Annons
X
Annons
X

Så kan utsatta områden få ett lyft

Områden som Husby, Ronna och Herrgården associeras i hög grad med utanförskap, kriminalitet och social oro. Länder som Storbritannien och USA har sjösatt projekt som gett framgång i betydligt tuffare områden än våra. Nyckeln är att först möta otryggheten, skriver socialminister Göran Hägglund.

BRÄNNPUNKT | SOCIAL IMPACT BONDS

Tristess, hopplöshet och svaga familjer ger en grogrund för framväxt av gängkultur.
Göran Hägglund

Sverige utvecklas överlag väldigt bra. Sysselsättningen stiger, människors privatekonomier har förstärkts, vi har betalat av stora delar av vår utlandsskuld och vi har lyckats förstärka välfärdens kärna – resurserna till sjukvård, utbildning, omsorg, rättssamhälle och infrastruktur – trots en utdragen internationell lågkonjunktur.

Men den positiva bilden har fläckar. I flera bostadsområden, inte minst i och omkring storstäderna, är utvecklingen betydligt svagare. Områden som Husby, Ronna och Herrgården associeras i dag i hög grad med utanförskap, kriminalitet och social oro. Utvecklingen i dessa våra utanförskapsområden kommer att avgöra huruvida Sverige förblir ett land som håller ihop ekonomiskt och socialt. Detta är en av vårt samhälles största strategiska utmaningar, och vi är därför skyldiga att lyfta blicken. Enbart arbetslinjen kommer inte att kunna lösa just de här problemen, eftersom det generella arbetsutbudet inte nödvändigtvis har någon motsvarighet i utanförskapsområdena.

Annons
X

Men läget är inte hopplöst. Länder som Storbritannien och USA har sjösatt projekt som gett framgång i betydligt tuffare områden än våra. Och ofta har nyckeln varit att först möta otryggheten. Först därefter har jobben och företagen vuxit fram.

Så utvecklades exempelvis New York från en konkursmässig och svårt brottsdrabbad stad till att bli världens kanske tryggaste metropol. Och om det var möjligt i Harlem så är det även möjligt i Hammarkullen.

Att högre polisiär närvaro minskar brottsligheten vet vi. Men aldrig så många patrullerande poliser är inte en permanent lösning. Nyckeln är en tillströmning av kapital – inte i form av bidrag eller tillfälliga offentliga projekt utan i form av riktiga pengar som skapar riktiga jobb och bryter den ekonomiska isoleringen.

I Storbritannien finns sedan ett par år en ny modell som kallas social impact bonds. Tanken är att förebygga brott genom samarbete mellan offentliga, privata och ideella aktörer. Systemet går ut på att den offentliga sektorn formulerar klara och tydliga målsättningar inom ett visst område, till exempel att minska antalet brott som begås av unga. Därefter får företag och organisationer erbjuda sig att genomföra projektet och nå målen.

Den som tar på sig uppdraget måste själv finansiera investeringarna i det, men får i gengäld även frihet att pröva egna innovativa lösningar. Efter en tid utvärderas resultaten. Om målen nåtts betalar det offentliga ut en ersättning till företaget eller organisationen. Om målen inte nås blir det heller inga pengar. På så vis kombineras offentliga satsningar med entreprenörskap och marknadsmekanismer. Den ekonomiska risken flyttas från skattebetalarna till den som åtar sig uppdraget.

Metoden är ny, men har redan börjat användas på flera håll. I Storbritannien inleddes år 2010 ett pilotprojekt, i vilket det brittiska justitiedepartementet kontrakterade det privata bolaget Social Finance för att minska återfall i brott. I New York har staden slutit ett liknande avtal med investmentbanken Goldman Sachs, som i sin tur investerat över tio miljoner egna dollar i projektet. Andra privata aktörer som engagerat sig i detta är konsultjätten McKinsey & Company och Rockefeller Foundation.

Vi vet i dag inte exakt hur utfallet kommer att bli på de platser där social impact bonds har testats. Men eftersom offentliga pengar bara betalas ut när målen nås så är den ekonomiska risken för skattebetalarna obetydlig. Och om målen nås är vinsten potentiellt enorm, eftersom kostnaderna som hänger ihop med kriminalitet och utslagning är just enorma.

Risken att utsättas för brott påverkas av var man bor. I socialt utsatta områden är risken att utsättas för hot och våld påtagligt högre och där är det fler som känner sig otrygga. I Nationella trygghetsundersökningen 2013 skriver Brottsförebyggande rådet (Brå) att ”Utsattheten är ojämnt fördelad sett till andel utsatta personer i olika grupper i befolkningen”. Brå skriver även att ”Ungdomsgäng är vanligare i socialt svaga bostadsområden. Tristess, hopplöshet och svaga familjer ger en grogrund för framväxt av gängkultur. Kriminalitet kan bli ett alternativ för de som misslyckats med sin skolgång och har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden”.

Problemen är alltså lokala, och starkt kopplade till de socioekonomiska förutsättningar som gäller i närområdet. Därför torde lokalt anpassade lösningar, som social impact bonds, vara rätt väg att gå. Större nationella satsningar riskerar att missa målet, och är dessutom betydligt dyrare.

Våra resurser är begränsade och våra problem betydande. Social impact bonds kan mycket väl vara ett sätt att möta dessa båda omständigheter. Låt Sverige bli nästa land som prövar denna nya väg.

GÖRAN HÄGGLUND (KD)

socialminister

Tidigare debattartiklar om förorten:

Läs även

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X