Annons
X
Annons
X
Film
Recension

Interstellar Rusig romantik i krökt rumtid

Ingredienserna och anspråken förpliktar i Christopher Nolans rafflande och romantiska rymdäventyr, ett storhopkok av ”Vredens druvor”, ”Aniara” och ”2001”.

Interstellar

Regi
Christopher Nolan
Genre
Science fiction/Fantasy
Medverkande
Matthew McConaughey, Anne Hathaway, Jessica Chastain, Michael Caine, Matt Damon
Längd
2 tim 49 min

Från 11 år.

Betyg: 4 av 6

Tidningen Esquire lade häromveckan ut en ”analys”, klämmigt rubricerad ”Films stupid people think are clever”. Bland utvalda strykpojkar syns David Fincher med ”Fight Club”, Wes Anderson med ”Life aquatic”, Wachowski-duon med ”Matrix” och så den givne Frank Darabont, han med ”Nyckeln till frihet”, sedd 17 gånger av ”folk som samlar på mjuka djur och troligen är för dödsstraff”.

Dubbelt utskämd är Christopher Nolan. Batman-filmen ”The dark knight” sägs ha sabbat den frejdiga superhjältefilmen till förmån för den pseudofilosofiska slagsida som genren lidit av sedan dess. ”Inception” är etter värre; ett komplext bländverk med knappt något alls undertill. ”Du måste ju se om den”, säger fansen entusiastiskt och indignerat. ”Vill inte”, säger den ogine artikelförfattaren.

Själv säger jag väl bekomme, och grattis till alla klick. Och även om här är ett par öppna mål att tåa in så är åtminstone ett par av filmerna, om inte de mästerverk de gärna vore, så ofrånkomligen maffiga. Efter förra veckans lilla nerviga amerikansk indie ”Short term 12”, vad kan passa bättre än en monumental ”middlebrow”-excess?

Annons
X

Vänta, där står ju überstrykpojken Nolan med utsträckt hand. Väl bekomme. Då kör vi.

Det börjar någonstans i framtiden. En grupp äldre människor framträder i en dokumentär à la Discovery och vittnar om vad som en gång hände och hur det gick till. Exakt vad får vi inte veta, utan får istället återse en något tidigare framtid. Här möter vi Cooper, före detta pilot, numera bonde och änkeman med två barn och svärfar. Torka och vinderosion härjar, lite som i mellanvästern på 1930-talet fast värre.

Jordens resurser sinar nämligen, och det snabbt. Coopers gamle Nasa-mentor Dr Brand ser inget hopp: vi är inte ämnade att rädda jorden, vi är ämnade att lämna den. Detta, får Cooper veta, är vad han lärdes upp till. Nu ska han ut och hitta en ny planet åt mänskligheten, åt sina barn. Trots dottern Murphys hjärtknipande protester ger han sig av. De ska mötas igen en dag, lovar han. Hon anar spöklika förebud om att det kommer att dröja.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det gör jag med, bara mera handfast. Aviserad speltid är 169 minuter och det har bara gått en dryg halvtimma. Vad som sedan följer är en rusig resa in i krökt rumtid med raffel, romantik och även en rolig robot på vägen.

    Produktionens vetenskaplige rådgivare Kip Thorne, polare med Stephen Hawking och Carl Sagan, har checkat rimligheter. Rollistan har något färre stjärnor än på himlen. Kort sagt: ingen har sparat på någonting i detta storhopkok av ”Vredens druvor”, ”Aniara” och ”2001 – ett rymdäventyr”. Ingredienser som förpliktar, speciellt om man gör ett mästerverk in spe på nivå med ”Matrix” och ”Nyckeln till frihet”. Inför kommande klämmiga skämsartikel prickar Nolan in ett hat trick.

    Stellarisk hjälp kommer särskilt från Hans Zimmers skamlöst sköna och aldrig tysta tonmassor i klass med den mest hatade symfonirocken från sent 70-tal. Michael Caine utbrister i tillräckligt med minnesvärda klyschor för att fylla nästa säsong av ”The trip” (mumsa lite på denna: ”You’re the best pilot we ever had – get out there and save the world!”). Atmosfärrikt foto även där ingen atmosfär finns hanteras av Sveriges bäste holländare sedan Cornelis, Hoyte Van Hoytema. Oscarsläge här.

    På bara ett ställe är ”Interstellar” måttfull: ingen 3D. Annars är det mest maffigt – monumentalt och ofrånkomligen.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X