Sjunga, måla, filosofera, skriva – och samtidigt sola och bada. Kreativa semestrar finns det gott om, men i den lilla byn Lendas på södra Kreta har de svenska kursveckorna blivit en del av turistlivet.
In A Mellow Tone hette kursen. Och visst sjöng vi någorlunda harmoniskt – men kanske inte alltid så lugnt och moget.
Sångträningen den där sommarveckan i byn Lendas på södra Kreta innehöll för det mesta andra stämningslägen – koncentration när vi skulle lära oss Monicas vals inför avslutningen.
Glädje när vi hade fixat till gospeln fyrstämmigt. Lättja i hängmattan på lunchen. Hysteri när vi lärde varandra svenska snapsvisor över våra grekiska middagar. Ilska när vår lärare tyckte vi lät ”förskräckligt” inför ett sent framträdande i baren …
Och så upp igen en halv natt senare för att börja dagen med morgondopp i Libyska havet.
Svenska Kulturcentret Lendas ordnar för trettonde året i rad sommarkurser i den lilla byn Lendas mitt på södra Kreta. De senaste somrarna har cirka 130 deltagare varit anmälda för att under en vecka lära sig fotografera, filosofera, skriva filmmanus, måla akvarell, komponera låtar, tala inför folk.
Den första frågan till en deltagare som inte varit där förut är: Vilken kurs ska du gå? Och den andra: Hur länge ska du stanna? För mig gällde att sjunga blues – och åka hem efter en vecka. Varpå den vanligaste kommentaren var:
– Jaha, du är här för första gången …
Man förstår snart. Sommarkurserna i Lendas har för många blivit en stor del av semesterlivet. De återkommer året därpå – och kompletterar sin lärovecka med vad som går under benämningen ”strandkurs”.
Och visst ligger folk och solbadar, men även det verkar bli rätt bildande i sammanhanget: Sällan har jag sett så många kvalificerade böcker läsas på en och samma strand som under sångpauserna från Stormy Monday, Black Bird och Felicidad.
Och medan vi andra solar, läser och pratar mellan doppen, sitter Jannis Garefalakis och flera andra barnfödda från Lendas i trädens skugga på stranden och lagar långrevar.
I gryningen har de lossat sina båtar från bojarna i bukten och kommit tillbaka med fångsten lagom till våra morgondopp. Fisket är en levande del av byn, till skillnad från i många turistorter på norra Kreta, får vi veta av Jannis.
– Om tio år kanske vi har samma exploatering av kusten här på sydsidan, fortsätter han medan han synar krok för krok längs hela den kraftiga linan och godkänner eller reder ut reven med en snabb, invand gest.
Sedan många år gör han det bara sommartid. Under vinterhalvåret handleder Jannis forskarstudenter på Lärarhögskolan i Stockholm.
Alla placerar dock inte sin kropp på stranden den där extraveckan, utan lägger ytterligare en kursvecka till den första.
Som Maria Knutsson, min kurs- och altankamrat på det lilla, lilla pensionatet i backen ner mot stranden. Veckan innan hon gick In A Mellow Tone med mig hade hon lärt sig skriva dramatik.
Hon innehar Lendasrekord med att gå tre kursveckor efter varandra, i år Jazz- och bluessång, Muntligt berättande och Lust-att-sjunga-kör. Hur orkar du? brukar folk fråga. Men för Maria som arbetar som lärare på Polishögskolan ger kurserna optimal avkoppling.
– Jag var helt slut när jag kom förra året. Allt eftersom veckan gick med kursen ”Rena rama retoriken” fick jag bara mer och mer energi. Ändå hade vi massor med läxor. Och när det gäller att sjunga är det ju en ren endorfinkick.
Efter den här sommaren har Maria Knutsson varit i Lendas tre gånger och gått sammanlagt åtta kurser. Det blir olika upplevelser varenda vecka, berättar hon.
Dels för att varje grupp får ett slags själ utifrån vilka människor som ingår, dels för att stämningen präglas av vad de gör tillsammans. Hon har ingen tanke på vad hon ska ”få ut” av kurserna utan känner bara glädje och inspiration – vilket i och för sig inte är någon motsättning, påpekar hon: Man utvecklas mer om det är prestigelöst.
Och en prestigelös semesterresa blir det, upplever hon.
– Samtidigt får jag användning för det mesta i alla fall, eftersom jag föreläser en hel del. Både sång, skrivande och muntligt berättande har man med sig generellt.
Lendas ligger i en liten bukt av Libyska havet. En höjdpunkt – i dubbel bemärkelse – är att en morgon träffas i byns utkant vid halv sex och gå en knapp halvtimme till bergstoppen, lagom för att se solen gå upp bakom bergen i öster.
Annars gör man inte så mycket mer än att gå på sin kurs under förmiddagen och på kvällen, ta sig till någon av stränderna vid sidan om byn över det långa lunchuppehållet – eller bara bli kvar mellan restaurangerna i Lendas. De flesta gör sig inga längre utflykter utanför samhället. Det är en poäng i att inte turista på det sättet i Lendas, tycker Maria Knutsson.
– Däremot är det väldigt trevligt att resa dit med sina ungdomar som jag gjorde första sommaren jag kom hit. Mina söner var 13 och 16 och den äldste gick kurs med vuxna som skulle lära sig att skriva för barn med Ulf Nilsson. Den yngste fann en själsfrände i en pensionerad lärarinna. De har fortfarande kontakt, sju år senare. Det är exempel på möten som inte händer var som helst.
Ett tips till Lendasbesökare är att ta en kvarts promenad västerut till den så kallade Nakenstranden. De få människor man möter är övervintrade hippies från Tyskland och Holland som endast klär på sina barnbarn.
Rätt klädkod för vuxna är – ingenting alls.
Tjugo minuters promenad österut ligger Ostria, eller – som de flesta kallar den – Hängmattestranden. Där finns lunchservering, parasoller, hängmattor och garanterat några från kurserna i Lendas som sällskap.
Stanna kvar på stranden mitt i Lendas. Varje snorkeltur innebär hopp om att få träffa den lilla havssköldpaddfamiljen som bor i bukten. Jag hade tur och fick syn på den minsta – och följde efter så länge att jag nästan kom för långt ut i bukten på egen hand.
Så jag vände om – och tvärbromsade med fenorna. Rakt bakom mig liksom svävade den allra största sköldpaddan i samma långsamma takt som vi. Medan jag hade följt efter den lilla, hade den stora simmat rakt efter mig – utan att jag haft en aning.
Min första, häpna rädsla (hur känns ett bett från en sån?) förbyttes snart i skratt. Vilken exklusiv eskort för en landkrabba!
Jag stannade upp och betraktade de fridfulla djuren, kropparna som liksom svävade i vattnet. De fortsatte efter varandra och försvann makligt ut till havs.
