Annons
X
Annons
X

Så ska alla kunna få chans att delta

Bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Det är ett sätt att markera att självklara åtgärder inte ska ses som en gåva från goda givare utan en rättighet. Därför föreslår regeringen i dag en ny lag kring detta, skriver integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

BRÄNNPUNKT | DISKRIMINERING

Att förebygga och motverka diskriminering är grundläggande i en demokrati.
Erik Ullenhag

Regeringen har nu fattat beslut om en lagrådsremiss med ett förslag som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska införas som ny form av diskriminering i diskrimineringslagen. Det är ytterligare ett steg mot ett samhälle där alla ses som individer och där fler kan delta på lika villkor. Att införa bristande tillgänglighet som en form av diskriminering handlar om att öka friheten för den enskilde i det dagliga livet. Genom att lagstifta mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet får människor med funktionsnedsättning ett verktyg att agera och genomdriva sina rättigheter.

I lagförslaget anges att med bristande tillgänglighet ska avses att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan sådan funktionsnedsättning. Vad som är skäligt i ett enskilt fall bör bedömas utifrån krav på tillgänglighet i lag eller annan författning och med hänsyn till bland annat ekonomiska och praktiska förutsättningar. Förbudet föreslås gälla inom alla samhällsområden som omfattas av diskrimineringslagen, exempelvis utbildning, hälso- och sjukvård samt varor och tjänster.

Annons
X

När det gäller tillhandahållande av varor och tjänster samt på hälso- och sjukvårdens område föreslås att förbudet inte ska gälla för privatpersoner eller för företag med färre än tio anställda.

För att avgöra om en person har diskriminerats i det enskilda fallet föreslår regeringen att man ska utgå från gällande regler om tillgänglighet, till exempel i plan- och bygglagen eller i EU-förordningar. Där det inte finns tillämpliga regler bör en skälighetsbedömning göras som kan leda till att enklare åtgärder kan komma ifråga. Det nya diskrimineringsförbudet kan till exempel komma att träffa situationer som när trösklar inte har tagits bort i en restaurang så att en rullstol eller rullator lättare kan komma in. Eller om en butiksägare inte flyttar varor som har placerats så att framkomligheten hindras. Andra exempel är om en person med funktionsnedsättning inte har fått en turlista uppläst, inte har fått särskild hjälp att boka en biljett eller blivit ledsagad inom stationsområdet. Information kan också behöva ges genom särskilt anpassade format som exempelvis storstil, daisy, lättläst eller klarspråk.

Att förebygga och motverka diskriminering är grundläggande i en demokrati. Varje människa ska bemötas med respekt för sin person och sin särart. För att uppnå detta måste samhället bygga på en gemensam förståelse av och respekt för de mänskliga rättigheterna. Ett samhälle som slår vakt om alla människors lika värde är ett samhälle som ger alla möjlighet att utvecklas utifrån sina individuella egenskaper och förutsättningar och efter sin egen förmåga och sina egna val. Delaktighet i samhällslivet för personer med funktionsnedsättning är därför en fråga om mänskliga rättigheter.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men personer med funktionsnedsättning står fortfarande i stor utsträckning utanför samhället. Delaktigheten bygger inte på den enskilda individens vilja till att delta utan på om samhället öppnar sina dörrar. Hälsosituationen för personer med funktionsnedsättning är sämre än för resten av befolkningen. Utbildningsnivån och sysselsättningsnivån är lägre. Personer med psykisk funktionsnedsättning får sämre vård än andra. Och på område efter område ser vi hur personer med funktionsnedsättning utestängs från att fullt ut kunna delta i samhället. Ännu fler riskerar att utestängas när vi lever allt längre. Vi måste bli bättre på att ta tillvara alla människors kraft och potential. Det är viktigt för den enskilde individen, men det är också utifrån samhällsperspektiv.

    I dag är det en självklarhet att funktionshinderspolitiken bygger på full delaktighet, jämlikhet och alla människors lika värde. Och under årens lopp har reformer förändrat och förenklat livet för personer med funktionsnedsättningar.

    Dåvarande socialministern och Folkpartiledaren Bengt Westerberg drev i början på 1990-talet igenom LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och LASS (lagen om assistansersättning). Dessa frihetsreformer har haft stor betydelse för att personer med funktionsnedsättning ska kunna skapa sig så bra livsvillkor som möjligt. Lagarna har gett människor större makt och ett ökat självbestämmande över vardagen. Andra viktiga reformer är diskrimineringslagen och inrättandet av Handikappombudsmannen som senare gick upp i Diskrimineringsombudsmannen. I dag pågår arbete inom ramen för regeringens strategi för funktionshinderspolitiken.

    Och nu kan vi lägga ännu en pusselbit då regeringen föreslår att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering. Det är ett sätt att markera att självklara åtgärder för tillgänglighet inte ska ses som en gåva från goda givare utan en rättighet. Ett tillgängligt samhälle är centralt för människors självbestämmande och delaktighet. Tillgängliga verksamheter upplevs också ofta som bättre av människor som inte har funktionsnedsättningar. Det handlar om individens frihet, en frihet som innebär att varje individ i så stor utsträckning som möjligt har makt att forma sitt eget liv.

    ERIK ULLENHAG (FP)

    integrationsminister

    Annons
    X
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X