Båda är lite omständliga att ta sig till, de ligger ju längst ute i havsbandet. Men när man väl kommer fram är det som att stiga i land i paradiset. Om man har en förkärlek för det vindpinade och karga, vill säga.

Det utsatta läget har satt sina spår på Landsort och Örskär. Här är det bara att underordna sig naturen, det märker vi redan ombord på M/S Stångskär, båten som tar oss från Ankarudden på Torö till Landsort. Det blåser kraftigt så kaptenen väljer att styra mot Österhamn – en av två hamnar i huvudbyn. Det är vindarna som bestämmer vilken hamn man lägger till vid.

BILDSPECIAL: Upplev semestern från vattenytan

Varje dag omtalas de i SMHI:s smått poetiska sjörapporter: ”Landsort syd-sydväst 15” och ”Örskär nordost 9”. Trots denna dagliga exponering är det förvånansvärt få turister som hittar ut till öarna, i alla fall till Örskär. En förklaring är förstås måttet av isolation, som kräver en övernattning för att man ska få ut något av resan. Första tipset är alltså: stanna över natten om du gör dig omaket att åka hit. Om inte annat så för solnedgångens skull. Landsort och Örskär är två av ostkustens få platser där man faktiskt kan se solen gå ner i havshorisonten.

Det är alltså med lätt packning som vi anländer till Landsort. För första gången ska vi nu bo i lotsutkiken – kanske skärgårdens mest udda boende, 44 meter över havet. Det är klart dyrare än vandrarhemmet, men vyn från våning fyra är vidunderlig – vi ser ända bort till Oxelösund. Dessutom får vi en bra överblick av Landsort. Den västra sidan av ön är långsluttande med släta klippor, och det är den sidan som gäller för bad. På östra sidan stupar branta klippor ner i havet, som på sina håll sägs vara bråddjupt. Fyren är Sveriges äldsta, bevarade fyr, byggd 1678 av gråsten och med metertjocka väggar. Det rytmiska ljuset sveper över rummet och lyser upp möblerna när det börjar skymma.

Middag äter vi hos Sjöbloms: ugnsbakad gös med tre sorters lök; vitlök, gräslök och rödlök. Och mycket crème fraiche. Receptet finns i en skärgårdskokbok, men ingen får till det så bra som Ingrid Sjöblom. Hon är född på Landsort, hennes morfar hade här den smidiga titeln ”tullöveruppsyningstjänsteman” och hon har varit ön trogen i alla år. Idag är hon äldst på ön, och driver bed and breakfast och restaurang med maken Roland. De ”vill inte att Landsort blir ett nytt Sandhamn, samtidigt välkomnar de ”storstadsmänniskorna med Stureplansnerver”.

–Landsort är väldigt avstressande. Kanske är det vattnet som gör det. Det går inte att titta åt något håll utan att se vatten, säger Roland Sjöblom.

En lagom kvällspromenad är att knalla rakt över ön, från norr till söder. De flesta turister har sin bas på södra delen, med vandrarhem, fyr och lotsutkik, men det finns också en liten stugby och en hamn på den norra sidan. De sällsynta växterna är många, som orkidéarter, vitoxel och åkerbär.

Här ser man dessutom havsörn nästan dagligen, och ön lockar både fågelskådare och naturfotografer. Över 200 fågelarter skådas årligen på ön. Och i vattnen hålls några av Östersjöns största sälkolonier.

Från ett naturmecka till nästa. Några veckor senare blir vi hämtade med passbåt vid Örskärssund på Gräsö. Det är ett sund så smalt att det känns som att man skulle kunna simma över. Skepparen, Erik Beckman, är klädd i traditionell sjömansskjorta. Han är uppvuxen som sommargäst på Örskär och har numera, tillsammans med sin syster, tagit över driften av servering och vandrarhem.

Naturen på Örskär är mer varierad än den på Landsort. Ena minuten travar vi genom karg ytterskärgård, nästa är vi plötsligt inne i urskog. Där emellan finns ängsmark och myrmark. Vi plockar blåbär, hallon och blåhallon på väg till vandrarhemmet, som tillsammans med serveringen och fyren bildar ett litet centrum ett par kilometer från båtbryggan.

Den som kommer till Örskär får inte missa ett besök i fyren. Utsikten är definitivt värd mödan att gå den slingringa banan upp. Detta är den enda fyr i Sverige som saknar trappor.

–Vi har gäster som kommer enbart för fyren. Det finns ju människor som kryssar fyrar, precis som man kryssar fåglar, säger Erik Beckman.

Vid ingången sitter minnesmärket från ”Örskärsolyckan”, som inträffade juldagen 1877. Femton personer som hade varit på julotta på Gräsö dog då deras båt kantrade. Främst var det unga föräldrar och barn som förolyckades och ön blev sig aldrig lik efter olyckan. Så småningom avfolkades den.

Numera finns någon enstaka bofast på ön, men vi vandrar runt i flera timmar utan att stöta på någon annan människa. Den rätt ovanliga gölgrodan håller konserter i kärren från maj till midsommar. Då blommar också orkidéerna – på Örskär har 18 av landets 24 orkidéarter påträffats. Sensommaren har andra fördelar. I augusti-september kan man plocka havtorn. Då brukar det dessutom vara varmare i havet.

Liksom Landsort lockar Örskär fågelskådare. Sibirisk järnsparv orsakade en mindre uppståndelse i fågelskådarkretsar i början av 2000-talet. Här har också skådats rariteter som brunsångare, vitnackad svärta och biätare. Och havsörnarna är så vanliga att sommargästerna knappt lyfter på huvudet när de passerar.

Det bästa med Örskär är kanske ändå klipphällarna, som är släta som barnrumpor. Här skulle man kunna sitta en hel sommar. Och blir man hungrig kan man alltid slinka upp till serveringen, som är enkel, men har somriga skärgårdsrätter som lax och potatissallad, fyrmästarens silltallrik och ättikströmmingssmörgås. ”Öbakta bullar” står det på en griffeltavla – och det låter ju faktiskt inte helt fel efter en dag på stranden.

LÄS MER: Semestra ute i vildmarken
LÄS MER: Kajka runt Koster i kajak