Njutarhelg i Moseldalen

Med budgetflyg till Frankfurt Hahn är vi på weekendresmålet redan på morgonen. Vi åker med hyrbil utmed floden i den vackra vinodlartrakten innan vi högst upp i en kullerstensbacke tar in på Märchen hotell i Bernkastel-Kues. Hotellet har genomgående sagotema, bilen hamnar på p-plats Gulliver och nattchokladen pryds av Askungen.

På hotellrestaurangen Anno 1640 rekommenderas örtsallad med morötter i korkskruvar och forell som den uppmärksamme kyparen rensar och filéar. Jättegott, fattas bara med fisk som kommer direkt från bassängen i källaren. Och det mesta av frukostmaten kommer från lokala leverantörer.

Bernkastel är en gullig liten stad med korsvirkeshus och ett medeltida torg. Modebutiker blandas med vinmakare och slaktare som säljer hemgjord blodkorv och ytterligare 30 sorter. Men det är runt 35 grader varmt och kläderna sitter som gladpack. Då finns bara ett att välja, nämligen en tur på den stilla Mosel. Från Bernkastel tar det knappt två timmar till Traben-Trarbach, inklusive slussning. En rofylld tur i vacker natur där vinrankorna klättrar utmed sluttningarna. Ett glas riesling i klassisk remmare och till angenämt pris sitter inte fel medan cyklister och campare, liksom små vykortsstäder som Erdin och Wolf, passerar revy.

I det jugendpräglade Traben-Trarbach blir det lunch inomhus. Restaurang Brücken-Schenke i ett av brofästena vid Mosel har enastående utsikt och servitrisen lär sig snabbt att pfifferlinge heter kantareller på svenska, himbeeren hallon.

Tillbaka i Bernkastel och besök på ett svalt museum, Moselvinsmuseum och Vinotek med hundratals viner och sekt för provning. Bernkastelvinerna är kända för sin höga kvalitet men man får passa sig i värmen, särskilt som vi strax efteråt upptäcker butiken Depot Kloster Machern som har fri provning av alldeles för mycket. 75 olika likörer och snapsar, bara det! Här vankas också 30 vinägersorter av egen tillverkning, presentartiklar och viner, bland annat sött eiswein, gjort av de sista frostnupna druvorna.

– Vissa varor kommer från ett kloster i närheten, allt är närproducerat och utan färgtillsatser, säger Erika Loch och bjuder på Elixir d’amour, en likör på körsbär och bittermandel och en på valnöt och apelsin.

Inköpen plomberas och innehållet handskrivs med guldskrift av fru Loch.

Slottet Bernkastel ligger som en juvel ovanför staden och vi beger oss dit för utsiktens skull. Men vyn visar sig vara bäst från vandrarhemmet intill, byggt 1903 och tidigare i bruk som slottshotell och sjukhus.

Vi tar plats på terrassen på restaurang Altes Brauhaus, vid strandpromenaden, där familjen Kettelmann driver verksamheten sedan generationer. Sonen Dirk serverar aperitif på sekt och rossirap från föräldrarnas rosenträdgård och pappa Dieter ger en lektion i vinkunskap. Vinerna är utvalda till menyn som bland annat innehåller lax marinerad i rödvin. Dieter ordnar gärna middagar med vinprovning och vill bjuda på tysk grappa, Tresder. Men där går gränsen!

Till nästa dags förmiddagskaffe besöker vi bageriet Licht i Lieser. Medan vi äter körsbärsbulle berättar biträdet Gerdi att brödet bakas på plats och levereras till hotell, krogar och brödfilialer. Licht är också en liten lanthandel med manuell ost- och korvdisk och en ringklocka på mycket låg höjd för de riktigt unga kunderna.

Hotell Richtershof i Mülheim är en liten pärla med sina åldriga byggnader, nybyggd vinterträdgård, underbara rum och sviter, uteserveringar, vattenfall, kryddträdgård, lusthus för eftermiddagste, fräsch våning för rökare, vinkällare med provningar. Här finns allt – inklusive sommarens absoluta favorit: deras krämiga rieslingsoppa.

I Trittenheim visar 29-åriga Alexandra Clüsserath-Eifel familjens branta vinodlingar. Hon tillhör en grupp unga odlare, Die Mosel Junger, som arbetar för att bevara traditionerna, förnya synen och höja kvaliteten på Mosel­vinerna

– Det gör vi genom marknadsföring, presentationer och erfarenhetsutbyte. Vi vill visa att rieslingviner passar till allt: aperitif, ost, fisk, dessert.

Och hon vill ta över vingården.

– Den är mitt liv och min passion, säger Alexandra Clüsserath-Eifel som studerat oenologi, läran om vin och dess tillverkning, i hela fyra år.

Hon berättar pedagogiskt och engagerat om hur de arbetar, manuellt och nästan till 100 procent ekologiskt. ”En maskin kan aldrig välja ut de bästa druvorna”. På gården ser man om sina vinstockar med största varsamhet, gallrar så att druvorna torkar ­efter regn och de mittersta och bästa druvorna får maximal möjlighet att bli ett toppvin.

Familjen driver också restaurang och gästhus. Vi får smaka prisbelönta viner tillsammans med en lysande middag, som börjar med schinkenschmalz, en fläskröra, och slutar med grand dessert, bland en annat krämig och god rieslingmousse.

– Kocken åker varje dag till marknaden i Trier för att skaffa färska kryddor och andra råvaror från utvalda leverantörer.

Hemresan nalkas och det blir nattlogi i Kleinich, en kvart från flygplatsen. På vägen dit tar vi en lunchmacka med sylta och blodkorv på Hunolsteiner Hofs café och gårdsbutik.

– Bröd, korv och marmelader görs i huset, berättar Sabine Binz, som äger stället med sin familj.

Kleinich är en liten by med trädgårdar som prunkar av dahlior, stockrosor, hortensior, rosor. Hotellet, Landhaus Arnoth, är gammaldags i ombonad art déco-stil. De hemtrevliga rummen har myggfönster och små men praktiska badrum.

Ägaren och kocken Udo Gündel och servitrisen Alice Rosol ­lagar och serverar slow food, utsökt mat av lokala specialiteter. Ser man inte att läsa menyn i dunklet finns läsglasögon att låna. Det är så gott och vackert att vi knappt hinner med några viner: pilgrimsmussla och mörk pesto med galiamelon, gåslever och brioche med tunnstrimlade rödbetor lagda som en blomma. Varmrätt på grönt bamburis med sockerärter, marulk, ostflarn, tunna skivor svart tryffel och stora kapris.

Tidigt på morgonen är vi ändå sugna på de bussiga korvmackor, som Alice har brett oss som färdkost. Tack och lov varar korv­säsongen året om.