Snön formligen vräker ner när Japan Airlines Boeing närmar sig Asahikawa Airport centralt på halvön Hokkaido. Kaptenen meddelar i en raspig högtalare att snöovädret gör att vi kanske måste återvända till Osaka eller Narita, om det inte blir några luckor i molntäcket.

Efter en halvtimmes cirklande över den snöiga halvön återkommer en betydligt gladare pilot och meddelar att flygledartornet gett klartecken för landning. Jag drar en lättnadens suck.

Asahikawa är porten till skidområdet Furano, som sägs ha den lättaste och torraste snön i Japan. Här finns ett koppel av små skidorter som erbjuder en hel del utmanande skidåkning på berg med namn som Kurodake, Tokachidake, Furanodake och Asahidake. Det som framförallt lockar är offpiståkningen, som ju gett Hokkaido en framträdande plats på världsskidkartan.

Besökaren bjuds på puder i mängd, tack vare sibiriska vindar, hav och bergskedjor som ser till att nederbörden faller rikligt.

Adrenalinet flödar, och mjölksyran likaså. Glädjen är total i den puderlätta landskapet.

Det tar knappt två timmar från flygplatsen till New Furano Prince Hotel, ett rejält komplex precis vid liftarna. Här möter jag kanadensaren James Mutter, skid- och vandringsguide, som bott i Furano under några år.

–Om du söker häftig skidåkning i relativt orörd natur så är Furano det rätta valet, menar James.

Till skillnad från betydligt mer kända Niseko, som liknar en kanadensisk ”resort”, är den här regionen intim och lantlig, med starka rötter i den japanska kulturen.

Än dröjer det några timmar innan liftarna stänger så efter en snabb ”setbox-lunch” med sushi är vi på väg upp i gondolliften.

– Jag har väl aldrig sett att det snöat så mycket under ett dygn. Vi har fått över 80 centimeter och kan nu skryta med hela åtta meters snödjup uppe på toppen. Dessutom bjuder Furano på 900 meters fallhöjd, vilket ger riktigt brant skidåkning, säger James Mutter.

Flingor stora som lappvantar möter vid liftens slut. Tillsammans med skidvärden Takeda-san och Saito-sensei från Furanos skidpatrull ger vi oss ut vid sidan av pisten för yviga svängar. Sikten är nära på obefintlig, men lättar när vi kommer ner i gran- och tallskogen.

Adrenalinet flödar, och mjölksyran likaså. Glädjen är total i det puderlätta landskapet, där det är svårt att veta vad som är upp eller ner när jag faller.

Vi hinner med tre riktigt långa åk från den 1200 meter höga toppen innan mörkret faller. På hotellet väntar heta utomhuspooler – med vulkaniskt hälsobringande vatten – där man kan njuta i timmar i snöfall och ångor.

Nästa morgon står en topptur med guide på den aktiva vulkanen Asahidake för schemat. Skidorten ligger i nationalparken Daisetsuzan. Det speciella med det 2291 meter höga berget är att det endast finns en kabinbana och ett par nedfarter. Hit kommer skidåkarna främst för den fria åkningen i det vilda landskapet. Och fallhöjden på drygt 400 meter räcker gott och väl.

Snöfallet har lättat under natten och vi är en handfull västerlänningar som står förväntansfulla vid kabinen. Här är det breda och långa offpistskidor som gäller, annars försvinner man ohjälpligt djupt ner i snön.

Efter en tio minuter lång kabinfärd kliver vi vidare mot toppen med stighudar under skidorna. Nagata-san, vår offpistguide, går i täten.

–Förra säsongen fick vi över tolv meter med snö och den här vintern har börjat minst lika bra, berättar han medan vi sakta tar oss uppåt.

Hela toppen är inbäddad i moln av vulkaniska ångor, som ger landskapet ett smått drömlikt skimmer. Vi närmar oss en av kratrarna och doften av svavel är klart påtaglig.

Det är vindstilla, strålande sol och några minusgrader när vi sedan vänder skidspetsarna ner mot dalen, för ren njutning på ett två meter fluffigt lager i garanterat pistfri terräng.


LÄS MER: Här sker den hetaste skidåkningen

BILDSPEL: Skidåkning på Japans aktiva vulkan