Jag har så mycket kläder på mig så det är svårt att ta sig upp på hästryggen. Ställ en pall i snön och klättrar upp på hästen Robin. Det ryker från hans mule och min näsa när vi ger oss iväg ut i den snöklädda ekoparken på Gärdet i Stockholm.

Naturen runt häståkeriet är en del av en nationalstadspark, här finns en natur som anses så unik att Stockholms stad valt att skydda den med hjälp av miljöbalken.

Att rida på vintern är – oavsett var i Norden man gör det – ett alldeles utmärkt sätt att upptäcka natur- och djurliv i vinterdräkt. Intresset för att arrangera turridning har ökat i ungefär samma takt som hästintresset gjort i stort de senaste tio åren, rejält med andra ord. Idag finns omkring 363 000 hästar i Sverige, för sju år sedan var siffran 283 000. Också i grannländerna Norge och Finland ökar hästintresset stadigt. Sommaren är fortfarande turridningens absoluta högtid, men allt fler upptäcker vinterridningens tjusning, som ett komplement till andra vinteraktiviteter.

Robin är häståkeriets äldsta häst, en nordsvensk travare född 1983 och pigg som en mört. Han har broddar i hästskorna och bra grepp i den iskalla snön. Vi galopperar i lössnön utmed Djurgårdsbrunnskanalen, trippar försiktigt över den lite hala Djurgårdsbrunnsbron, travar vidare utmed plogade vägar upp mot isbladskärret och in på de upptrampade stigarna i djurgårdsskogarna.

Det är kallt om fingrarna men innanför täckbyxor och dunjacka är kroppen varm. Känslan av att göra något som är få förunnat får mig på ett humör lika strålande som vintersolen.

Hästar har sällan några problem med kyla, de är ju trots allt designade för att leva utomhus. Sjunker temperaturen under tio minusgrader bör man dock vara försiktig med att pressa hästarna så hårt att de blir andfådda, eftersom de då kan få problem med luftvägarna.

Men en skön vinterpromenad i hästens lugnaste gångart skritt är en alldeles utmärkt och avkopplande vintersysselsättning.

Snön gör ridturen nästan ljudlös. Att galoppera över ett fält med pudersnö är minst lika härligt som att åka storsväng på skidor nedför en nypudrad bergssida. De flesta hästar får lite extra energi när de ser en öppen och snötäckt yta. Spetsade öron, ett högljutt frustande och kanske ett litet studs på stället signalerar att här vill jag minsann ösa på lite

Att rida i snö ställer krav på hästens balans, och på din ridförmåga. Den guide som leder turritten har till uppgift att hålla rätt tempo, att inte gasa på om underlaget är instabilt eller halkigt. Som ryttare bör du själv också vara uppmärksam och anpassa tempo och vägval efter underlaget. Är snön blöt kan det bildas tjocka kokor, så kallade styltor, under hästens hovar. De gör att hästen går som om den vore halt och ska tas bort innan man fortsätter ritten.

Turridningsföretagen erbjuder olika slags upplägg men många har verksamheten igång vintertid. Till Häståkeriet på Gärdet kan du, precis som till många andra stall, komma även om du aldrig förr suttit på en häst. Då anpassas turen till den i gruppen som kan minst, alla ska känna sig trygga och bekväma. Det kan vara värt att ha i åtanke om du bokar in dig själv och flera andra på en tur, den som kan minst sätter tempot.

Är du ridvan och ute efter lite action, berätta det när du bokar din tur. Då kan arrangören anpassa grupperna efter kunskapsnivå. Viktigt är att du är ärlig med dina erfarenheter. Är du ovan så säg det. Det behöver inte alls betyda att du måste rida i snigelfart eller får en sömnig häst.