–Om nätterna kan man höra vargar yla, säger Mikael Nilsson medan han plockar med utrustningen.

Mikael Nilsson är äventyrskonsult. Tidigare arbetade han i Sydamerika med ekoturism. Sedan några år tillbaka är han specialiserad på äventyr i Bergslagen. Det kan vara ganska äventyrligt här också lovar han.

Naturreservatet Malingsbo-Kloten ligger i gränstrakterna av Dalarna och Västmanland. Det är ett av Sveriges största och Mikael har rätt – äventyrligt är det om än på lite lagom nivå för det här teamet med ovana storstadsmammor med varsin tioåring. Här finns mycket älg, rådjur och bäver. I det höglänta området trivs också de mer skygga rovdjuren.

–Här lever lo, varg och björn, påpekar äventyrskonsulten. Stammarna ökar och i år har vi sett spår av flera vargflockar med ungar. Det är dem vi hör på nätterna, säger han och blickar ut över skogen som bereder ut sig som en stor, varm, grön filt över området.

Naturreservatet är en dröm för alla som gillar att prova på vildmarksliv. Mikael Nilsson har fasta program men plockar gärna ihop en tur som lämpar sig särskilt för resesällskapet. Just den här helgen är det paddling, bäversafari, vandring, övernattning i ett vindskydd och cykling som står på agendan.

Fredagen börjar med incheckning i Malingsbo, i pensionatet som tidigare var en skola. Lise-Lotte Eriksson och Lars-Erik Andersson driver stället och är också kockarna som kan förse hungriga vildmarksupptäckare med mat på turen. Efter en varm köttgryta drar vi på oss varma kläder och tar plats i en bil där kanoterna ligger fastspända på taket. Det är dags för bäversafari.

–Bävrarna kommer ut i skymningen och det är viktigt att vara riktigt tyst. De är vänliga och lite nyfikna men lättskrämda, guidar Mikael när turen ska börja.

Även en ovan kanotist tar sig utan problem fram över de spegelblanka vattnen med kanadensare, indianernas traditionella kanot. Den lilla ån slingrar sig fram och bävrarnas hyddor är lätta att se. Vår guide stannar upp ibland och gör tecken för att visa vad vi ser. I skydd av skymningens långa skuggor är bävern som mest aktiv, men det märks inte nu. Turen har pågått i över fyra timmar och solen har för länge sedan sänkt sig bakom trädtopparna när Mikael tänder pannlampan för att göra ett sista försök att hitta dem. Strömmen för kanoterna tillbaka mot sjön där dimman lagt sig som en tät slöja över vattenytan. Månen lyser som ett gyllene klot och där, där borta vid strandkanten, dyker plötsligt ett brunt litet huvud ner i vattnet.

–Den såg ut som ett stort marsvin, säger tioåriga George som är nöjd med att få åka kanot.

Tillbaka i bilen blir vi skjutsade genom skogen på slingriga vägar. Mitt på den till synes ändlösa vägen stannar Mikael och tar fram en strålkastare.

I skogsbrynet mumsar en älgfamilj på de späda lövträden. Skogens konung är större här än på Skansen konstaterar barnen i baksätet.

Bakom nästa kurva uppen- barar sig en klunga röda hus med prydligt vitmålade knutar. Inne på Gåsmossens ombonade restaurang avnjuter vi hemlagade delikatesser i skenet av stearinljus. Det är så mörkt kvällstid att det är svårt att ta sig mellan husen. Extra spännande blir promenaden av upplysningen att det finns ett spöke här.

På morgonen ligger frosten som ett glittrande puder över Malingsbo. Solen skiner och det är dags för vandring till Nytorp, åtta kilometer bort. Längs med den utstakade leden syns färska lämningar av varg och en massakrerad myrstack vittnar om att björnen redan har ätit frukost. Vandringen är inte svår men det tar sin lilla stund för det är lätt att försjunka i djup förundran och studera den storslagna naturen. När halva etappen är klar breder en grusväg ut sig. Men vad är det för blå stenar som ligger överallt på vägen?

–Det är bergslagssten, säger Mikael. Det är en slaggprodukt från masugnarna när det producerades järn i området på 1600- till 1800-talet.

Så är det säkert, men den ser nästan ut som sten fallen från himlen där ingen blå nyans är den andra lik.

Nu syns dagens första människor i området. Det är våra nya vänner Lise-Lotte och Lars-Erik som parkerat vid vägkanten och placerat ut ett slagbord med linneduk. Rykande varm lasagne och Snurresprättläsk blir en perfekt lunch. Kokkaffet bubblar fortfarande i koppen och det är bra att passa på att byta de genomblöta gymnastikskorna mot de gummistövlar som åkt bil hit.

Turen fortsätter genom skog och ängar, höga berg och mjuka kullar. Framme vid Nytorp finns flera hus som väntar på besökare. Den här natten ska dock tillbringas i ett vindskydd där himlen kan beskådas. Medan elden sprakar plockar vi fram den hemlagade maten som Lise-Lotte lämnat i en kylbox; grillspett, bakpotatis och blåbärspaj med vaniljvisp till efterrätt.

Myggen hålls borta av elden som sprakar. Himlen är kolsvart, stjärnorna glittrar och när Karlavagnen är hittad somnar det trötta vandringsteamet – och vargarnas ylande hörs på behörigt avstånd.

Vid gryningen kommer Lise-Lotte och Lars-Erik. Bacon och ägg steks i stora pannor och pinnbröd har aldrig smakat bättre. Utvilade och mätta är förväntningarna höga på den sista äventyrsetappen: cykelturen.

Turen går genom ett sandigt hedlandskap och längs med Långvattnet där fiskesugna står i vassen. Efter ett par timmars cyklande syns skylten till Klotens by där 33 personer bor året runt – vår guide Mikaels familj utgör en sjundedel av dem. Under högsäsong kommer många besökare och badar, paddlar kanot eller strövar i området.

Efter lunch på Klotens Herrgård, med anor från 1600-talet när Bergslagen sjöd av liv kring gruvor och hyttor, bär det av tillbaka till Malingsbo där Lise-Lotte väntar med en hel korg trattkantareller som hon plockat under promenaden med hundarna. Avskedet blir bara lite sorgligt. Det här var första gången vildmarkslivet prövades på, men det är långt ifrån sista.