<b>När vi kliver</b> ut på Mui Nes jättelika sandstrand känns det i hela kroppen, en skön lättnad av att äntligen vara på rätt plats. Strandens ändar skådar vi inte slutet på. På avstånd svävar något som i solgasset ser ut som en svärm av jättefjärilar. Det är buktens många kitesurfare in action. Mui Ne har ryktet om sig att vara aktiviteternas och vattensporternas mekka i Vietnam.
–Mui Ne har de bästa förutsättningarna för kitesurfing i hela sydostasien, menar Jochen, en ung tysk vi talar med.
<b>På drygt tre</b> timmar har vi åkt bil från Saigon mot kuststaden Phan Thiet. Nu är vi framme vid Mui Ne, det stora turistmålet norr om Phan Thiet. På vägen har vi passerat närmare 10 kilometer av hotell och bungalowbyar. Det mesta nybyggt. Mui Ne växer snabbast av alla semesterorter i Vietnam.
Den rådande byggboomen förser stränder som Mui Ne med moderna hotell och gör landet moget för större skaror besökare. De som tror att Vietnam blir Asiens nästa stora turistland kan mycket väl få rätt. Förutsättningarna finns.
<b>För rofylld avkoppling</b> är Mui Ne utan tvekan förträffligt. En kupa av skön och tyst ostördhet vilar över hela bukten. Men så mycket Vietnam ser man inte av i denna resortmiljö, vars rader av eleganta hotellterrasser och pooler kunde ligga var som helst i världen.
Runt omkring väntar dock överraskningar. Redan utsikten över byn Mui Ne levererar ett oväntat panorama: hundratals fiskebåtar kajkar ute på redden och kvinnor i konformade hattar arbetar längs sluttningarna till hamnen.
<b>Ännu ett scenbyte</b> sker då man lämnar Mui Ne-buktens grönska. Just i denna trakt har ett ovanligt torrt mikroklimat skapat Sydostasiens enda ökenområden. Alldeles norr om Mui Ne finns mäktiga Sahara-liknande sanddyner kallade Red dunes. En fläck tvättäkta öken och ett populärt utflyktsmål för både västerländska turister och vietnameser.
En annan ökenfläck, White dunes, är värd den extra färden dit. Dessa vitlysande och mer storslagna dyner dubbelexponerar sig i en bedårande insjö kantad av vattenhyacinter. Den som vill, prövar pulkaåkning nerför de kolossala sandsluttningarna. När turistbussarna åker hem på eftermiddagen blir området förunderligt stilla. Att då äta sin medhavda matsäck här ger känslan av att sitta på ett varmt kalfjäll.
<b>26 mil norr</b> om Phan Thiet ligger hamnstaden Nha Trang. Vägen dit ormar sig mot slutet fram genom ett pastoralt kustlandskap där bergsidor handlöst faller i havet. Vi är glada att vi inte tog flyget från Saigon. Då skulle vi ha missat detta.
Nha Trang välkomnar besökaren förvånande pampigt. Staden möter Kinesiska sjön med sin breda corniche, en strandpromenad i fransk stil med palmer i givakt. Utanför mallar sig Vietnams bästa stadsstrand, en väldig autostrada av sand som skänker magnifika vyer mot omgivande berg och öar.
<b>På stranden går</b> kvinnliga försäljare runt, inbyltade i halsdukar och långa handskar för att skydda sig mot solen. Blek hud är högsta mode i Vietnam. De erbjuder allt från hummer till hattar åt oss västerlänningar, som med minimalt antal trådar på kroppen istället försöker bli så bruna som möjligt.
Nha Trang är en sällsam blandning av badort och levande vietnamesisk stad. Som besökare bor man oftast vid den fashionabla fronten mot havet. Innanför väntar något helt annat. Den myllrande Cho Dam, centrala marknaden, ångar av annorlunda lukter och syner. De smala vindlande gränderna lockar oss till vandring på måfå i vietnamesisk vardag. Alla vi pratar med är ytterst vänliga. Vid ett gatustånd bjuds vi på delikata pyttesmå fågelägg, tillredda i en särskild järnform.
<b>Nha Trang har</b> en lång historia och ovanför staden grenslar fyra tusen-åriga Champa-tempel en hög kulle. Templen används flitigt i religiösa syften än idag. Från kullen har man fin överblick över hamnen med sitt fascinerande gytter av båtar, klippor och sandbankar.
Närmast ett måste i Nha Trang en båtutflykt till öarna utanför kusten. Snorkling, härliga badmöjligheter och en god lunch brukar ingå. Men att välja rätt tur är viktigt. Det är viss skillnad på att åka till barnens favorit Monkey Island med lekfulla apor och att vistas på de ganska vilda party-båtarna med ökända Mama Linh.
<b>Från Nha Trang</b> flyger vi tillbaka till utgångspunkten Saigon, där vi byter plan. På en timme färdas vi över Mekongdeltat och över havet rakt västerut till Vietnams största ö Phu Quoc.
Under inflygningen får vi några sekunder med Phu Quoc i helfigur och ser en grön matta varierad av berg och floder. Längs kusten ringlar ett lovande vitt band av sand som tonar ut mot djupaste turkost.
<b>Phu Quoc erbjuder</b> en tredje variant av vietnamesisk badort, på flera sätt olik Phan Thiet och Nha Trang. Hela ön ger ett lantligt och orört intryck. Många invånare ler blygt men nyfiket under konhattarna, fortfarande ovana vid oss utländska besökare.
Huvudorten Doung Dong är något större än en stor by. En stadsrundtur här går fort för den som söker sevärdheter. Men folklivet och stans livliga och färggranna grönsaksmarknad är underhållande nog. Söderut följer en rad nyuppförda hotell öns längsta strand, den fina Long Beach, som med sin strandnära vegetation och lutande palmer påminner om många ställen i Thailand.
<b>Vid Long Beach</b> hyr vi motorcykel för en dag, med van förare för säkerhets skull. Varje por täpps av det röda vägdammet, men det är enkelt att bada bort i turkosa böljor.
Vägen gör nära sällskap med kusten. Snart tar hotellen slut men vackra Long Beach fortsätter i många folktomma kilometrar. Bara en och annan fiskeby sticker emellan vid öde sträckor sand. Vid The Pearl Factory stannar vi till. Det finns en intressant utställning om pärlodling här och försäljning av äkta pärlhalsband för struntsummor.
<b>Nästa stopp gör</b> vi på öns östsida. Bai Sao kallas Star Beach i turistmun och är en nästan osannolikt attraktiv strand. Det är som om någon hällt ut flera ton finmald skolkrita mellan det kristallklara vattnet och den smaragdgröna växtligheten. Frågan är bara hur länge Star beach ska undkomma sin blivande berömmelse. Ännu är det möjligt att åka hit, äta på en av de två små restaurangerna och vara nära nog ensam på plats.
Tillbaka i hotellområdet vid Doung Dong sitter vi på strandbaren med varsitt glas papaya-juice och vilar ut efter dagens utflykt.
<b>I Phu Quoc</b> har Vietnam ett sparkapital med enorm potential. Men än så länge är det stillheten som härskar här, med många getter och få motorfordon. Samtidigt uppskattar vi den skinande standarden på hotellet vars målarfärg just torkat. Ett tacknämligt mellanläge hos ett resmål som snart kommer låta höra talas om sig.
