När allvaret bakom klimathotet nådde ut mer allmänt, kom den västerländska livsstilen i fokus. Lågprisflygen hade precis börjat öppna portar till nya paradis när det ”överflödiga” flygandet började ifrågasättas av klimatskäl.

I en radiodokumentär som gick i P1 nyligen beskrev en ung tjej hur orättvist det är att just hon är ung nu och inte kommer att få njuta av resor ut i världen. Hon var övertygad om att flyget måste förbjudas om hon och hennes generation ska ha någon chans till ett bra liv.

Den unga tjejen är inte unik, och det känns djupt orättvist. Många yngre är mycket bekymrade över hur deras framtid kommer att bli. Det finns förstås även vuxna som väljer tåget när det går, både för jobbresor och semester av klimatskäl

Andra fortsätter bekymmerslöst sitt flygande. SvD berättade nyligen att bara en liten del av flygresenärerna står för en stor andel av flygets utsläpp eftersom de reser så mycket. När vi efterlyste en storflygare på svd.se rasslade över hundra svar in på bara några timmar. Många flög över 100 gånger om året.

Att Al Gore flyger land och rike runt och föreläser om klimathotet väcker ont blod hos vissa. Hur mycket koldioxid pyser inte ut i spåren efter honom? Och alla tjugotusentals personer som åkte till FN:s klimatmöte på Bali i fjol - är det rimligt? Vem ska få flyga, egentligen? Bill Gates? G8-ländernas statsöverhuvuden? Alla som åker till ekonomiska forumet i Davos?

Kärnfrågan är: Ska de som har ett särskilt engagemang för klimathotet avstå mer än de som inte har det? Ska ansvaret vila på de miljöengagerades axlar?

Klimatprofessorn Christian Azar tar upp tråden i sin kommande bok ”Makten över klimatet”, och han har utvecklat sitt resonemang i en intervju i SvD. Kanske kan han lätta lite på den unga tjejens klimatångest, för han säger att inga stora miljöproblem har lösts genom att enskilda personer frivilligt har ändrat sitt beteende. Det är så stora förändringar i samhällets infrastruktur som måste fram och de besluten måste tas av politiker.

Han jämför med kärnvapenfrågan, där individers livsstil har extremt litet inflytande utan det hänger på omfattande politiska beslut och internationella överenskommelser. Klimatfrågan går åt samma håll, anser han.

Ett sådant beslut vore att flyget ska betala för sina koldioxidutsläpp. Det gör resorna dyrare, vilket inte är helt rättvist eftersom en del inte kommer att ha råd att flyga. Å andra sidan är det bara två-tre procent av jordens befolkning som flyger idag, så det är inte rättvist nu heller.

Men åtminstone gäller samma regler för alla, oavsett graden av klimatångest. När det kostar att släppa ut koldioxid blir flygbolagen mer intresserade av lösningar för att snabbt få ner utsläppen. Och det är ju inte själva resan som är problemet, utan utsläppen.