Vi tuffar in med nattåget från Delhi, checkar in på vårt haveli (ett klassiskt rajastanskt hus) och trampar uppför smala trappor mellan nykalkade vita väggar. Morgonljus över sjön. Lågt palats på vattnet. Drar efter andan – så vackert är det.

Udaipur kallas för sjöarnas stad och ligger i södra Rajastan, den indiska ökenstaten känd för sina utsirade palats och Tusen och en natt-atmosfär. Hit åker man för att slappa, njuta av utsikten och av historiens majestätiska skrud. Egentligen betyder namnet Kungens stad, och fortfarande bor dagens maharaja i en perifer del av det enorma City Palace, som är Indiens näst största slott och väl värt en guidad tur.

LÄS MER: Bo som James Bond

–Här hade de brevduvorna, pekar guiden på de gamla burarna och berättar sedan om hur maharajan brukade maskera sin häst med lössnabel under fältslagen, för att locka fram moderskänslorna hos motståndarnas elefanter.

City Palace tornar upp sig över Pichola-sjön, vars vita vattenpalats figurerar i James Bond-filmen Octopussy och numera drivs av hotellkoncernen Taj. Här kan turister med fet plånbok njuta av stillheten och en femstjärnig lunch.

Udaipur är 450 år gammalt och var huvudstad i det gamla kungariket Mewar, känt för sitt starka motstånd mot de muslimska härskare som genom åren styrt Indien. Stans upphöjda läge och omgivande bergskedja gjorde Udaipur otillgänglig för fiendens tungt rustade hästar, och skyddade dess självständighet. Kanske utvecklade det även dess konsthantverk?

Tillbaka utanför City Palace hänger läderinbundna handgjorda anteckningsblock och dagböcker i gatustånden. Sunder Lal, med ett smittande leende, förklarar hur tillverkningen går till.

–Se här, vi använder kamelläder. När det är obearbetat är det ljust och här har vi färgat det brunt och tryckt elefanter, kameler, Ganesh. Different different designs, säger han och bläddrar i högen av vackert inbundna rispapper, en del med solrosor eller gräs inblandat i pappersmassan.

Trots många turister vilar en skön stämning över staden. Lokalborna är vänliga, många på ett sätt som ger en känslan av att de inte bara är ute efter att göra affärer. Det är ett bra ställe att handla smycken och konst på. Silversmide och originella träskulpturer föreställandes rajastanska män finns uppställda lite varstans.

LÄS MER: James Bond lockar turister

BILDSPECIAL: Hotellen James Bond checkat in på – med glädje

Vi hoppar in i en autorickshaw för en rundtur och vår gatusmarte förare Noor tar oss till Ayad, ett hinduiskt tempelkomplex med utsirade vita kupolcenotafer och släpper in oss bakvägen med instruktionen ”ge vakten lite bakshish på vägen ut”. Detta hav av 250 minnesvårdar över avlidna (vars kroppar finns annorstädes) byggdes över en period av 350 år, allt eftersom medlemmarna i de kungliga släktena gick hädan. Vi plåtar och plåtar och beundrar på tillbakavägen även det vackra Jain-templet som är fullt av skulpturer.

På andra sidan sjön ståtar Monsun-palatset, som på avstånd mest liknar en högt belägen ruin – vilket är precis vad det är. Det byggdes som ett astronomiskt centrum på sena 1800-talet och tjänade senare som maharajans hem under regnperioden. Bara färden upp är värd mödan. Den går längs en grönvuxen bergsrand, med friska fläktar från den öppna bilrutan.

Själva innanmätet är inte mycket att se, men vyerna är spektakulära. Mjuka kullar och hela Udaipur vid våra fötter. Sjön, de vackert färgade husen. Ett gäng apungar leker på gräsplanen framför palatset, som öppnades för allmänheten på 1950-talet.

Tillbaka i staden och fulla av intryck börjar vi dra oss ned till ghaten, avsatsen ned till vattnet. Den känns som en osynlig signal, solnedgången: Helt plötsligt börjar röster ljuda och alla pujor – böner – vibrerar genom kvarteren.

Granne med vattnet ligger den gamla vackra Bagore-ki-Haveli, där en traditionell musik och dansshow hålls varje kväll i historisk miljö. Vi slår oss ned i en utsirad innergård under ett träd, där de upplysta valven i bakgrunden tar oss tillbaka i tiden och är väl så sevärda som de lokala danserna.

Udaipur har mycket att bjuda, men att bara promenera runt räcker långt. Duvor som äter frukost nere vid ghaten medan ett par äldre kvinnor hårdhänt skrubbar familjens smutstvätt. En man målar mönster på en husvägg, en hel familj puttrar förbi på en moppe. Konstgallerier, smyckesaffärer, män som dricker te, slingrande sagolika banyanträd, små omelettstånd och gamla tanter som sitter på huk och ser livet passera vy. Vi smälter alltsammans över en chai.



LÄS MER: Världens bästa hotell utsedda

Vart är vi på väg? Testa dig själv!

TEST 1 | På spåret

TEST 2 | På spåret

TEST 3 | På spåret

TEST 4 | På spåret

TEST 5 | På spåret

TEST 6 | På spåret