Innanför grindarna ger det platta, dammiga Dubai vika för en konstbevattnad skog av palmer som skuggar taxifärden upp på en gräsklädd kulle. Där ligger Dubais golfklubb och det exklusiva Park Hyatt Hotel där Loella Tandoc från Nossebro, Västergötland, tar emot på receptionens persiska matta:

–Dubai var det land där både jag och min dåvarande pojkvän fick arbetstillstånd. Nu har jag jobbat här i flera år och trivs, säger hon.

Så här på vintern är Dubai lagom sommarvarmt och solen skiner nästan som kring Röda havet. Och bättre än på Park Hyatts gröna kulle kan man inte ha det i Dubai. Här märks inga skyskrapor, inget byggbuller, ingen rekordhysteri – bara stillsam modernism. Rummen är stora och ljusa, och mellan glasade eller boaserade korridorer ligger stora poolträdgårdar och vilsamma rum med porlande springbrunnar. Här bor smekmånadspar och affärsfolk – ofta på belöningsresor – men en gång i veckan kommer också bemedlade Dubaibor för att äta fredagsbrunch på designrestaurangen Traiteur. Genom sina krogar och barer har lyxhotell som Park Hyatt blivit Dubais nya mötesplatser och något för landet att visa upp.

Man ska förboka, om så bara för en drink. Det rådet ger också helsingborgskan Leila Chariff som med sin libanesiske man flyttade till Dubai och tog anställning som guide på ett annat slags lyxhotell – det världskända Burj al Arab som nu fyller åtta år. Burj al Arab är ett strandhotell, tio meter högre än Eiffeltornet. Inne i den rekordhöga lobbyn – 180 meter – skiner väggarna av 24 karats guld.

–Man kommer inte in utan reservation, men boka bord i Sky view bar så är det bara att ta hissen upp. Ni ser The World-öarna, tipsar Leila.

Ifjol reste 24000 svenskar till Dubai, en dubblering sedan 1999. Främst är det ryssar, britter och Asiens nya överklass som i hundratustental full- bokar Dubai – i höst har till och med lyxkryssaren Queen Elizabeth II fått ankras upp som förstärkning.

Svenska besökare vill vanligen se flärden men bo billigt och bra, en ekvation som är svår. Faktum är att Dubais lägre hotellklasser är högst ordinära, men bland vanliga turisthotell visar sig till exempel det trestjärniga lägenhetshotellet Golden Sands 3 riktigt bra. Där trivs också Birgitta Hjortblad och hennes son Fredrik, som är individualistiska resenärer.

–Man bor billigare här i stan än på strandhotellen. Vi har takpool men tar ibland hotellbuss till en allmän strand och upptäcker att Dubai känns som en blandning av Hongkong och USA, säger de.

Med billig taxi åker turisterna mellan stränder, shoppingpalats och hotell. Vips hamnar man på Sheikh Zayed Road, förr en enkel ökenväg mot Abu Dhabi som numer är sexfilig motorled mellan spatiöst utspridda glas- och stålpalats. Man passerar Burj Dubai, världens högsta hus. Det byggs dygnet runt och går inte att missa. En vanlig dag jobbar 6378 människor i tornbygget som kan bli 800 meter högt – om det blir så avslöjas vid invigningen på nyårsafton 2008, då också tornets Armani-inredda hotell är klart.

Med sina privatstränder kan Dubai nästan likna Mauritius. Havet är i varje fall helt turkost och sanden puderfin där Olle och Tilde, 3 respektive 2,5 bor. Deras Oasis Beach är en av de fina privatstränderna med rasslande palmer på den milslånga Jumeirah Beach. Men frågar man ungarna vad som är häftigast blir svaret inte stränderna, utan ”åka hiss”. Tildes mamma, Camilla Bröms från Stockholm, har nämligen valt en påkostad semesterlägenhet i det 49 våningar höga Oasis Towers där familjen tar hiss till stranden, hiss till shoppingturen och hiss till någon restaurang.

–Dubai är tryggt och bekvämt. Hit kan man åka på korta skollov eftersom barnen slipper jetlag, konstaterar hon.

Också Olles föräldrar, Björn och Margareta Palmquist från Göteborg, är nöjda med det som är sol och bad.

–Men först när allt är färdigbyggt slipper man risken för störningar. Vi åker tillbaka bara när en gångpromenad, The Walk, är klar, säger de.

Längs havet finner man hotell som Ritz-Carlton och Sheraton, men lyxhotellen byggs till och med i inlandet, i symbios med galleriorna.

–Just nu snackar alla om Raffles, tipsar ännu en svensk, arkitekten Jonas Lloyd som ägnar hela sin Dubai-resa åt att titta på hotell.

Byggt som en egyptisk pyramid, lånar Raffles namn av Singapores klassiker och här på Dubais senaste bländverk betalar Asiens nya shoppingklasser gladeligen 6000 kronor per natt – lika mycket som på Park Hyatt – för att bo granne med ett varuhus, den exklusiva Wafi-gallerian. På liknande vis kan turister bo på femstjärniga Kempinski, inne i jättegallerian Mall of the Emirates. Det är där, vägg i vägg med Café S:t Moritz tv-brasor, som öknens unga kastar sig utför konstfrusna slalompister. I Mall of The Emirates shoppar också många svenskar loss, till exempel Mikael Sillén, Gislaved. Hemma hade han fått åka ända till Göteborg för jättevaruhus, men utan att finna märken som Kenneth Cole. Sortimentet kunde vara bättre i Dubai, men märkena finns och det är momsfritt. Är det dessutom rea blir det billigt – som en lammullströja hos Gant för 370 kronor. Men för ultimata fynd bör taxiresan gå ett par mil in i öknen mot Al Ain. Där finns den nya Outlet Dubai med fjolårets märkesvaror till vrakpris.

Många turister åker också på ökenrally och på så vis träffar jag en svensk sångerska, Therése Neaimé från Stockholm. Hon är här för att lansera sin nya cd. Det som är ”rätt” i Dubai, fungerar i stora delar av Mellanöstern och med libanesiska rötter på fädernet, har Therése extra draghjälp, för också Libanon är ”rätt”. Hon hörs på Dubais radio och det skrivs om henne i tidningarna.

–Nöjeslivet är bra för att vara Arabiska halvön. Kolla själv jättediskot The Lodge och missa inte baren Barasti i tre våningar alldeles vid stranden, tipsar hon.

I Dubai är nästan allting nytt – det här är inget Marrakech. Men för bara en dirham, knappt två kronor, kan man trots allt åka ”abra”, träbåt, precis som i urminnes tider. Kollektivfärjorna används av de fattiga gästarbetarna, de som bygger landet, och turen ger lite perspektiv. Här kring Dubais hamnvik handlade allt om fiske och handel tills olja hittades 1967. På den sida som kallas Bur ligger det utmärkta stadsmuseet som visar både historien och hur Dubai på 40 år vuxit från 6000 till 1,5 miljoner invånare. Genom en ny rekordflygplats, World Central, ska Dubai bli Metropolis Arabia .

Ta färjan också till vikens andra sida, Deira, så får Dubai lite själ. Det är där du snackar tusen språk, äter indiskt för en spottstyver och prutar på en shejkdräkt. Guld-souken är en hel gata av juvelerarbutiker. Det finns också en liten kryddgränd och en väldig marknad ökänd för plagiat. Kommer du om kvällen, trollas citys fula betongkvarter bort och Deira känns spännande. Riktigt positivt är att Dubais försäljare, även i Deira, låter folk få promenera ifred.

Långa vita stränder, slalompister, oaser och lyxhotell – i Dubai är allt möjligt