Det är en vacker sommardag i Stockholm. Taxibilen stannar för rött ljus i korsningen Hamngatan/Norrlandsgatan. Massan av fotgängare börjar röra sig på övergångsstället. Plötsligt säger taxichauffören: Somliga människor borde inte få ha shorts! Och jag stirrar på en något överviktig man som glatt korsar gatan med sina vita lite stabbiga ben hårt exponerade i hettan. Förtvivlat försöker jag argumentera: I så fall ska väl ingen få ha shorts.

Evita införde kavajtvång för herrar. Olika generaler i Buenos Aires försökte förbjuda allt från långt hår till just shorts. Och Argentina kan skryta med att man genomgick jeansrevolutionen i kostym och väst.

Farliga lagar, tokstolliga lagar, religiösa lagar. Många krogar i Stockholm sovrar i entrén, bedriver diskret etnisk, social eller åldersmässig apartheid. När en dörrvakt säger till en kvinna att ”de som fyllt 40 brukar vi skicka till Sturehof” så är det ett besynnerligt yttrande, åtalbart i många länder.

I Stockholm står vi inte längre och väntar vid röd gubbe vid tomma gator som man pliktskyldigt gör i Berlin och Hamburg. I den ödsliga natten försöker jag locka min Taxi Stockholm att köra mot rött ljus, genom ett förföriskt resonemang om att man gör så i Rio, sent i natten när det nästan inte är trafik. Han är med på noterna, men: ”vi har nog ett par år kvar än”. Ibland irrar till och med tankarna lekfullt till Amsterdam och en t-shirt jag tyvärr aldrig köpte: ”Legalisera droger, förbjud fotboll”.

För några år sen var jag ett antal gånger i Beirut, överallt gick tjejkompisar hand i hand, den ena religiöst beslöjad, den andra lydigt västerländsk i kortkort jeanskjol och målade läppar. Senare i Marrakech och Tanger, kvinnor susar fram på sina vespor. Spännande skarpa blickar från den öppna strimman i ansiktet. Själv får jag se ut hur jag vill, även dricka mitt vin.

Samtidigt i Frankrike är det klappjakt på den beslöjade kvinnan. Så tillbaka vid mina kära kaféer i Paris och Stockholm blir jag lätt grubblande. Alla har här gömt sig bakom stora solglasögon, gärna av kända varumärken, och täckt för sin viktigaste bit av ansiktet, döljer blicken, spanar dyrt och fegt i hemlighet. Åtminstone för mig, som fortfarande vill ha möten face to face och inte på Facebook, är detta smått kränkande.

Så ogenerat säger jag bara: Förbjud solglasögon!

• Bobo Karlsson är bosatt i Rio de Janeiro. Hans bok Urban Safari om tolv storstäder kom nyligen i en andra pocketupplaga. Bobo Karlsson är bosatt i Rio de Janeiro.