Annons
X
Annons
X

Risk för oljebrist är ett reellt hot

Utveckling av alternativ energi och energiomställningar tar lång tid. Därför är det viktigt att den risk som peak oil innebär för det moderna samhället hanteras seriöst och belyses i sin fulla komplexitet. Det skriver professor Kjell Aleklett och universitetslektor Mikael Höök i en replik till professor Øystein Noreng.

En oljepump i Bahrain.

En oljepump i Bahrain. Foto: HASAN JAMALI/AP

REPLIK | PEAK OIL

Chefsekonomen för OECD-ländernas energiorgan International Energy Agency (IEA), Dr Fatih Birol, har de senaste tre åren mycket tydligt markerat att den globala oljeförsörjningen står inför stora utmaningar. För två år sedan sade Dr Birol att världen behövde fyra nya Saudiarabien till 2030 men få noterade detta. I november då han besökte Stockholm och energidepartementet hade han skärpt varningen och sa att världen behöver två nya Mellanöstern. Framför allt oroas Dr Birol över att produktionen i världens gigantiska oljefält, som står för mer än hälften av världens oljeproduktion, minskar kraftigt. IEA beräknar att minskningen under ett år i producerande fält är ungefär 4 miljoner fat olja om dagen. Globala energisystem vid Uppsala universitet har i en vetenskaplig artikel bekräftat denna trend, men dylika siffror har även funnits av flertalet andra grupper.

Det finns runt 70 000 oljefält i världen. Dock varierar deras storlek kraftigt och det mesta av oljan är koncentrerat till ett fåtal stora oljefält. Omkring 45 procent av den olja vi använder kommer från bara 100 fält och då produktionen minskar i dessa giganter runt om i världen, ja då behövs det två nya Mellanöstern för att täcka upp tappet. Om man studerar de databaser som finns tillgängliga inom oljeindustrin finns det inget som indikerar att man kommer att kunna få upp produktionsnivån med dessa volymer inom den överskådliga framtiden. Oljan i marken må finnas, men det är flödet som är avgörande och det enda som bidrar till samhällets energiförsörjning. Storleken på tanken och storleken på kranen är faktiskt två olika saker.

Våra tidigare studier från 2003 fann en möjlighet att producera 85 miljoner fat olja kring år 2010. Sett i backspegeln verifierades detta och världsproduktionen stannade enligt BP vid 82 miljoner fat om åren. Fördröjningar i viktiga projekt, oroligheter i Irak med mera har hållit tillbaka utvecklingen av nya fält, samtidigt som de gamla fälten obönhörligt sinat i bakgrunden. Peak oil inträffar när nya fält inte längre klarar av att ersätta minskningen från de gamla. Det faktum att världsproduktionen legat konstant sedan 2004 visar just att det enda världen förmått har varit att hålla produktionsnivån konstant trots kraftigt stigande priser.

Annons
X

Peak oil har varit aktuellt i debatten de senaste åren och Expertgruppen för miljöstudier under Finansdepartementet beslutade i november 2010 att man skulle beställa en rapport om Peak oil och inte helt oväntat beslutade gruppens sju ekonomer att Østen Noreng, professor i oljeekonomi och en av skaparna av den norska oljefonden, skulle få i uppdrag att göra utredningen. Fredagen den 30 mars presenterades rapporten Peak Oil – En ekonomisk analys vid ett seminarium på Rosenbad (och i en debattartikel på Brännpunkt). Vi har under ett par veckor haft möjlighet att studera rapporten och i samband med presentationen i Rosenbad också framfört våra synpunkter om rapporten.

Vad vi först måste kritisera är professor Norengs definition av peak oil. Vad han beskriver är den metod som geologen M King Hubbert introducerade 1956 som en konceptuell modell för att i breda drag måla upp framtidens amerikanska oljeproduktion söder om Kanada från några enkla premisser. Grundantagandet var att man inte kunde utvinna mer olja än vad man hittat och trots att Hubbert gjorde sina beräkningar för hand fick han rätt i sin prognos om att USA skulle nå sin topproduktion runt 1970. Modellen kallas numera för Hubbertmodellen och är konceptuellt betydelsefull, även om den övergavs till förmån för bättre alternativ för årtionden sedan. I dagsläget finns det en bred familj av peak oil-modeller som vidareutvecklats från Hubberts ursprungliga tankegångar.

Den internationella forskargruppen Association for the Study of Peak Oil (ASPO), som myntade begreppet ”peak oil”, använder inte längre Hubbertmodellen till någon större utsträckning. Inte heller den peak oil-studie som undertecknad Kjell Aleklett och Colin Campbell publicerade år 2003 nyttjar Hubbertmodellen utan baserar sig istället på mer allmängiltiga samband för oljeproduktion i oljefält och regioner. Metodiken har sedan utvecklats vid Uppsala universitet och bland annat presenterats i fyra doktorsavhandlingar och ett trettiotal vetenskapliga artiklar. Utanför Sverige har otaliga forskare genererat hundratals vetenskapliga publikationer om just peak oil. Professor Noreng har förbisett denna utveckling utan hävdar istället helt felaktigt att ”Hubberts teori är den centrala referensen i diskussionen om peak oil” som om att han inte sett hela det vetenskapet landskapet utanför sin egen begränsade dalgång. Sammanfattningsvis är den bild som hänvisas till lika inaktuell som 1950-talets ekonomiska prognoser är för dagsläget.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En viktig detalj i professor Norengs bemötande av peak oil är de förändringar av oljereserven som publiceras i BP Statistical Review of World Energy. Utan en mer djupgående analys av dataläget är det lätt att dra förenklade slutsatser. En anledning är att BP-statistiken endast visar de kommersiellt aktiva reserverna och inte de upptäckta men kommersiellt oexploaterade oljefynden. Använder man istället mer omfattande industridata syns det tydligt att vi minskat fyndtakten sedan 1960-talet och att vi från 1980-talet årligen använder mer olja än vad som hittas i nya formationer. Att dra slutsatser från endast en isolerad typ av data är tveksamt och visar på bristfällig förståelse av systemets egenskaper samt komplexiteten hos den tillgängliga statistiken.

    Expertgruppen för miljöstudier har markerat att rapporten är professor Norengs personliga åsikter och vi hoppas verkligen att denna rapport inte kommer att bli expertgruppens slutomdöme. Vi noterar att det mesta av de senaste tio årens forskning om peak oil saknas i rapporten liksom hänvisningar till världens största analys av peak oil som Storbritanniens energiforskningscentrum presenterade i augusti 2009: An assessment of the evidence for a near-term peak in global oil production. Denna sammanställning av över 500 vetenskapliga studier fann överväldigande bevis för en produktionstopp innan 2030 och att det fanns en signifikant risk att toppnivån nås innan 2020. Teorier som placerade toppen efter 2030 bedömdes just vara optimistiska eller baserade på tro istället för verklighet. Utveckling av alternativ energi och energiomställningar kräver längre tidsrymder och då är det viktigt att risken som peak oil innebär för det moderna samhället hanteras seriöst och belyses i sin fulla komplexitet.

    KJELL ALEKLETT

    professor

    MIKAEL HÖÖK

    universitetslektor

    globala energisystem, Institutionen för Geovetenskaper, Uppsala universitet

    Annons
    Annons
    X

    En oljepump i Bahrain.

    Foto: HASAN JAMALI/AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X