Glenn Björne har precis mjölkat getterna klart för dagen när vi kommer in i hans lilla ostbutik. Hvens Getost ligger bara några hundra meter från Bäckviken där färjan lägger till och butiken är nästan det första som möter besökaren på Ven.

Här har Glenn och hustrun Ninna Björne ystat getost sedan 2003 och på gården finns i dag över hundra getter.

LÄS MER: Ut i vildmarken

– När vi startade var getosttrenden på väg uppåt, men det fanns inga getter i Skåne så vi har importerat dem från Jämtland, säger Glenn och skrattar.

Det är han som står i butiken och har hand om mjölkningen medan Ninna är mejerskan. Hon är uppväxt på Ven och efter några år på fastlandet flyttade hon tillbaka till ön 1997 - då tillsammans med Glenn. Ur deras intresse för djur föddes idén att göra getost.

– Vi bodde här på gården och höll betesdjur på öns backar. Så vi började så smått känna oss för, men i början var det mest danskarna som nappade, säger Glenn och räcker fram några bitar ost att smaka. Hvenbricken är en grynpipig vitmögelost och butikens storsäljare, medan Geta är en fetavariant inlagd i kallpressad rapsolja och kryddad med rosmarin och rosépeppar.

Ven är som roligast på sommaren, här finns så många entreprenörer och det är väldigt kul.

Vincent Ossler, bagare.

I ostbutiken säljs även egentillverkad färsk pasta och ibland kan man få en kopp kaffe och smaka på ostkakan. Men det är lite beroende på tid och möjlighet.

Färden runt Ven går på gula cyklar längs smala stigar och asfalterade vägar. Men det är ingen bilfri ö, så även om landsbygdsidyllen känns i det närmaste fulländad på den vackra platån - så är det nödvändigt att hålla ett öga på biltrafiken.

Vi cyklar förbi Pumpans Café och tar vänster vid Prästasvängen.

Ovanför byn Kyrkbacken ligger S:t Ibbs kyrka, liten, vitrappad och full av historia. Härifrån är utsikten över Öresund vidsträckt och lockande. På ena sidan sträcker den danska kusten ut sig, på den andra sidan den svenska.

Vaktmästaren och kyrkovärdinnan Monica Olsson berättar att S:t Ibb är en av de mest populära kyrkorna att gifta sig i och väntetiden är över ett år. Men så är också kyrkan och kyrkbacken bland de vackraste i sitt slag. Här vilar skeppare och byggmästare, fiskare och snickarmästare - och så de dövstumma systrarna Bengtsson. En vandring mellan gravarna sätter genast igång tankarna om livet, så som det en gång var.

Nedanför platån, i byn Kyrkbacken, har de gula hyrcyklarna parkerats i täta led. Att cykla runt på Ven är ingen direkt ansträngning. Utmaningen ligger i att ta sig upp och ner från hamnarna. Särskilt då Kyrkbacken.

Från det platta ”inlandet” störtar backafallen brant på öns västra sida. Det är vilt och vackert och fallen är något av öns kännemärke. Liksom vetenskapsmannen Tycho Brahe. Hans Uraniborg har de senaste åren fått en rejäl ansiktslyftning. Trädgården har byggts upp i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och är baserad på bilder och berättelser om hur det såg ut här på Brahes tid.

Inne i den gamla Allhelgonakyrkan kan man läsa om vetenskapsmannens liv och hur det kom sig att den lilla ön i Öresund blev något av ett astronomiskt centrum i Europa på 1500-talet.

Tycho Brahe själv står nu staty i trädgården och blickar mot stjärnorna.

Närmaste granne med Uraniborg är Hven Durum. Durumvetet var ett av de första varumärkena som satte Ven på den skånska matkartan och projektet drevs av Britta Ossler och hennes man Lars - två pionjärer inom mathantverket på ön. Med en italiensk svägerska som hade pasta som livsrätt, väcktes intresset och nyfikenheten för den speciella vetesorten och färsk pasta, gjord på svenskt durumvete, började säljas på Ven för snart 20 år sedan.

- Min man var en person som gick sin egen väg och hade en stark intuition. På Ven fanns den näringsrika jorden, ljuset och en stabil sommar. Det passade durumvetet, säger Britta Ossler.

Lars Ossler gick bort för sex år sedan, men Britta har fortsatt med familjens kvarn och bageri. Visserligen finns den italienska pastamaskinen numera hos Hvens Getost, men hos Britta Ossler bakas det bröd och vetebullar sommarens alla dagar.

- I år är det mina tre barnbarn som är bagare och jag som är möllare, säger hon och skrattar.

Storsäljaren är focaccia och det fina durumbrödet, danskarna älskar kanelbullarna och det går även att köpa durummjöl med sig hem.

- Tiden har arbetat för oss. Under 1970- och -80-talen föll ön in i en Törnrosasömn, sedan kom vi med durumvetet och det ena har gett det andra. Konkurrensen här på ön är befrämjande, säger Britta Ossler.

Inne i det lilla bageriet står två av barnbarnen i bagartrion, William Röyter och Vincent Ossler, omgivna av den lockande doften av nybakat.

- Durumvetets höga proteinhalt ger degen en något segare, matigare konsistens. Jag är kock i grunden och att jobba med svenskt durumvete är väldigt kul, säger William Röyter och får medhåll av sin bror. Att bo hos mormor på sommaren och utforska öns småkrogar är något de ser fram emot.

- Ven är som roligast på sommaren, här finns så många entreprenörer och det är väldigt kul, säger Vincent Ossler.

Bageriet öppnar klockan åtta varje morgon och stänger vid sextiden. I den lilla trädgårdsgläntan står några trädgårdsbänkar i skuggan och en höna pickar rofyllt i gräset.

Den som vill kan köpa en kopp kaffe i bageriet för att njuta bullarna direkt ur påsen. Enkelt, okonstlat och naturligt - precis som Ven.

LÄS MER: Ven – den idylliska cykelön

BILDSPECIAL: Ön som Danmark bytte bort