Annons
X
Annons
X

Här skulle stockholmarna skyddas mot en atombomb

Sverige är ett av de länder i världen som har flest skyddsrum per capita. Hur blev det så?

Bild 1 av 28

Elefanten – atombombssäker ledningscentral och civilförsvarsanläggning i Sollentuna. Mer om detta längre ner i artikeln.

Elefanten – atombombssäker ledningscentral och civilförsvarsanläggning i Sollentuna. Mer om detta längre ner i artikeln. Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Hötorget 1939

Hötorget 1939 Foto: Stadsmuseet

Många läsarfrågor om skyddsrum kom in från SvD-läsare efter den här bilden på när ett skyddsrum byggs vid Hötorget i oktober 1939 – månaden efter starten på andra världskriget. I det här bildsvepet ska vi ge svar på en hel del frågor om svenska skyddsrum. Nästa bild är tagen på Hötorget 1940:

Annons
X
Annons
X

Bild 2 av 28

Hötorget 1940.

Hötorget 1940. Foto: OKÄND

År 1938, ett år före utbrottet av andra världskriget, tog Stockholms stadsfullmäktige upp frågan om inrättande av ett antal större skyddsrum i staden. Man skrev att det var ”en brådskande och oerhört viktig angelägenhet att Stockholms stad på ett effektivt sätt sörjer för befolkningens skyddande mot eventuella anfall från luften”. 1939 påbörjades dels ett 15-tal skyddsrum, insprängda i berg, för vardera 300 personer, dels NK:s skyddsrum för personal och kunder med kapacitet för 2 000 personer. 1939 satte man alltså även igång med det större skyddsrummet under Hötorget, för 4 000 personer. Det blev klart 1940. Nästa bild visar en dold skyddsrumsingång från Hötorget:

Prova SvD digital i 2 månader – helt gratis!

Annons
X
Annons
X

Bild 3 av 28

Foto: Holger Ellgaard

I Stockholm finns många dolda skyddsrumsingångar. Här en av dessa på Hötorget. Satsningen från stadsfullmäktige på slutet av 1930-talet slutade med att 3,5 miljoner kronor användes till offentliga skyddsrum.

Annons
X
Annons
X

Bild 4 av 28

Foto: Stadsmuseet

Här ett mindre skyddsrum som skapades på Torsgatan under andra världskriget. Det skulle vid ett krig kunna rymma 300 personer. I Sverige finns drygt 65 000 skyddsrum med tillsammans ungefär sju miljoner skyddsplatser. I fredstid används de flesta till andra ändamål som exempelvis cykelförråd. Sverige är ett av de länder i världen som har flest skyddsrum per capita. ”Det finns en handfull länder i världen som har lika bra skydd för civilbefolkningen: Finland, Norge, Danmark och Schweiz”, säger Björn Ekengren, verksamhetschef på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Efter andra världskriget satsade Sverige stora resurser på att befolkningen skulle känna trygghet. På Södermalm byggdes världens första fullt färdiga atombombssäkra civila skyddsrum – se nästa bild:

Annons
X
Annons
X

Bild 5 av 28

Foto: Stadsmuseet

Efter andra världskrigets slut sågs ett anfall med kärnvapen som ett nytt hot. När många andra europeiska länder byggde upp raserade städer kunde Sveriges fokus ligga på att genom skyddsrum trygga befolkningen. Johannes skyddsrum stod klart 1955 och var då världens första fullt färdiga atombombssäkra civila skyddsrum. Här en bild inifrån Katarinabergets skyddsrum (klart 1957) som var världens största atombombssäkra civila skyddsrum. Här finns plats för 20 000 människor.

Annons
X
Annons
X

Bild 6 av 28

Foto: Stadsmuseet

I Katarinagaraget finns 51,4 ton tunga detonationsportar som ska kunna rullas fram och skydda människorna inuti tunneln. Här ska tryckvågen från en eventuell atombomb ta stopp. I dag känns detta förstås avlägset, men när Katarinagaraget började byggas 1952 var hotet påtagligt. Här en bild från byggandet. Det svenska säkerhetstänkandet uppmärksammades även internationellt. Vid ett möte med Storbritanniens premiärminister Winston Churchill fick statsminister Tage Erlander bland annat frågan: ”Vilket krig tänker ni egentligen delta i? Ni som bygger så många skyddsrum”. Bläddra vidare för att läsa mer om det fascinerande Katarinagaraget:

Annons
X
Annons
X

Bild 7 av 28

Foto: Stadsmuseet

105 000 kubikmeter berg sprängdes totalt bort i Katarinaberget. Anläggningen hade försetts med ett eget reservkraftverk som producerar 750 000 watt och drivs av sju stora dieselmotorer. Luftreningsaggregat och en anläggning för nedkylning och avfuktning av luften hade byggts. För att få ner temperaturen och fukten som 20 000 människokroppar skapade hade man anlagt isbassänger som rymde 200 ton is som skulle kyla ner luften. I Stockholms innerstad har även 18 tunnelbanestationer förberetts för att snabbt kunna iordningställas som skydd för befolkningen.

Annons
X
Annons
X

Bild 8 av 28

Foto: Holger Elgaard

20 000 människor skulle kunna ta skydd i utrymmet på 16 000 m². Endast 5 000 hade dock fått en sängplats… När Katarinagaraget väl stod färdigt blev det omedelbart en känd plats i Stockholm. ”När Tre Kronor vunnit VM-guld i Moskva 1957 togs Sven Tumba och hela laget till Katarinagaraget. Det var lite som Globen på den tiden”, har Christer Andersson, stationsföreståndare för OKQ8-macken sagt i en intervju.

Annons
X
Annons
X

Bild 9 av 28

Foto: Holger Elgaard

Här ett annat av Stockholms stora skyddsrum – Klara skyddsrum (Klara-/Vattugaraget). Det byggdes på 1960-talet för att kunna skydda delar av regeringen och befolkningen i city vid ett eventuellt militärt angrepp mot Stockholm. Klara skyddsrum ligger under Sergels torg, Klara kyrka och närområdet. Det kan inrymma 8 000 personer. Stockholm är en av de huvudstäder i världen som har flest skyddsrum. ”Ja, det är inte många städer i världen som har så bra skydd för civilbefolkningen. Av drygt 905 000 invånare i Stockholm stad finns platser för 780 000. I centrala Stockholm är det brist på skyddsrum. Men just nu finns inte den hotbilden mot Sverige som skulle motivera att bygga nya skyddsrum. Vi är dock redo att börja ordna nya skyddsrum när som helst om det skulle fattas ett sådant politiskt beslut. Sverige har bra rutin på detta, så det skulle kunna gå relativt fort”, säger Björn Ekengren på MSB.

Prova SvD digital i 2 månader – helt gratis!

Annons
X
Annons
X

Bild 10 av 28

Foto: Holger Elgaard

Även på Södermalm finns många dolda ingångar till skyddsrum som få känner till. Här finns en dold ingång (markerad med rött) till Katarinagaraget vid Mosebacke torg.

Annons
X
Annons
X

Bild 11 av 28

Foto: Myndhigheten för samhällskydd och beredskap

Det här är en kartbild från Myndigheten från samhällsskydd och beredskaps hemsida. Varje trekant (oavsett färg) är ett skyddsrum. ”Det ser imponerande ut. Här är både små och stora utmärkta. Många hus har ju egna skyddsrum. Dock inte de som är byggda före kriget. Inte heller de hus som byggdes mellan 1957 och 1976 – då var det ju bestämt att Stockholm skulle utrymmas vid en krigssituation. Det byggdes då i stället stora bergrum utanför innerstaden. Nu har man insett att det är väldigt svårt att få en sådan utrymning att fungera. Det är bättre att ha skyddsrummen där människorna är så att samhället kan fortsätta fungera”, säger Björn Ekengren på MSB. **Nu ska ni få följa med ner i ett av de hemliga bergrum som gjordes iordning utanför staden – se nästa bild.

Annons
X
Annons
X

Bild 12 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Elefanten var en hemlig, atombombssäker ledningscentral och civilförsvarsanläggning i Sollentuna. Elefanten, som byggdes på 1970-talet, ligger insprängt i ett bergrum och har plats för 200 personer. Den 3 300 kvadratmeter stora anläggningen var tänkt att fungera som ledningscentral och skyddsrum för Stockholms stads och Sollentunas kommunledningar i händelse av ett krigsutbrott. Här ingången. Ta gärna en titt på nästa bild – då ni får följa med in i den tidigare topphemliga anläggningen som fortfarande är intakt med matsal, sovrum och ledningscentral...

Annons
X
Annons
X

Bild 13 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Byggnaderna i bergrummet nås genom en tunnel med asfalterad gång. Gången är krökt på mitten för att kunna ta emot tryckvågen vid ett eventuellt atombombsanfall. Elefanten byggdes för att kunna stå emot en direktträff av en atombomb av samma storlek som den som släpptes mot Hiroshima 6 augusti 1945.

Annons
X
Annons
X

Bild 14 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Köket i Elefanten är fullt utrustat och här skulle bespisningen ske. Till och med kaffebryggare står framme. Elefanten togs ur bruk 1998 men är fortfarande i dag helt intakt och komplett inredd. Stockholms brandförsvar skötte tidigare anläggningen, men 2008 tog fastighetsförvaltningen i Stockholms stad över driften. Söder om Stockholm finns en liknande anläggning, Vargen i Huddinge kommun. **Fler fascinerande bilder från Elefanten följer.

Annons
X
Annons
X

Bild 15 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Ordersalen är det största rummet i Elefanten. Rummet är fullt med teknisk utrustning och här skulle ordergivning ske. Visst är det fascinerande att anläggningen är bevarad helt intakt!

Annons
X
Annons
X

Bild 16 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Även denna bild är från ordersalen. Tv:n skvallrar om att den hemliga anläggningen inreddes på 1970-talet...

Annons
X
Annons
X

Bild 17 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Färgsättningen på insidan togs fram av psykologer för att skapa en miljö där människor skulle kunna behålla lugnet. Orange eller grönt nertill på väggarna och himmelsblått i upptill, allt för att man – i teorin, skulle glömma bort att man satt fast i ett bergrum.

Annons
X
Annons
X

Bild 18 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Till höger om ingången till ordersalen hade Stockholms stad sin del medan Sollentuna höll till i den vänstra delen av rummet. Bakom dörren hade Sveriges Radio en lokal och där skulle en välkänd radioröst från lokalradion förmedla ett trovärdigt budskap via folkets radioapparater.

Annons
X
Annons
X

Bild 19 av 28

Foto: Holger Ellgaard

Här en ritning av anläggningen Elefanten. Noggrant uttänkt förstås och visst är Elefanten en tydlig symbol för den stora atombombskräck som fanns i Sverige under kalla krigets dagar.

Annons
X
Annons
X

Bild 20 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Byggnaderna består av en betongstomme utvändigt klädd med svartmålad stålplåt. Taken är välvda. Byggnaderna står fritt i bergrummet.

Annons
X
Annons
X

Bild 21 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

De tre byggnadskropparna i bergrummet vilar på ett antal fjäderdon som är förankrade i golvet. Fjädrarna skulle ta emot vibrationer från en atombombsexplosion på ytan. I anläggningen finns också en djupborrad brunn (som borrades från ovansidan på berget) och enorma dieselgeneratorer som skulle producera elektricitet.

Annons
X
Annons
X

Bild 22 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Här en sovsal. Än i dag är Elefanten alltså komplett utrustad och färdig för att omedelbart tas i bruk.

Annons
X
Annons
X

Bild 23 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Badrum i byggnad B.

Annons
X
Annons
X

Bild 24 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

1979 är årtalet i almanackan som ligger på skrivbordet i expeditionen.

Annons
X
Annons
X

Bild 25 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

Dagrummet i byggnad B. Här var tanken att mycket av tiden skulle tillbringas under en atombombattack i väntan på att få reda på hur läget var ovan jord.

Annons
X
Annons
X

Bild 26 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

I förrådet finns nya, ouppackade filtar och lakan.

Annons
X
Annons
X

Bild 27 av 28

Foto: Elisabeth Boogh/Stockholms läns museum

I skåpet i dagrummet står oanvända gula plastmuggar.

Annons
X
Annons
X

Bild 28 av 28

Foto: Holger Ellgaard

Här slutligen en bild från ledningscentralen Vargen i Huddinge som alltså utformades på samma sätt.

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X