Om man tar en naturguide till hjälp kan man under lågvatten vandra på havets botten från fastlandet och ut till några av öarna. På senare år har strömmarna ändrat riktning och gjort vandringarna svårare, men från ön Schiermonnikoog är det inget problem att vandra ut i den mjuka dyn till sandbankarna utanför.

Det är tidigt på morgonen och solen har just gått upp när jag och ett gäng glada holländare som ska fira farfars 80-årsdag samlas på stranden. Morgonsolen blänker på den mörka våta sanden och hela luften doftar av tång. Under dyn gömmer sig miljontals små sniglar, maskar, snäckor, ostron och krabbor.

Ett riktigt smörgåsbord för de miljontals fåglar som på hösten stannar till vid de frisiska öarna för att äta upp sig på sin färd mot Afrika.

– Ostronen kom hit från Japan för runt tio år sen och folk har plockat dem för eget bruk. Från och med förra året får fiskare plocka upp dem kommersiellt, säger Thijs W de Boer som sen han var liten varit ute med sin far och lagt nät under lågvatten.

Vadehavet stäcker sig från Esbjerg i Danmark till Den Helder i Holland och här finns fem bebodda och två obebodda holländska öar. Alla har lite olika stämning och besökare har ofta har sin egen favoritö.

Till Terschelling kommer många campande ungdomar medan Schiermonnikoog besöks av barnfamiljer, nyförälskade par och äldre. Nästan alla hyr en cykel på ön och i cykelkärror sitter små barn medan lite äldre barn trampar runt med specialbyggda tandemcyklar på de platta öarnas cykelvägar.

I stort sett hela Schiermonnikoog är nationalpark och grusvägarna slingrar sig längs kusten förbi fyren, genom lilafärgade ljunghedar, björnbärsbuskar, kohagar, tallskogar och små sjöar i inlandet. Fåglarna kvittrar och luften doftar av ljung, tång och tallskog med en natur som bitvis liknar Gotlands och Ölands.

Utseendet skiftar när sanddynerna rör sig med vinden liksom när tidvattnet förändrar landskapet var sjätte timme. Stränderna är många kilometer långa med ljus sand och så djupa att man ibland får gå en kilometer för att ta sig ut till havet. Har man tur kan man få se stora sälkolonier som ligger och solar sig på stranden.

Den lilla byn Schiermonnikoog har flyttats från havet till inlandet där en lång rak gata med små tegelhus byggdes i slutet av 1700-talet. Husen ägs till stor del av lokala öbor och det ser hemtrevligt ut när man cyklar förbi på tegelgatan som glänser i sommarregnet och tittar in genom stugornas stora fönster.

På kvällarna snurrar ljuset från den långa röda fyren i mörkret.

Schiermonnikoog har bara ett fåtal bilar och ibland passerar en kärra dragen av en stark frieserhäst förbi på gatan. När skymningen börjar falla och båten lämnar ön är det svårt att lämna utsiktsposten vid relingen och sikten av landskapet som skimrar i det svaga motljuset.

Även på fastlandet finns vackra platser. Leeuwarden är en mysig stad med tegelhus, gamla skepp, broar och kanaler som går hela vägen till Amsterdam. Många besökare anländer i egna båtar och vattnet är numera så rent att det går att bada i.

Även Dokkum har kanaler, pråmar och karaktäristiska väderkvarnar och i staden Franeker finns ett fantastiskt planetarium från 1781, i den självlärda Eisa Eisingas vardagsrum. I staden Harlingen är det trångt bland segelbåtarna och i hamnen kan man bo i en lyftkran.

Eller så kan man ta färjan tillbaka ut till öarna, till Terschelling och den bilfria ön Vlieland.