François Helie kommer klivande direkt från ladugården. Han är arbetsklädd och en svart labrador följer honom hack i häl. Vi hälsar och bjuds utan omsvep in i den del av huset som verkar tjäna som både kontor och provsmakningsrum. François Helie slår upp små glas med husets cider och vi drar in en doft av höst, tjockt gräs och övermogna äpplen.

Sedan är det dags att smaka den destillerade cidern som bär samma namn som distriktet vi befinner oss i, nämligen Calvados. Här, i hjärtat av Normandie, är man mycket stolt över sin äppelproduktion som lär omfatta omkring 400 olika sorter. Cidern som framställs är torr och skulle med svenska kolsyremått mätt beskrivas som avslagen. Men den passar utmärkt till maten här och är grunden till det berömda äppelbrännvinet.

Det bästa stället att inleda en tur längs cidervägen är i byn Cambremer - här kan man också bunkra upp med en mängd lokala produkter, korvar, ostar och den inhemska drycken pommeau - en blandning mellan calvados och äppeljuice.

Cambremer är förvillande lik många andra normandiska byar med sina korsvirkeshus och minnesmonument över stupade. Men detta är något av en knutpunkt och härifrån kan man välja att antingen köra "högervarv" eller "vänstervarv" på cidervägen. Följ skyltningen Route du Cidre och håll även utkik efter skyltarna med äppelsymbolen och texten Cru de Cambremer.

Vi stannar allra först vid gården som tillhör Marie-Louise Foucher. En äldre dam som vänligt visar sin källare med enkla, men rustika drycker.

Enligt traditionen tar man en hutt calvados för att "skapa ett hål i magen" och på så sätt hjälpa matsmältningen att göra plats för ytterligare lite mat.

Visserligen är calvados och cider huvudnummer på vägen, men mötet med producenterna och det vackra landskapet med sina kulliga ängar där normandiska kor betar i det feta gräset är en stor del av behållningen av resan.

Sedan hälsar vi på hos François Helies och provar cider hos Madame Cenier. Här doftar det mylla, äpple och kor. Familjen producerade tidigare bara cider och calvados för hemmabruk men sedan en tio, femton år tillbaka säljer man husets produktion jämte ostar från trakten. Madame Cenier pratar inte många ord engelska, men är frikostig med dryckerna vi provar och serverar oss med ett stort leende.

Till slut kör vi in på uppfarten till familjen Dupont. Gården liknar mer ett litet slott än en lantgård och i den vackra fruktträdgården står äppelträden i rad.

Familjens historia går tillbaka till 1703 då Pierre Dupont föddes i trakten. Drygt 250 år senare kom Jules Dupont som arrendator till familjens nuvarande egendom och i butiken hänger porträtten på flera generationer. I dag drivs gården av pappan Etienne Dupont och hans barn, så hantverket med att göra cider och calvados lever vidare inom familjen.

Etienne Dupont berättar gärna om gården och släktens historia. Hans mamma drev rörelsen före honom, och att en kvinna klev in på den patriarkala arenan var både unikt och modigt.

- Detta är Normandie, här börjar kvinnorna inte leva förrän männen har dött, säger Etienne Dupont. Han slår upp smakprover i glasen och övergår till att prata om familjens calvados.

- Smaken skiftar beroende på vilka tunnor som calvadosen lagrats i. Om det är små tunnor eller stora tunnor, om det har varit cider i dem förut eller pommeau.

Vi doftar och smuttar. Känner styrkan och rundheten. Etienne Dupont berättar att calvadosen destilleras i två omgångar och sedan lagras på ekfat från Loiredalen.

- Vi är för små för att kalla oss storproducent, och för stora för att tillhöra de små. Men vi exporterar trots allt en del, både till Sverige och till Norge.

På hyllorna hittar vi också Duponts Givre - ett sött äppelvin som är helt unikt för gården. Etienne Dupont kallar det "isvin" och rekommenderar det väl kylt till gåslever.

Inte så konstigt kanske. I Normandie har man en förkärlek för mat åt det fetare hållet. Stadig och rustik husmanskost står ofta på bordet och då gärna tillagad med smör och grädde.

En lokal specialitet är komage, tripes, men här står också hare och kalv på menyn. Matcrêpes, galettes, blir till en hel måltid med sina olika tillbehör och den rekommenderade drycken till är självklart traktens cider.

På Route du Cidre flyter de små byarna förbi, Bonnebosq, Rumesnil, Saint Aubin Lébizay och Beuvron-en-Auge, den största pärlan av dem alla.

Ta en sväng runt torget, sitt i solen på ett kafé eller passa på att ta en väl utsträckt lunchpaus. Och glöm inte att botanisera bland provinsens ostar. I Normandie tillverkas de stora namnen som Camembert, Pont l'Evêque och Livarot. Har man lite tur håller ett eller annat gårdsysteri längs Route du Cidre öppet för provsmakning och försäljning.

Och det är här, under lunchen och kanske före den goda osten, som det normandiska hålet "trou normand" kommer in i bilden. Enligt traditionen tar man en hutt calvados för att "skapa ett hål i magen" och på så sätt hjälpa matsmältningen att göra plats för ytterligare lite mat. Innan det är dags att botanisera vidare bland landsbygdens mat och minnen.

BILDSPECIAL: Route de Cider visar vägen genom Normandie – följ med

LÄS MER: Resor med anknytning till andra världskriget
LÄS MER: Tre dygn i Normandie