Vägen till den norska halvön Stadtlandet är lång och bitvis obarmhärtig. Vi hamnar mitt i en snöstorm på Strynfjället och det är omöjligt att se mer än ett par meter framför sig på vägen.

Väl förbi fjället klarnar det upp. Och ju djupare in bland snöklädda berg och fjordar man kommer, desto vackrare blir det. Vid slutet av en slingrig bergsväg försvinner mobiltäckningen och bakom husen i den lilla byn skymtar havet.

Under de senaste tio åren har Hoddevik förvandlats från en sömnig by med hög genomsnittsålder till ett attraktivt resmål för surfare från hela världen. Vågorna kan bli uppemot fem meter höga och tack vare golfströmmen blir det aldrig kallare än sju grader i vattnet.

Med rätt utrustning går det att surfa året om. De bästa årstiderna för att surfa på nordliga breddgrader är faktiskt höst och vinter. Under sommarhalvåret är vågorna vanligtvis mindre och det kan gå flera veckor utan några vågor alls.

Längst bort i byn ligger det stora vita huset Strandro. På dörrmattan vaktar en snäll schäferhund och inne i huset doftar det nybakat bröd. Sedan drygt sju år driver Torkild Strandvik Stadsurfing, som förutom boende med gemensamt kök och vardagsrum, erbjuder surfkurser och uthyrning av utrustning.

I huset genomsyras det mesta av surf: från den svaga doften av neopren till affischer och klistermärken på dörrar, köksluckor och toalettspeglar.

Under vår vistelse gästas huset av surfare från Colombia, Tyskland och Nya Zeeland. Osloborna Per Zackrisson och sonen Jonas är återkommande besökare som inte bara lockas hit av vågorna.

– Hoddevik är en av de lugnaste platserna på jorden. Det är god atmosfär och fantastiskt skönt att slippa mobiltäckning, tv och tidningar, säger Per Zackrisson.

Vågorna i Stadtlandet bildas av stormar som hör till de värsta längs hela den norska kusten. Kvällen innan far och son Zackrisson ska åka hem drar ett snöoväder in över Vestlandet. Men fast beslutna att utnyttja sista möjligheten till surfing på ett tag, skrapar de bort snön från brädorna.

Den tjocka våtdräkten, huvan och skorna, intygar Per, gör att det dröjer timmar innan de börjar frysa.

- I början känner man det iskalla vattnet lägga sig runt kroppen, men när man har paddlat ut till det ställe där vågen bryter så har kroppen värmts upp, säger Jonas. Och chocken man får av det iskalla vattnet i ansiktet när man hamnar under en våg är bara uppfriskande.

När de kommer upp ur vattnet efter ett par timmar har de bråttom till det varma duschrummet.

– Det här är den värsta biten, huttrar Per. Men det är det värt!

De är lika drivna surfare båda två. Pappan menar att det är kombinationen av naturupplevelse, adrenalin, träning och människorna som är det bästa med sporten. Sonen håller med, men säger att det finns annat roligt att ägna sig åt i Hoddevik också.

En kväll åker han kälke med ett gäng i huset. När han kommer tillbaka, röd om kinderna av den friska luften, är han nästan lika entusiastisk som efter surfingen.

– Backen var tre kilometer lång, det kändes som om man åkte hur länge som helst, säger han och gör de andra sällskap i köket, där det bjuds på varm choklad och nybakade norska ”bollar” med choklad i mitten.