BILDSPEL: Så är livet i Japan idag


Klarade vågen men dör av salt

Ganbaro Myiagi eller Hang in there Myiagi är prefekturens nya motto. Och Myiagi, ärrat av katastrofer, behöver verkligen hålla ut. Även till synes räddade naturvärden är påverkade. Matsushimas tempelträdgårdar är vackra även under den långa och kalla vintern med morgonens frost eller nysnö som ett lager av älvstoft över grönskande bambu och tallar.

Men allén av imponerande höga trädstammar är dödsdömd. De månghundraåriga cedrarna vältes inte av vågorna, men är ohjälpligt skadade av saltet i havsvattnet som tsunamin förde med sig.

Teceremoni med hänförande utsikt

En liten sötsak av bönpasta är enda tilltugget under teceremonin i tehuset Kanrantei från 1500-talet med utsikt över Matsushima-bukten. Själva byggnaden flyttades på 1600-talet från Kyoto till sitt nuvarande läge för att det var en utmärkt ställe att se månen spegla sig i havetifrån.

Platsens skönhet tog andan ur 1600-talspoeten Matsuo Basho som skrev en haiku som tre gånger upprepar frasen ”Matsushima, ah!” Den har gjort reklam för trakten sedan dess.

Arkipelagen – en vågbrytare

Matsushima-bukten vid Stilla havskusten rankas officiellt som en av Japans tre vackraste naturscenerier. Niojima med en population av enbart skarvar är en av de mer kända – och minsta – av drygt 200 öar, holmar och skär.


Genom sin utspridda arkipelag som agerade vågbrytare skonades Matsushima någorlunda från tsunamin. Men så gott som alla i stan känner någon som drabbats. Keiji Fukui, Matsushimas turistchef, fick se sitt hus – familjens hem sedan generationer – bortspolat. ”Jag bor kvar hos min dotter ännu”, säger han.

Zen-präst tränar på att möta kylan

Haruka Amano, regionens första kvinnliga zen-buddhistiska präst, är chef för templet Entsu-in, en nationell kulturskatt från 1600-talet. Hon berättar att det i hennes stränga zen-träning ingår att möta vintern utan underkläder.

Amano visar ett mausoleum som bland annat är dekorerat med motiv av spader, hjärter, ruter, klöver och rosor. Inspirationen kom från italienska spelkort som den lokale feodalherrens delegation till påven förde med sig tillbaka till Japan innan landet stängdes för omvärlden av shogun Tokugawa Iemitsu år 1635.

En helt annan värld – bara tre timmar bort från Tokyo

Tohoku är rikt på spektakulära naturscenerier som ravinen Geibikei, som bokstavligen betyder kärv skönhet.

Utmed några kilometer kan man fridfullt glida på floden i flatbottnade båtar under 100 meter höga kalkstensklippor.

Vintertid serveras lunch ombord, kinagashi nabe, en hot-pot serverad ur fräsande heta järngrytor medan båtsmannen kan brista ut i traditionell sång.

Man befinner sig i en hel värld – men är bara drygt tre timmar med snabba shinkansen-tåg – från Tokyo.

”Jorden andas”

Choujun Kanno är överstepräst på Chuson-ji, huvudtempel för den Tendai-sekten i Tohoku och ett centrum för buddhistisk kultur med anor från 1100-talet. ”Vi tror att allt är levande”, säger Choujun Kanno lågmält när han tar emot med radband och solfjäder i hand.

”Jorden rör på sig, hon andas. Vi kallar det för jordbävning och tsunami. Vi är alla överens om att konsekvenserna för oss människor är katastrofala. Men vi buddhister tror också att om jorden inte andades skulle det inte finnas något liv överhuvudtaget.”

Asketisk – men estetisk – tempelmat

Buddhistisk mat var och är influerad av asketiska ideal. Men dagens Shojin ryori, tempelcuisine, kan vara en utsökt blandning av subtila smaker och texturer i estetiskt förfinade presentationer.

Tofu i alla dess många former, svampar, säsongens grönsaker, miso och ris är huvudingredienser i rätter som serveras av restauranger i anslutning till de stora templen. Att ätas andaktsfullt och utan stress.

Ett gyllene nyutnämnt världsarv

Chuson-ji är ett magnifikt tempelkomplex i sina arkitektoniska och religiösa betydelser jämförbart med de stora medeltida katedralbyggena i Europa.

Platsen på en kulle omgiven av 400-åriga cederträd är minst lika seren och magisk som de internationellt mer kända templen i Kyoto och Nara i centrala Japan. Enastående – och nyligen utnämnt till världsarv – är Konjikido, en paviljong helt klädd i bladguld från traktens på 1100- talet rika guldfynd.

Den rymmer kluster av gyllene statyer. Under dessa – och bortom besökarnas blickar – ligger tre mumifierade härskare av Fujiwara-klanen och den siste ättlingens huvud, avhugget efter intriger och strider värdiga en Kurosawa-film. Cuson-ji klarade sig helt undan jordbävningen och den intilliggande staden Hiraizumi fick bara små skador.