Det finns regnskogar i Atlanten - på Kanarieöarna och Madeira. Fuktdrypande tät växtlighet, bara några mil från de solsvedda hotellstädernas ökenlika klimat. Trolsk och tyst med lavklädda trädstammar som böjer och bänder i jakt efter ljus. En fascinerande och urtida miljö, där vätan ständigt sipprar mellan lövverken och smetar halka över stigarna.
Tröjsvalt i luften och ganska spännande, för vandringslederna är visserligen skyltade emellanåt, men inte markerade i terrängen. Stigarna drar likt tunnlar utmed bergens branta djungelsidor. Ett par steg åt sidan och du är vilse.
Lagerskogen är unik. Tack vare sin geografiska isolering har Kanarieöarna och Madeiras en särpräglad växtlighet. I nationalparken på kanarieön La Gomera har man exempelvis funnit 450 blommande växter i lagerskogen. Av dessa återfinns 81 enbart i den kanariska arkipelagen, 34 är endemiska för ön och åtta existerar inte utanför nationalparken. Även om många lövträd ser snarlika ut för ett otränat öga, och gärna har namn som slutar på -lager, är de lustigt nog inte besläktade.
Andra skogsbildande arter är konvaljträd, smultronträd och cederen, samt några varianter av järnek och mängder av trädljung. Den sista är nära släkt med vår egen krypande ljung, fast här växer den till träd. En annan bekant är blåbärsriset som blir manshögt på Madeira.
Lagerskogen är en levande fossil. Liknande skogar fanns kring Medelhavet för miljontals år sedan. Klimatförändringar och nedisningar gjorde att de försvann. Kvar blev rester på Madeira och på de kanarieöar som är tillräckligt höga för att krocka med den svala och fuktiga passadvinden. Den blåser året om och framkallar det rätta djungelklimatet på Atlantöarnas nordsidor, vilka tar emot fem gånger mer nederbörd jämfört med de soliga sydkusterna. Lagerskogarna hämtar nästan lika mycket vatten ur dimmor som de får i regn, men även i denna skuggiga och svala miljö får du räkna med att vandringen snart blir svettig.
Terrängen är ofta krävande med starka höjdskillnader. Det gäller att gardera med regnjacka och hitta ett smidigt gångtempo, oavsett riktning på stigarnas berg- och dalbanor.
Samtliga lagerskogar skyddas i reservat. De största finns på La Gomera och Madeira. Båda har förklarats som världsarv av Unesco. La Gomeras nationalpark är ungefär lika stor som dess svenska motsvarighet Gotska sandön och omfattar ungefär hälften av Kanarieöarnas kvarvarande lagerskogsareal.
Andra besöksvärda skogsbestånd finns på La Palma (där däremot stora områden tallskog brunnit i sommar) och märkligt nog på Teneriffa, trots att 90 procent av den ursprungliga utbredningen försvunnit i odling och byggnation. På Gran Canaria återstår endast en liten dunge.
Det finns gott om vandringsleder i lagerskogarna både på Kanarieöarna och Madeira, men det är det svårt att hitta vettiga kartor. En bra guidebok blir avgörande och Rother walking guides är favoriten.
Upplevelsen på Madeira är bekvämare. Du vandrar längs öns många bevattningskanaler (= levador) som följer branta bergsidor rätt in i djungeläventyret. De populäraste levadorna är turistsäkrade med staket på utsatta ställen, men de finns också de som kräver god balans när avgrunden öppnar sig intill kängorna. Ta gärna rygg på en bra färdledare. Det finns mängder av fristående guideföretag på öarna.
