För den inbitne Thailandsresenären är det svårt att tänka sig ett mer barnvänligt resmål. Maten, människorna, miljön. Men i takt med att barnen blir större ställs nya krav på destinationerna. De ska inte bara vara avkopplande och familjevänliga – det ska dessutom finnas ett utbud av kul saker att göra bortom barnklubbar, pool och strand. Just aktiviteter är något som svenskarnas nya resefavorit Mexiko erbjuder i mängd. Det fick vi erfara under några intensiva dagar i landet.

–Va, finns det ingen pool här, säger Ester, när vi efter den långa ditresan angör första stoppet på den lilla ön Holbox.

Visst finns det pooler på Holbox. Men de stora resortanläggningarna lyser med sin frånvaro. Utspridda på gångavstånd från varandra och det ständigt närvarande havet ligger små mysiga familjeägda hotell. Vill man inte knata runt till fots kan man åka med någon av alla golfbilar som går att hyra.

–Coolt, säger John, 8 år, och Edvard, 9 år, och kastar sig upp på passagerarsätet.

Jordgator, palmbladstak, rustika verandor i naturträ, kranar i form av snäckskal, knallfärgade husfasader, jättegungor och hängmattor. Där den asiatiska stilen präglas av mörkt trä och stram enkelhet öser Mexiko på med färg och form. Det är vansinnigt charmigt men kanske inte stilen man tar med sig hem. Efter ett hastigt skyfall som får vissa golfbilar att hostande krokna i vattenpölarna ger vi oss ut på båtfärd på jakt efter flamingo.

–Kolla, kolla, kolla, skriker barnen i kör när det plötsligt dyker upp fenor vid båten.

Det är en grupp vilda delfiner som lekfullt sällskapar oss en lång stund. Kanske för att vi för stunden är enda båten ute men kanske också för de ljusa barnrösterna.

–Delfiner gillar barn, säger vår ciceron Gustavo Morett.

I horisonten syns ett blekt rosa band. Det är mängder av flamingos som står på ett ben och vilar i skymningen.

Det råder spänd förväntan morgonen därpå. På schemat står ”simma med valhajar” som från maj till september är en av ön Holbox populära utflykter. De tre barnen är först inte särskilt sugna på att vare sig de själva eller deras mammor ska simma med dessa enorma djur.

Det tar en bra stund innan vi når fram till en plats där en valhaj simmat upp till ytan. De stora däggdjuren är vegetarianer och äter plankton som de silar in genom munnen.

Just den här dagen är det ett fåtal båtar ute. Grupper av snorkel- och cyklopförsedda turister hoppar i med en guide och simmar i riktning mot valhajen. Enligt instruktioner ska man inte simma närmre än två meter och absolut inte ta på valen. Ester har efter övervägande bestämt sig för att testa och får guidning av Gustavo i hur hon ska göra. Vi hoppar i och simmar och simmar. Plötsligt tornar en stenbumling upp framför oss. Valen. Och så har den simmat förbi. Båten tar en ny position. Nu vill de andra också testa.

–Läskigt men kul, säger Ester.

–Bästa dagen i mitt liv, utbrister kompisen John.

På vägen tillbaka stannar vi till på en naturstrand fylld med stenar och snäckor. Gustavo hackar fisk till en ceviche som vi avnjuter på båten. Även barnen testar den råa fisken med lime, rödlök, koriander och tomat.

–Inte så dumt, särskilt inte tomaten, säger Ester.

Det är dags att säga farväl till Holbox för denna gång.

Resorterna som tornar upp sig utanför Playa del Carmen är semesterkomfort i amerikansk stil. Det är enorma anläggningar, jättelika poolområden, bekväma rum och all inclusive.

Även aktiviteterna präglas av amerikansk känsla med registreringar och rigorösa säkerhetsföreskrifter. På Delphinus får vi nyckel till skåp, handdukar och flytvästar till alla. Ingen får ha smycken som kan riva.

Delphinus äldsta delfin Princesa är vår dam för 45 minuter. Hon leker och snurrar framför barnen som får klappa, pussa och simma med henne. Nu är det Esters tur att utbrista:

–Bästa dagen i mitt liv, säger hon när hon vinkar hejdå till Princesa.

Nästa stopp är ekologiska temaparken Xcaret. Här finns ett axplock av allt man kan se och göra i Mexiko från att titta på exotiska djur till att simma i underjordiska grottor, beskåda en mayaby, vara med när fåglar kläcks eller bada på en konstgjord strand. Den här typen av Kolmårdenliknande anläggningar finns världen över. Uppbyggd och tillrättalagd javisst, men för familjer med mindre barn finns lite av allt för alla samlat på en plats.

Väl tillbaka på hotellet bestämmer vi oss för att utforska området. Hela Barcelókoncernen består av fem stora hotell i olika prislägen och standard. Sammanlagt finns här 2000 rum och 3000 anställda i hotellstaden invid den långa Mayarivieran. Bor man på ett av Barcelóhotellen har man tillgång till alla pooler i hela hotellområdet. Vi hoppar på internbussen vid femstjärniga Palace och passerar Tropical och Colonial på vår väg till fyrstjärniga Maya Caribe, där Fritidsresor har ett Blue Village Exotic. Överallt finns mängder av aktiviteter. Efter lite lek i poolen testar barnen studsmattan och spelar fotboll på stranden. Roligast är dock att springa fram och tillbaka i fontänen vid entrén som förmodligen inte är tänkt som lekplats.

Nästa morgon är det tidig avfärd till Aventuras Mayas där vi ska snorkla i cenotesgrottor.

–Akta huvudet, säger vår instruktör Luis Garcia när vi går ner i mynningen till den gamla grottan.

Väl inne lyser det kristallklara och svala vattnet och när vi hoppat i med cyklop och snorklar ser vi de dramatiska kalkstensformationerna på botten. I taket hänger droppstenar och det flyger runt fladdermöss. Så kallade cenotes finns i tusental på Yucatánhalvön. Det stupar brant ner från de 13–14 meters djup där vi simmar. Stämningen efteråt är andäktig. Det var en mäktig naturupplevelse.

Raka motsatsen väntar på äventyrsparken Xplor. När vi checkar in på all inclusiveparken får vi alla hjälmar på oss i vilka det finns chip. Detta dels för att varje person fotas vid äventyren av anläggningens kameror. Men även för säkerheten. Personalen kan snabbt lokalisera en om olyckan är framme.

Bland grejerna man kan göra är att paddla på flotte, köra safarijeep på en bana i djungeln och åka en flera stationer lång linbana ovanför trädtopparna. Vi väljer de två sistnämnda. Vårt ekipage har otur och får en bil med fel på ratten vilket gör att den som kör får slita som ett djur för att ta oss runt de tvära kurvorna.

–Suck. Pinigt. De andra bilarna får vänta, hojtar barnen från baksätet, varpå de får skarpa blickar från sina något oroliga mammor i framsätet.

Bilarna går trots allt rätt fort och vi har ingen lust att bli påkörda bakifrån i någon kurva i en grotta. Direkt när vi kommer i mål tas bilen av banan.

Hela anläggningen är välarrangerad. Maten har en hälsosam profil och det serveras ingen alkohol, vilket känns betryggande med tanke på de krävande äventyren.

På väg upp till linbanans första torn får vi på oss selar. Ju högre upp vi kommer desto mer tystnar vi. Tanken på att vi ska slänga oss ut fastspända i två linor som enda säkerhet känns i magtrakten. Skulle man mäta hjärtverksamheten toppar nog mödrarna barnens, men vi håller masken.

Så kastar vi oss ut.

–Iiiih, skriker Ester, och susar iväg över djungelns träd.

Väl över första banan pustar vi ut och skrattar. Efter sista åket landar vi mjukt i vatten på slutklämmen. Helt slut, väldigt adrenalinstinna och med ett leende på läpparna. Att åka linbana med sig själv som tyngd är det närmaste vi kommit att flyga som fåglar. Väldigt häftigt.

Resans kulturdos, besöket till mayaindianernas ruiner i Tulum, blir efter alla hisnande aktiviteter lite svårt för barnen att tillgodogöra sig. Främst för att den kunniga guiden enbart pratar engelska och för att det är väldigt varmt. Det glimrar till av intresse när barnen får testa sandpapperblad som mayaindianerna brukade fila naglarna på. Men löftet att de snart ska få bada hägrar mest.

När vi efter knappt fem högintensiva dagar sätter oss på planet hem är vi helt slut av tidsomställningen och alla aktiviteter. Men vi kommer gärna tillbaka – med mer tid att smälta alla hisnande upplevelser.


På spåret–quiz | Vart är vi på väg?

QUIZ 1 | På spåret

QUIZ 2 | På spåret

QUIZ 3 | På spåret

QUIZ 4 | På spåret

QUIZ 5 | På spåret

QUIZ 6 | På spåret