Den lilla polska kurorten Swinoujscie är belägen vid tyska gränsen strax intill tyska Usedom. De båda städerna liknar varandra i mycket: De delar en vit strand som är populär under sommarhalvåret, har liknande Jugend-arkitektur och profilerar sig med kurortsliv.

Båda är omtyckta resmål för svenskar, men Swinoujscie vinner i popularitet tack vare betydligt lägre priser.

Så här års är det lite öde men samtidigt vemodigt romantiskt. Vinden blåser i sanden och gatorna ligger tomma. Hotellet Sobotka är som taget ur nidbilden av 1970-talets Polen. Arkitekturen är grå och tråkig med raka linjer, men det är rent och enkelt och den underjordiska spaavdelningen kontrasterar med modern inredning.

Här erbjuds gästen en uppsjö behandlingar. När man har blivit insmord med varm choklad (chokladmassage) eller duschad med iskallt vatten ur en slang (skotsk dusch) väntar charmiga gränder som är idealiska för långsamma promenader.

Det är lätt att föreställa sig att man har rest tillbaka ett sekel i tiden, till början av 1900-talet då de flesta av husen byggdes.

Under kommunismen var alla hotellen statliga och som en del i folkrepublikens friskvårdsprogram hade man tre veckor betald årlig vistelse på kurorter. Medborgarna skickades på sanatorium för att andas frisk luft, bada gyttjebad, dricka mineralvatten och vila sig. Det var då.

Nu tycker polackerna att det blivit dyrt med spa, men samtidigt har många av kurorterna fått en renässans tack vare spatrenden. Runt Östersjön är de mest kända nämnda Swinoujscie samt Kolobrzeg i Polen, Rügen och Usedom i Tyskland, Jurmala i Lettland och Pärnu i Estland.

Till polska Kolobrzeg några mil längre bort längs kusten har sjuka och trötta vallfärdat sedan i början av 1800-talet för att ”dricka brunn”. Staden nådde sin topp i popularitet strax före andra världskriget. Det fanns ett särskilt hotell för gruvarbetare, ett annat för chaufförer, ett för elektriker och så vidare.

En som minns den tiden med nostalgi och som tackar alla gyttjebehandlingar för sin hälsa är Jerzy Mikolajewski, entusiastisk svensk-talande guide.

– Numera kallas allt spa och kostar pengar. Det är ute med kurorter och gamla mineralbrunnar – nu ska det vara asiatiskt, indiskt och lyxigt. Hela Kolobrzeg är en enda stor hälsofabrik, säger Jerzy Mikolajewski och skrattar.

Många hotell tävlar om att ha de mest överdådiga och exklusiva spaavdelningarna och de mest exotiska behandlingarna och samtliga femstjärniga hotell i Kolobrzeg rymmer luxuösa spa.

På det mycket hyllade hotellet Leda-Spa är temat asiatiskt. Här erbjuds ayurvediska behandlingar och konsulter, samt ayurvedisk, polynesisk och thailändsk massage. Det enorma komplexet Arka medical-spa en bit bort ser ut som en rymdstation där det ligger alldeles vid havet.

Det är de naturliga salta källorna som är Kolobrzegs triumfkort i kampen om gästerna. Staden står på en bädd av salt och utanför finns en enorm torvmosse som görs om till läkande gyttja att användas vid bad och inpackningar.

De flesta hotell samarbetar med tandläkare och läkare. Läkarna håller koll på blodtryck och hälsa och ordinerar individuella behandlingar. Tandläkare kan verka malplacerade i sammanhanget men är här eftersom ledningen känner till de höga priserna för tandvård utomlands.

Och ska man ha en helhetskur så ingår väl tänder, är den logiska slutsatsen.

På andra sidan kusten längst den långa halvön Hel ligger den lilla orten Wladyslawowo. Här vänder sig fyrstjärniga spa-hotellet Velaves till barnfamiljer som vill koppla av, och har en särskild avdelning för barn med pool, leksaker, rutschkanor och karuseller.

Barnavdelningen används huvudsakligen sommartid, nu håller de minsta mest till i det stora lekrummet eller i de olika poolerna, varav en är helt genomskinlig. Det är svårt att tro att det för bara några år sedan rådde kommunistisk anda här, i såväl standard som bemötande.

Numera gäller smakfull lyx – även om de sura minerna i receptionen visar att inställningen till service fortfarande är tveksam.

Relaxavdelningen är inredd i exklusivt överdåd och i den ena bastun är det mörkt förutom små blinkande lampor i det steniga salttaket. Varm mintdoftande ånga strömmar ut från olika håll och ur högtalarna ljuder klassisk musik.

Ångan gör att man inte ser så mycket – men vad gör det när axlarna har sjunkit några decimeter ner och hela kroppen befinner sig i ett hypnotiskt stadium.