Annons
X
Annons
X

Siktar M på en koalition med S?

Var finns ideologin i nya Moderaterna som skiljer politiken från den socialdemokratiska, undrar Timbro-debattören Karin Svanborg-Sjövall inför partiets Sverigemöte imorgon, fredag.

BRÄNNPUNKT | MODERATERNA

Ytterst handlar det om att bestämma sig för vem som är lämplig att utföra ett välfärdsuppdrag.
Karin Svanborg-Sjövall

Vad är egentligen en moderat nu för tiden? Denna högst befogade fråga ställde ledarskribenten Sanna Rayman i en uppmärksammad krönika i SvD 5/3. Det är också en fråga som de moderata förtroendevalda har anledning att ställa sig när de samlas i Karlstad för ”Sverigemötet” idag. Ingen ifrågasätter att alla partier kontinuerligt behöver ompröva och förnya sin politik. Verkligheten förändras, och politiken med den. Den verkligt brännande frågan är snarare vad ett parti måste behålla för att väljarna ska veta vad de får för sin röst.

Kan den väljare som överväger Moderaterna nästa år veta det? Efter knappt två mandatperioder finns inte många principiella grundvalar kvar.

Annons
X

Partisekreteraren Kent Persson vill inte utesluta några väljargrupper. Följaktligen tycks det inte längre vara åsiktsgemenskap som förenar, utan strävan efter ”ansvar” – makt, med andra ord. Det är en hisnande resa med tanke på den viktiga men ofta inopportuna roll som Moderaterna har spelat för att bryta upp det gamla monopol- och klientsamhället; framför allt på välfärdens område.

Dagens vinstdebatt, inte minst inför Socialdemokraternas kommande kongress, är i grunden också densamma som den som de borgerliga partierna förde före valfrihetsrevolutionen 1991. Ytterst handlar det om att bestämma sig för vem som är lämplig att utföra ett välfärdsuppdrag. Då tog Moderaterna bestämt avstånd från uppfattningen att endast en offentlig part kunde äga de moraliska kvalitéer som krävs för att kunna ta hand om barn, vårda äldre, eller undervisa ungdomar. Att medborgarnas valfrihet var viktigare än politikernas – eller fackens – beslutsmakt ansågs självklart.

Idag tillsätter Moderaterna ägarprövningsutredningar, kräver allt mer detaljerade regleringar för välfärdsföretagen, misstänkliggör riskkapital och hävdar, på fullaste allvar, att ”driftsform inte spelar någon roll”. När Anna Kinberg Batra och Peter Norman skriver på DN debatt efterlyser de mer egenmakt, men det enda ideologiskt särskiljande förslaget på hur det ska gå till är ett nej till obligatoriskt LOV.

Här väcks minst två frågor. För det första: har Moderaterna gått så långt i sin socialdemokratiska efterapning att de nu köper bilden av entreprenörer som tveksamt lämpliga som välfärdsproducenter? För det andra: är målet inför nästa val en storkoalition med S, snarare än en tredje alliansregering? Om så är fallet är manegen välkrattad, för vad som skiljer denna välfärdspolitik från Löfvens är svårt att urskilja.

Hur vi organiserar välfärden är både avgörande för om vi kommer att få välfungerande eller lågkvalitativa tjänster, och nyckeln till huruvida vi får ett frihetligt eller ett socialistiskt samhälle.

Denna borttappade insikt är varken det första eller sista offret för den moderata förnyelsen. Men förmodligen det mest förödande.

KARIN SVANBORG-SJÖVALL

projektledare för välfärdsfrågor på Timbro

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X