Skymningstimmen är alltid mycket speciell. Här leker de svenska barnen runt en långssvansbåt på Sairee Beach på dykön Koh Tao.
Det är under natthimlen i Maenam på Koh Samuis nordsida som semesterkänslorna kläs i ord. På en strandmatta som rullats ut strax före skymningen och försetts med serveringsbord och bekväma kuddar förlängs vår restaurang ända ner till det lugnt skvalpande vattenbrynet.
Vi har varit några dagar på huvudön Samui, och stannat ännu längre på grannön Phangan. Vi har även besökt det lilla dykparadiset Koh Tao lite norrut. Frid och enkelhet är de två ord som sammanfattar vår reseupplevlese.
Stjärnorna är oändligt många, kanske till och med fler än de tiotals miljoner turister som de senaste åren besökt Thailand.
Svenskarna har kommit i hundratusental och var tionde svensk turist har valt att semestra här på Thailands tredje största ö, Koh Samui, och dess grannöar. Nu lär andelen öka, östkustens övärld är alternativet för många efter flodvågskatastrofen kring Phuket på Thailands motsatta kust i väster.
Under vår resa från ö till ö har det funnits något för alla och hela ressällskapet trivs.
Själv uppskattar jag långsamma scooterutflykter med små avstickare. En dag har jag tagit ringvägen som går runt hela Koh Samui och låtit halvdagsturen gå genom enorma kokosnötsodlingar i sydväst ner till stränderna i närheten av udden Leam Hin Khom, en plats som fransmännen valde för sin variant av dokusåpan Temptation Island.
En sådan scootertur fortsätter till bar- och restauranglarmets Chaweng på östsidan, öns längsta strand som tillsammans med Lamai också är mest känd och exploaterad.
Till Lamais strandväg styr snussugna svenskar kosan, för där kan man fylla på sin dosa på hårdrockbaren Backstage, dricka en bärs och slänga en dartpil på grönvita Bajen bar eller käka köttbullar på Ciao. Vårt resesällskap nöjde sig med att nicka igenkännande mot Tre kronor krog vid Chaweng och passera för att inte missa en väntande djungelsafari på elefantrygg.
Koh Samui var för några årtionden sedan en av ryggsäcksfolkets sista utposter i Asien, men sedan flygplatsen invigdes 1989 är ön lätttillgänglig även för charterturisterna.
Sista dagen på Koh Samui går vi en nyfiken promenad längs lyxbungalower innan vi tar båten ”hem” till Koh Phangan och vår väntande 150-kronors-bungalow. På med fläkten!
På Haad Rin, Koh Phangans sydöstra del, märks hur turisternas medelålder sjunker väl under 30 år. Speciellt dagarna före och under det månatliga och legendariska fullmånepartyt hettar ravetemperaturen till och gör detta område till något av Asiens Ibiza.
Under fullmåne på högsäsong ser man åtminstone 3 000 personer dansa fötterna ömma på Haad Rin-stranden där barerna, som annars stänger klockan två, håller öppet dygnet runt. Vi betraktar spektaklet med nyfikenhet.
Inom utflyktsavstånd finns dock även andra lockande upplevelser - en av pärlorna är den lilla ön Koh Maa i nordväst med utmärkta snorklingsmöjligheter även för nybörjare i alla åldrar.
På vägen dit upptäcker man andra delar av Koh Phangan.
Koh Phangans kuster i söder och väster är i stort sett en enda lång sandstrand med små avslappnade stugbyar. Norr- och österut varvas däremot vita, sandiga små bukter med karga, branta klippor. Koh Phangan består till tre fjärdedelar av bergslandskap klätt av tropisk djungel.
Vi håller oss krampaktigt fast i taxibilens stålrörsram medan chauffören ömsom tutar, bromsar och gasar. Det går undan längs branta passager från Haad Rin till Koh Phangans enda stad, Tongsala.
Längre upp i bergen tar den cementerade vägen slut och vägen dammar av den torra, röda leran. Här gäller det för mc- och scooterförare att ta det lugnt.
Vi kommer till det mysiga och lantliga Thaansadet. En skotska som gift in sig i en krögarfamilj serverar oss grönsaksomelett, banangröt, rostat bröd, ananasjuice och kaffe. Låga bord och liggkuddar, vi pustar ut och njuter.
Fem- och sjuåringen hittar varsin hängmatta, men hinner knappt sträcka ut innan de snabbt snubblar iväg mot sötvattensdammen, bara för att strax ropa ut ett storslaget fynd, en ”krokodilalligator” som skrämd simmar runt.
Nästa gång den visar sig har huvudet krympt, den fladdrar med tungan, den har blivit en varan.
Landsbygdsoaser som Thaansadet finns det gott om på de bebodda grannöarna till Koh Samui. Sådana platser med mindre stränder är också det bästa tipset om man söker lugnet bortom nöjesstråken.
Det är först efter lunch som det blir lågvatten och vi torrskodda kan vandra över sandremsan till den härliga ön Koh Maa. Äntligen!
En tysk turist hjälper oss att finna korallreven här. Han berättar att han återkommer till Koh Maa sedan tio år. När vi får simma bland mängder av olika fiskar - randiga, prickiga, nästan genomskinliga - förstår vi varför. Vi anar en diademsjöborre, kanhända också en horngädda.
Far man med båt halvannan timme norrut från Tongsala på Koh Phangan, kommer man till ett annat havsparadis, det lilla ön Koh Tao som i form och topografi liknar Phangan men i miniformat. Hit anländer nästan dagligen chartrade dykbåtar med elever och instruktörer från någon av Koh Samuis många dykskolor.
I Koh Samuis övärld är det inte svårt att vilja stanna länge. Sjuåringen som bara hade provsnorklat efter leksaksbilar i badkaret har flytringar på armarna, går i solskyddande t-shirt med Siambuktens kristallklara vatten upp till knäna. Efter tre veckor och hundratals korallfiskar på näthinnan är det fascinationen för Siamhavet och öarna som han och vi andra vill berätta om hem.
