På långt håll ser trakten ut som en nygräddad pannkaka; ett platt landskap med små mörka fläckar av byar här och var. Vi trängs i morgonrusningen på snabbtåget mellan Amsterdam och den klassiska kanalstaden Haarlem för att haka på 24 semestrande sydeuropeiska cyklister. Temat för veckan är Holländska höjdpunkter – och inför denna fjärde cykeldag har gruppen hunnit lämna den holländska huvud-staden, ta sikte på Rembrandts födelseort Leiden, svänga ut mot sanddynerna i Zandvoort och varit på kulturrunda i Haarlem.

Klockan är åtta på morgonen men matsäcken är redan nerpackad i sidoväskorna och sällskapet som vi ska ansluta till står och småfixar med cyklarna. Kapten Gerrit van Terwisga lyfter ner hojarna på landgången till sin rustika pråm med det tungvrickande namnet De Tijdgeest.

Pråmen är cykelresans nav. Det är här man håller hus efter dagens tur. På båten bor gästerna, äter rejäl frukost och kanske allra viktigast – samlas till trerätters-middag och samtal om dagens upplevelser. Dagens tur går till trakten runt floden De Zaan med sina vindmöllor och friluftsmuseet Zaanse Schans som lunchpaus. Målgång blir i ostmarknadsstaden Alkmaar.

Bobien van Aalst är veckans tålmodiga hjälte och alltiallo. Denna cykelguide från Rotterdam håller koll både på kartan och kompisandan när orken börjar tryta. Och hon tycks fulladdad med trivia kring allt från varför trähusen i Zaan går i mörkgrönt till hur en holländsk väderkvarn fungerar.

Hon leder dagens lite anarkistiska konvoj av 21 cyklister – tre stannade kvar på båten. Solen skiner medan vinden ler och blåser lite från sidan. Vi är på väg mot fiskebyn Spaarndam, ett lugnt näste för dem som kombinerar jobb i storstan med en segelbåt i småbåtshamnen.

En gammal vacker fabrikslokal visar sig tillhöra chokladtillverkaren Droste. Här omkring floderna etablerades tidigt många industrier. En härligt söt kakaodoft ligger som ett täcke över oss.

Landet och stillheten är nära. Holland har 16000 cykelleder och inte en enda gång behöver vi bråka med brådskande bilar. Ofta ligger leden en etapp under vägarna, nära vattenlinjen. Ibland känns det som att vi fortfarande puttrar på pråmen.

Plötsligt räcker Bobien upp armen. Vi är framme vid första anhalten Spaarndam.

”Manca Silvio!” En kvinna ropar att hennes make saknas. Trots vårt loja trampande har italienarna tappat bort kompisen Silvio. Guiden vänder tillbaka men är snart tillbaka med den norditalienske mannen med grått pipskägg.

– Den här veckan går cyklingen ganska långsamt, ni skulle ha varit med förra veckan när jag hade en grupp tyskar, kommenterar Bobien van Aalst – som är van att tampas med bergscykling i Pyrenéerna och gärna tillbringar sina semesterveckor på två hjul längs norska fjorder.

Vi korsar Nordsjökanalen med hjälp av en smidig liten färja och passerar några pittoreska byar längs De Zaan innan vi når Zaanse Schants och tar lunch. Dagens matsäck är väl inte av gourmetklass direkt, utan påminner snarare om något för en skolutflykt med ett berg av ostmackor, lite frukt och juice.

Ett vältrimmat par i cykelbyxor har slagit sig ned i gräset. Olof Stenlund och Lizbet Stenlund–Gens är från Kungälv och även de på en kombinerad cykel- och pråmresa.

–Att både cykla och åka båt är fantastiskt. Vi hittade resan på nätet genom att googla ”Holland” och ”cykla”. Båtboendet är en bonus, säger Lizbet Stenlund–Gens.

Maken var först lite skeptisk till en gruppresa. Förra året cyklade de runt nordtyska Kiel och tog in på små hotell längs vägen.

–Men vi har själva båt så det här lockade. Även om vi framför allt är här för cyklingen. Vi är bara elva stycken i vår grupp och det är ganska behagligt, säger Olof.

Hustrun Lizbet tycker det är spännande med psykologin inom gruppen. Första dagen var konstellationen av kanadensare, tyskar, amerikaner, italienare och svenskar väldigt avvaktande, men redan till andra frukosten började spänningen släppa.

Med ny energi i kroppen rullar vi vidare på allt plattare vägar. Jag kostar på mig att släppa händerna från styret och bara låta vinden smeka ryggen där vi liksom vindglider på väg mot De Rijp, ett sött samhälle med väldig kyrka och rådhus från 1600–talet.

Det är bara fem kilometer till slutdestination, men Bobien van Aalst har ett hästjobb att samla ihop den alltmer utspridda och lätt utmattade flocken.

Klockan närmar sig fem på eftermiddagen, vi har svängt rakt mot vinden och italienskan Emanuela från Padova stirrar stint framåt och säger att hon längtar till middagen.

–Jag trodde att det här skulle bli en riktig hälsotripp, eftersom holländarna bara åt sill och potatis. Men vi får trerätters varje kväll. Fast varje morgon känner jag mig lika pigg, säger hon.

Vi slingrar oss så sakteliga in mot Alkmaars hamnområde. Cyklister syns överallt. Föräldrar har barnen på cykelsadel på styret. Utan hjälm. Hjälm har förresten ingen i vår grupp heller. De enda vi mött med skydd är den dynamiska duon från svenska Kungälv.

I kajutan möter en leende kapten och frågar om vi vill ha vin, öl, te eller kaffe.

–Medan ni cyklade har jag korsat några broar, slussat två gånger och väntat vid en järnvägsbro. Det här ska vara som ett hotell, fast mycket mer familjärt, säger pråmägaren Gerrit van Terwisga.

Snart står maten framdukad. Holländskt kök, förklarar kocken Amis. Smördegsinbakade champinjoner följs av stekt spätta. Två par från Pau sitter vid bordet bredvid. De pratar, skrattar och dricker öl. Plötsligt slocknar den ene mannen, mitt i middagen.

Till kaffet går Bobien van Aalst igenom planerna för morgondagen.

– Båten stannar kvar här i Alkmaar. Vår rutt blir 40 kilometer längs stränderna vid Nordsjön. Och eftersom vi cyklar i en cirkel kan vi inte undgå vinden. Vi ska först mot Bergen, ett litet mysigt ställe som är känt för sina konstnärer och fina gallerier.

”Oh–la–la”, ljuder det från middagsborden i kajutan.