Annons
X
Annons
X

Robot i äldrevård etisk utmaning

Robotar kan göra nytta i äldrevården. De kan assistera vid toalettbesök och duschning eller fungera som ersättning för sällskapsdjur. Men flera av dessa robottyper är etiskt utmanande och deras konsekvenser måste analyseras.

Paro är en robotsäl som används i lekterapi för barn och vid äldrevård. Den uppfanns av professor Takanori Shibata.

Paro är en robotsäl som används i lekterapi för barn och vid äldrevård. Den uppfanns av professor Takanori Shibata. Foto: IZAVELLE LEIJSTRÖM/TT

BRÄNNPUNKT | STATENS MEDICINSK-ETISKA RÅD

Om man tackar nej till roboterbjudandet måste det finnas ett likvärdigt alternativ.

Om du inte själv kan ta dig till toaletten, skulle du då kunna tänka dig att ta hjälp av en robot? Om du inte klarar av att gå ut med hunden, skulle en robotsäl kunna vara ett alternativ? Om du fallit och slagit dig några gånger på natten, skulle det då kännas tryggare med kameraövervakning?

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) presenterar under torsdagen en rapport om etiska aspekter på robotar och övervakning i vården av äldre. Bara ett mindre antal robotar har ännu tagit plats i svensk äldrevård. I andra länder som Japan och Danmark har utvecklingen gått betydligt längre. Smer vill nu vara tidigt ute med att ge etiska råd till de svenska vård- och omsorgsgivare som överväger att anlita robotar i sin äldrevård.

Annons
X

En robot kan göra nytta i äldrevården. Det finns numera robotar som assisterar vid toalettbesök, duschning och ätande. Andra robotar underlättar kommunikation med vårdpersonal, hemtjänst, anhöriga och vänner. Åter andra fungerar som ersättning för sällskapsdjur.

Flera av dessa robottyper är etiskt utmanande. Smer menar att varje typ av robot måste bedömas för sig ur etisk synpunkt – eftersom det finns ett stort antal olika typer kan man inte rakt av ta ställning till om robotar som sådana är bra eller dåliga i äldrevården och omsorgen. Varje robottyp kräver sin egna etiska analys. Vilka argument talar för att introducera just den robottypen och vilka talar emot? Man måste också stämma av mot lagstiftningen, till exempel lagstiftning om integritet.

För vissa äldre skulle robotar kunna innebära ökat oberoende och självständighet. De kanske inte vill att andra människor ska vara med vid toalettbesök och i duschen, det känns alltför privat. Då skulle en robot kanske kränka den kroppsliga integriteten mindre. Och man slipper vänta på upptagen personal, man rår själv över när man vill anlita hjälpen. Självständigheten bibehålls eller ökar.

För personalen kan en robot innebära avlastning av fysiskt tunga arbetsmoment. Alltför många i vården och omsorgen sliter ut sin rygg och sina leder. Färre än i andra yrken orkar stanna kvar i jobbet fram till 65 eller 67 år. En robot som hjälper den äldre till toaletten eller som hjälper till att duscha skulle förmodligen spara många ryggar.

Robotar kan givetvis också ha negativa effekter ur etisk synpunkt. Om de av rent ekonomiska skäl kommer att ersätta den vård en medmänniska ger finns en uppenbar risk att kvaliteten i äldrevården urholkas. Behovet av trygghet och mänsklig samvaro kanske inte tillgodoses – den sociala stimulansen minskar. Med dagens höga kostnader för en robot finns dessutom en uppenbar risk att andra angelägna insatser får stryka på foten när man gör en robotsatsning.

Av detta resonemang följer att en robot mycket väl skulle kunna erbjudas den äldre – men bara under vissa betingelser. Smer betonar att det ska vara just ett erbjudande. Vi trycker på att brukaren ska vara väl informerad och det ska finnas ett tydligt samtycke och tydliga valmöjligheter. Om man tackar nej till roboterbjudandet måste det finnas ett likvärdigt alternativ – då handlar det i regel om att vården eller omsorgen ges av vårdpersonal precis som i dag.

Det är numera möjligt att anpassa en robot till de speciella behov varje individ kan ha. Och i robottekniken ingår att roboten själv kan anpassa sig till brukaren. Ett krav bör enligt Smer vara att nyttan med roboten måste utvärderas individuellt efter en tids användning. Har roboten gjort sitt jobb som det var tänkt? Vad har den betytt för livskvaliteten? För självständigheten? Är brukaren nöjd? Har inte roboten gjort sitt jobb ska varken den eller vårdgivaren tvinga den kvar – det är brukaren som måste bestämma.

I vår rapport tar vi även upp övervakning i äldrevården. Det kan gälla kamera i hemmet eller gps-sändare utanför hemmet. Många sjuka eller bräckliga äldre skulle kunna känna sig tryggare om de visste att de på detta sätt får en form av ständig tillsyn. Det skulle också kunna innebära att anhöriga kan känna sig tryggare.

Andra skulle känna mycket stort obehag att ständigt vara övervakade, de skulle uppleva ett intrång i sin personliga integritet. De kan vilja att en medmänniska tittar till dem också nattetid.

Gemensamt för robotar och övervakning är att de personer som ska utnyttja dessa möjligheter måste förstå vad den nya tekniken handlar om innan de tar ställning. Det handlar om informerat samtycke. Det innebär enligt Smers uppfattning att man måste vara mycket återhållsam när det gäller personer med nedsatt beslutsförmåga (till exempel begynnande demens). Även om de skulle kunna ha nytta av en robot, så är det inte rätt att ställa dem inför ett val som de har svårt att förstå och ta ställning till. Kan man inte få ett sant informerat samtycke bör man avstå från robotar och teknisk övervakning och i stället lita till personliga vårdinsatser som i dag.

I Sverige har äldre med funktionsnedsättningar och svåra sjukdomar ännu bara i mycket begränsad utsträckning fått ta del av den teknikutveckling som kommit de flesta andra i samhället till del. Det verkar nu som att vi står inför ett tekniksprång också inom äldrevård och omsorgen. Det är då viktigt att vi står rustade inte bara tekniskt utan också etiskt för att möta de utmaningar som robottekniken innebär.

BARBRO WESTERHOLM

riksdagsledamot

LARS BERGE-KLEBER

styrelseledamot, Handikappförbunden

NILS-ERIC SAHLIN

professor i medicinsk etik, Lunds universitet

ELISABET WENNLUND

sjukhusdirektör, Stockholms sjukhem

HELENA TERÉUS

utredningssekreterare, Smer

Samtliga är knutna till Statens medicinsk-etiska råd (Smer)

Paro är en robotsäl som används i lekterapi för barn och vid äldrevård. Den uppfanns av professor Takanori Shibata.

Foto: IZAVELLE LEIJSTRÖM/TT Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X