Annons
X
Annons
X
Ledare
Gäst

Sagor i Sälen: Rödluvan och avskräckningen

Säkerhetsrådet

I dagarna tre samlas den fria viljans Folk och försvar till skidåkning och sagoberättande i Sälen. Vårt förhållande till främmande makt är gott, vår beredskap är god och det finns ingen anledning till oro. Tant Grön är av annan mening och berättar här en saga. Av hänsyn till hennes fortsatta karriär sker det under pseudonym.

Det kan vara farligt i stora skogen

Det kan vara farligt i stora skogen

Det var en gång en liten flicka som kallades Rödluvan. Hon bodde med sin mamma i en stuga i en stor skog. Hon trodde människorna om gott. För Rödluvan bodde i den bästa av trakter där man hade haft fred i 200 år.

Rödluvans dröm var att få bege sig ut i stora världen och ställa allt till rätta där. Mamma hade gjort en korg full med goda avsikter och principer. Rödluvan tyckte att det var härligt att gå genom skogen. Solen lyste och hon kände sig glad. Så många hon skulle kunna hjälpa med vad hon hade i korgen!

Medan hon som bäst gick och tänkte på det, fick hon höra att det var ett väldigt bråk på andra sidan skogen. Den störste bonden, som ibland tog sig ett rus, hade stulit en bit av grannarnas mark. Grannarna behövde hjälp, och Rödluvan ville så gärna hjälpa till, hjälpa dem som hade det svårt. Men det fanns så många som behövde hjälp. Om människor bara kunde samarbeta, tänkte hon.

Annons
X

Inte nog med att bonden stal andras mark! Av fåglarna i skogen fick Rödluvan nu höra att han släppt ut sina kor i markerna, och de hade skadat mammas staket och skrämt hennes höns.

Jag måste själv söka upp honom, tänkte Rödluvan, och kände hur hjärtat bultade när hon vände om hemåt. Om jag bara kunde tala förnuft med honom, drömde Rödluvan. Kanske ge honom lite av de goda avsikterna och principerna som jag har i korgen.

Till slut kom hon fram till bondens hus. Vad stort det var! Och vad mycket vakter, med svärd och gevär överallt. Vem där, frågade en man misstänksamt. Rödluvan tog mod till sig:

– Jag vill tala med bonden. Han har betett sig så vårdslöst och dumt, men jag har bara goda avsikter.

Strax visade sig bonden själv i dörren. Han var verkligen stor och glodde anklagande på Rödluvan och for ut:

– Alla är emot mig, du mest, fast du låtsas vara så god! Men jag skall visa er. Om du inte aktar dig tar jag ditt trädgårdsland!

Rödluvan blev yr. Hon var inte van att någon talade till henne på det sättet.

– Och kanske släpper jag vildsvinen lösa, och sågar ner dina fruktträn, så får du se hur det kan gå, gormade bonden på.

– Men bäste granne, vilka otrevliga saker du säger, darrade Rödluvan.

– Det är för att du skall lyda! svarade bonden.

– Men så mycket svärd och vapen och vakter du har, fortsatte Rödluvan.

– Det är för att jag skall kunna tvinga dig, morrade bonden.

– Men bäste granne, varför skulle du tvinga mig? Jag gör ingen förnär. Och jag har ju bara goda avsikter.

– För annars respekterar du mig inte, skrek bonden. Han tålde inte näsvisa frågor, han blev upprörd och oroad av dem. Och så slängde han dörren rakt i ansiktet på stackars Rödluvan.

Vägen tillbaka kändes tung, och då Rödluvan äntligen kom hem såg hon att mammans fruktträn var skadade, och hon såg spår av vildsvin i trädgården. Rödluvan kände sig vilsen och rådlös, vad skulle hon göra?

När Rödluvans onkel, som bodde långt bort på andra sidan sjön, fick höra om detta, sade han till sig själv:

– Jag känner den där bonden, han har betett sig illa mot många, värst mot Georg i berget och Ulf på slätten. Men Rödluvan tillhör vår släkt, och hon har varit snäll och inget ont gjort.

Och så skickade han sin störste ryttare till Rödluvans mamma för att lugna henne:

– Om den där bonden inte lämnar er i ifred, så skall han få med oss att göra. Du och Rödluvan är med oss, och vi har stora kanoner. Ingen får röra er trädgård! Punkt och slut!

När den arge bonden fick höra talas om ryttarens besök, fnyste han för sig själv:

– Jag har minsann lika stora kanoner. Och jag är inte rädd för något. Jag lyder ingen i hela världen. Jag skall visa dom alla!

Och så skickade han ut sina vakter och vildsvin att väsnas och böka i skogen.

Men vad det nu än berodde på, så hände inget mer i mammans trädgård den sommaren, och efter ett tag försvann också spåren av vildsvinen. Rödluvans mamma lagade staketet så gott det gick, fruktträden repade sig och hönsen blev lugna.

– Det är dumt att skrämmas, sade Rödluvan eftertänksamt. Och det är fel att bråka. Det är mycket bättre att man talar med varandra och är goda vänner. Hon var säker på att hon hade talat honom till rätta, den arge bonden, och fått honom att förstå.

Och hon fyllde på nytt sin korg med principer och goda avsikter, och gav sig än en gång åstad genom skogen, fast besluten att göra människorna snälla och att avskaffa alla kanoner. Ja, tänk om kanoner inte fanns. Det var nog det som var lösningen, om de bara kunde förbjudas! Hon kände att det fanns hopp.

TANT GRÖN ingår i ett större sammanhang.

Annons

Det kan vara farligt i stora skogen

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X