Det är vintrig folkfest i Holmenkollen, som alltid om söndagar när snön ligger djup och skidspåren är nypreparerade. Oslobornas självklara friluftsområde är också Norges mest besökta ­turistattraktion, med den olympiska hoppbacken som ett av de stora besöksmålen. Redan på ­vägen upp till Holmenkollen från centrala Oslo märks tydligt riktningen. Mot spåren och naturen – till fots, med t-banan och buss. Samt med skidor och pulkor i högsta hugg.

Frognerseteren är porten till äventyren. På närmare 500 meters höjd ovan havet bjuder platsen för det mesta på bra med snö och stabilt vinterväder, med skidspår som sträcker sig långt in i det böljande skogsområdet Nordmarka. Hela 260 mil skidspår.

Det här är också ändstationen för trikken, som huvudstadens t-bana kallas. Men just nu pågår bygget av Holmenkollens nya hoppbacke inför skid-VM 2011 och linjen har kortats några hållplatser och ersatts med buss.

Själva Frognerseteren kännetecknas av det anrika national­romantiska träslottet med samma namn. En kulturgård från 1800-talet, med idel snirkliga drakornament. Sedan många år tillbaka en populär restaurang och kafé, med kaneldoftande äppelkaka och varm choklad som dragplåster. Dessutom får man en oslagbar vy över Oslofjorden.

Många hyr en äkta rodel eller snowracer och susar nerför den närmare två kilometer långa Korke­trekkeren, kälkbacken som användes som bob-bana under de olympiska spelen 1952. Slalomåkarna får sitt lystmäte i Tryvann vinterpark en bit bort, med smöriga pister.

Längdskidspåren till Tryvannstugan är tätt trafikerade, med idel anorakklädda åkare och entusiastiska barnfamiljer, där förskolebarnen kämpar på utan knot i uppförsbackarna. En och annan fartfantom i slimmad skiddress svischar förbi.

Vid raststugan i Tryvann sitter skidåkarna på rad ute i solen och njuter av gulaschsoppa, våfflor eller nybakade bullar.

– Visst är det härligt, utbrister Liv Buxrud, som är ute på en tvåmilarunda med bästa vännen Grete Andersson.

De bor bägge i Holmenkollen och har skidspåren utanför husknuten.

– Det blir för det mesta två ­rejäla rundor under helgerna, alltid i kombination med en lunchpaus på någon av hytterna.

Fortsätter man vidare norrut glesnar spårtrafiken. Knappa ­milen bort ligger mysiga Kobberhaughytta, som Den norske ­turistforening driver. Perfekt för en fikapaus framför öppna spisen eller en övernattning med middagspension. Vår rundtur går i sydöstlig riktning, genom det soldränkta landskapet till Ullevålseter. Det är något av en knutpunkt för skidspåren i södra Nordmarka och så här sent på ­eftermiddagen är det fullt med rastsugna gäster.

Vill man sedan ta del av både boende med anor och norsk kokkonst av högsta klass är Lysebu ett gott val. Från Tryvann är det tio minuters promenad till det historiska hotellet, byggt i början av 1900-talet med en norsk kungsgård som förebild.

Lysebu drivs av en fond för dansk-norskt samarbete och var Norges nationalgåva till Danmark, som tack för matvaruhjälpen under andra världskriget. Här står maten verkligen i centrum, med slow food och idel ­lokala råvaror. Söndagsmenyn rymmer marinerad lax, soyagelé och avokadokräm, rådjursfilé med syltad svartrot och Karl­johanssky och som avslutning en krämig vit chokladmousse.

Knappt tre timmars bil- eller tågresa norrut ligger Lillehammer, där de olympiska spelen hölls 1994. I området finns fem alpina orter som alla ingår i Lillehammer ski resorts, liksom mycket goda möjligheter till längdskidåkning. Hafjell har ett väl skyddat system av pister i skogsterräng. Det var här som tävlingarna i slalom och storslalom hölls under spelen. Lasse Kjus, före detta tävlingsåkare, har dessutom både egen racingskidskola och stockstuga på fjället.

Före OS fanns här varken lift eller pist, allt byggdes i början av 90-talet. Dessutom i en miljö där gamla välmående bondgårdar är granne med pisterna.

På andra sidan älven, i Olympiaparken, kan man pröva bob-åkning. Granne ligger Hunderfossen vinterpark, med ett skimrande ishotell som bjuder på ­katedral, isbar och tiotalet rum. Inte på långa vägar jämförbart med Jukkasjärvi, men ändå värt ett besök under stjärnklara vinterkvällar.

Men när liftarna stängt väljer vi istället att fortsätta med längdskidåkning från Hafjellstoppen, för att smaka på en liten del av det drygt 30 mil långa spårsystemet. Sedan glider vi på darriga ben utför pisten i stort sett ända fram till nattlogin på Nermo hotell. Middag blir det på Elgen nere i byn. Här finns ren, ripa och orre på menyn och stället liknar mest ett bygdemuseum med ­murad öppen spis och gamla jordbruksredskap på väggarna.

I Kvitfjell, där det varje säsong körs störtlopp och super-G i World cup, är det glidavstånd från den lilla faluröda tågstationen till liften. Bagaget placerar man enkelt i liftkorgen framför på vägen upp till Gudbrandsgard hotell vid mellanstationen. Hit söker sig både de skidåkare som vill ha svarta backar i mängd och barnfamiljer som hellre väljer de mer snälla carvingpisterna på västsidan. Kvitfjell är även en del av Peer Gynt Ski Region, som sträcker sig från Espedalen i nordväst till Skeikampen i söder, med totalt 630 kilometer preparerade spår.

– Kombinationen är perfekt för mig, säger Per Larsson från Stockholm.

Han är här med ett gäng killkompisar för att varva slalom med längd och de lunchar på populära Tyri-Hans skicafé på västsidan. Äkta hemlagad örtkorv med mandelpotatismos i den gamla fäboden som flyttats hit upp. Per berättar att de åker pist och offpist på förmiddagarna, för att sedan ta liften upp till toppen och glida i längdspåren fram till sen eftermiddag.

Hotellet Gudbrandsgard ligger mitt i pisten och är en mötesplats för skidentusiaster. De alpina stjärnorna huserar alltid här under world cup-tävlingarna, nu närmast i början av mars. Här kan man dricka en vintoddy framför öppna spisen eller njuta av några längder i simbassängen och en hot stone-massage.

Den svenske kökschefen Tomas Peres bjuder på gourmetmat med smak av Gudbrands­dalen. Vilda rätter med hjort, ren och älg som grund, där renfilén med rotfruktsmos och lingonsås är en av höjdarna.

Och det bästa av allt är att vara först ut i systemet nästa morgon, med den nypistade Olympiabacken i blickfånget.