning. Det står att man får avvärja, och avvärjning kan aldrig vara en fasthållning. Om man ska avvärja att ett barn skadar ett annat barn måste man kanske ta tag i barnet, men sedan släppa snabbt. I alla fall så fort barnets våld riktas mot den som håller fast och det gör det väldigt fort. Då är det ju en ny situation och den gamla avvärjd, och våld mot en själv som personal hanteras absolut bäst genom att gå därifrån.

    Som en del i en regeringssatsning för att stärka kvalitet, säkerhet och likvärdighet inom stödet till personer med funktionsnedsättning (LSS), presenterade Socialstyrelsen i december 2015 vetenskapligt grundat kunskapsstöd med rekommendationer om förhållningssätt som kan förebygga utmanande beteende som till exempel våldsamt eller självskadande.

    Detsamma måste självklart gälla Skolinspektionens rekommendationer till ansvariga och personal som möter barn med funktionsnedsättning i skolan. De måste känna till och ge riktlinjer som utgår ifrån den kunskap som finns om förebyggande arbete med anpassningar och särskilt stöd för de elever som behöver det. De måste fördjupa sin analys av situationen och inte minst utifrån sitt tydliga ställningstagande att särlösningar för barn står i motsättning till ”den inkluderingstanke som genomsyrar styrdokumenten”, måste de vara glasklara med vilka krav som nu finns på huvudmän och ta självklar ställning för barns rättigheter. Skolinspektionens uppgift måste vara alla barns trygghet och säkerhet, en skola kan inte kallas inkluderande om den inte lyckas bemöta elever med funktionsnedsättningar på ett sätt som är säkert och garanterar att de slipper våld.

    Bo Hejlskov Elvén

    leg psykolog, föreläsare och författare om lågaffektiva psykologiska metoder

    Malin Holm

    leg psykolog, aktiv i föräldranätverket Barn i Behov

    Annons
    Annons
    X
    Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X