Binge Eliasson har 30 års erfarnhet av surfing på Torö utanför Nynäshamn.
Överallt finns spår av vår iver att ta kontroll över havets nycker och det på den mest minimala och totalt avskalade farkosten – brädan. Men är det verkligen faran och ansträngningen de flesta vill åt? Knappast, vi vill bara surfa på trenden. Och surfinfluenserna är starka just nu, både vad gäller mode, mönster och livsstil. Även den dammigaste herrbutiken i stan har tryckt in en bräda i skylten och allt fler väljer hawaiimönstrat på musikscenen. Klädbutikerna är fulla av surfinfluerade kreationer där både shorts och linnen hämtat inspiration från den allra coolaste butiken på Bondi-beach i Australien.
Och att Australien är surfarnas Mecka är knappast överraskande. För i landet ”down-under” cirklar det mesta kring strandliv och i många skolor finns till och med surfing schemalagt. Men även bland yngre surffrälsta är mönstret detsamma – några rider på vågen, medan den stora massan bara hänger på den. Dock är samtliga dressade i surfmärken som Billabong, Quicksilver och Rusty från topp till tå. Och ”hänget” är det rätta, både på brallorna och på den utbredda märkeshandduken på beachen. ”Everybody goes surfing…” sjöng Beach Boys en gång och nu har världen fattat.
Men det surfas på våra breddgrader också, trots att det är kallt, blåsigt och mycket långt till världens främsta pointbreaks. Men en som hållit ut är Binge Eliasson. Han klev på en bräda 1975 och har sedan dess sett till att alltid ha minst en fot kvar. Det har blivit många EM och VM under åren, men för Sveriges meste surfare handlar det egentligen om någonting annat.
– Resandet och umgänget med andra. Det blir en livsstil. Att ständigt vara på väg och att leva sitt liv i vatten.
Torö, utanför Nynäshamn, är platsen där vågorna är mest gynnsamma för huttrande Sverigesurfare. Landsortsdjupet med sina 450 meter gör att vattnet får kraft att kasta sig upp över ytan och bilda meterhöga vågor. Och då ligger de där och väntar, försiktigt paddlande, för att lyckas fånga nästa våg.
Svensk surfing är inget för kalenderbitare, men en sport för njutningslystna typer med plats för både ryggdunk och ett stilla samtal vid strandkanten. En sysselsättning för dem med en avspänd inställning till livet. VM i år gick i Ecuador. Det svenska laget placerade sig på 23:e plats av 26 deltagande lag. Men det var först efter ett samtal med det jamaicanska laget som Binge Eliasson förstod hur andra länder ser på svenskarna.
– Jag berättade om våra förhållanden, med kallt vatten, isande vindar och snöblandat regn. Killen hade bara en kommentar; ”respect man”.
Kelly Slater är annars det namn som nämns med vördnad bland vågsurfarna. Han har stått som segrare i proffstouren sex gånger och har vunnit fler tävlingar än någon kan minnas. Han lever sitt liv som stjärna och åker världen runt med brädan som sitt främsta sällskap. Han är också Quicksilvers reklampelare och ses leende på stortavlor och reklamaffischer i de delar av världen där himlen oftast är blå – alltid iklädd solbrillor och mönstrade långa shorts.
Hela den surfinspirerade trenden är rätt brokig just nu. Brunt är den dominerande färgen på både dam- och herrsidan. På Billabongs designkontor tror man på ytterligare ett år med murriga basfärger i kombination med starka accentfärger, gärna fluorescerande eller pastelliga. Hawaiimönstret har en självklar plats i Europa och Australien, men har blivit snällare och mer färgstämt. De blommiga inslagen syns främst på baddräkter och bikinis som pryds med stora lotus- eller hibiskusblommor.
– Rosa och vitt är sommarens stora färger. Till det ska det helst vara ett par kritstrecksrandiga shorts med ett grovt skärp, säger Ann Carroll, butiksbiträde i Billabongbutiken på Manly Beach, utanför Sydney.
Parallellt med baggytrenden löper också en linje med betydligt smalare siluetter. Tighta badbrallor av Magnum-modell syns allt oftare på den manliga beachpubliken, medan den kvinnliga ikläder sig minimala kjolar som matchar bikinin.
Men det är också olika uttryck på surfare i olika delar av världen.
De amerikanska brädälskarna ekiperar sig i enklare inhemska modeller, medan européer och australiensare i högre grad satsar på kvalitet och modern design. Amerikanska 80-talsmärken, som Ocean pacific och Hang ten har fått nya designer och försöker på nytt attrahera vattenälskande äventyrare världen över. Och de verkar lyckas.
Annars sker främst nyrekryteringen av svenska surfare från andra brädkonstnärer, som skejtare, snowboardare och vindsurfare.
– Det är rätt spännande, men alla äventyrare verkar vara surfare i själen. I alla fall är det surfare de helst vill bli, säger Binge Eliasson.
Precis som bland friåkarna på snö så är det teamen bakom de äventyrliga kortfilmerna som har högst status. Att resa runt och surfa medan det filmas och fotas anses hetare än att tävla på riktigt, men många av friåkarna har en bakgrund som aktiv i en tävlingsgren.
– Jag har tävlat i utförsåkning i USA, men det var länge sedan. Sedan blev det mest surfing, främst för känslans skull.
Varför surfarrollen är så eftertraktad är svårt att sia om, men att värmen, solen och de lata dagarna på stranden är lockande, är väl ingen hemlighet. Men för Binge Eliasson finns det ytterligare en dimension som gör surfingen överlägsen alla aktiviteter på snö.
– Surfingen gör inga spår. Det går inte att kolla upp på berget och säga ”kolla, den där linjen är min”. En perfekt våg ebbar ut på stranden och försvinner. I bästa fall har någon sett det, eller det mest optimala – filmat det. Det är enda sättet att minnas, förutom känslan du har i kroppen, säger Binge Eliasson.
Men nu har han fyllt 50 år och funderar på att avsluta tävlingskarriären. I stället lockar det att lära andra bemästra vågorna.
– Till hösten planerar vi att starta en surfskola på Torö. Jag vill dela med mig av mitt kunnande och jag vet att intresset och behovet är oerhört stort, säger han.
