Vi går och går över Pärnus vita playa, men ser inte var den slutar.

Två kilometer av sand, badande barn, glittrande vattenbryn, uteserveringar med skrålande schlager vid en jättestrand som tycks rymma ett helt folk. Närmare än så här kommer man inte en riviera – i Estland.

Blandningen av byggnader är unik. Pärnu är en badort från den gamla goda tiden, men helt valfritt vilken. Här finns lite av varje från de 170 år Pärnu varit en semesterdestination; paviljonger från sekelskiftet, kaféer från förkrigstid, livräddartorn och ädelfunkis från 50-talet samt designbarer från alldeles nyss.

Ovanpå en betongsvamp, inte helt olik Stureplans i Stockholm, tronar en av de charmigaste serveringarna, Café Sunset, i samma skick som om inget särskilt hänt det senaste halvseklet.

Tittar man ut över vattnet ser man hur Pärnubukten omfamnas av utskjutande uddar på bägge sidor. Mellan dem ligger havet som en grundbottnad och varm badbalja. Vuxna måste ibland gå hundra meter för att nå djupare vatten. För barn är det perfekt att utan förmaningar kunna rusa mellan hoppborgar och snabbdopp.

Av badgästerna är estländare och finnar i majoritet, men svenskarna kommer i allt större antal. Från Stockholm är det lika nära som till Göteborg.

Stranden är förstås ett starkt skäl till att besöka Pärnu. Men staden saknar inget av de övriga attribut som brukar utmärka en äkta sommaridyll. En kilometer inåt land finner man den välbevarade stadskärnan, en liten och kompakt trästad med en omväxlande och lång historia.

Genom centrala Pärnu skyndar man gärna långsamt. Här samsas korsvirkeshus från början av 1600-talet med tinnar och torn från rysk-ortodoxa kyrkor och jugendarkitektur. Det finns mycket detaljer att stanna vid. Nära ett av de stora torgen ligger huset där Karl den XII bodde under de första ryska anfallen mot dåtidens svenska Estland.

Vi prövar ett par av kaféerna som ångar av mysighet och strosar längs huvudgatan Ruutli med dess många butiker. I gatustånden säljs lokalt hantverk, hemgjorda ostar och färska jordgubbar för 15 kronor kilot.

Några ställen förvånar med en närmast kontinental stil. Som det trivsamma Piccadilly, ett vinkafé som säljer egentillverkad chokladtryffel med smaker som kardemumma och aprikos.

Vi lämnar Pärnus äldsta delar genom stadsporten i den gamla svenska befästnings-muren. Den intilliggande vallgraven är omgjord till lummig kanal i stadsparken. Minst hälften av denna luftiga och gröna stad tycks bestå av parker och promenadstråk. Vår favorit blir den långsträckta och skulpturtäta Rannaparken, en skön buffertzon mellan staden och stranden.

Gatorna ut från centrum är trädkantade esplanader med trähus i varierande skick. Några hyser restauranger och små hotell, andra är fallfärdiga eller skiner tomma och nyrenoverade, till salu för generande låga priser.

Motpolen till all historisk bebyggelse är det moderna jättehotellet Terevise Paradiis, ett väldigt rymdskepp parkerat nära stranden i Pärnus utkant. Innanför glasfasaderna är det idel strama nordiska linjer och ljusa träslag som gäller. Här hittar man restauranger av internationell klass och en ambitiös och välordnad spaavdelning.

Vi låter vår medföljande femåring pröva en spabehandling för barn,. Att få massage av en snäll massör och puttra i en jacuzzi fick betyget ”jättejättekul”. Bäst var ändå vattensängen med inbyggd massagefunktion, då ingick också musiklyssnande i hörlurar.

Men för en femåring kan inga spa i världen mäta sig med Estlands största vattenland, sammanbyggt med Terevise. Anläggningens äventyrspooler, forsfärder och en spagetti av vattenrutschkanor gav saliggörande och bestående minnen.

Pärnu är Estlands stora sommarstad, vilket innebär att den spelar många olika roller samtidigt. Högst olika grupper ser Pärnu som sin stad. Befolkningen på 45 000 sägs tiodubblas under semestertiderna.

Unga strömmar hit för klubbarna och de nattöppna strandbarerna. En stor del av festlivet i Tallin flyttar ner till Pärnu under juli och augusti. Andra lite äldre ser en kulturstad med ett bra konstmuseum och flera musik- och filmfestivaler under sommaren. Ännu äldre besökare kommer för de berömda lerbaden i Mudaravila, en stor sanatoriumliknande byggnad där Pärnus urgamla kurortstradition lever kvar.

Närheten till naturen är en annan av Pärnus fördelar. Nästa morgon går vi på en barfota långpromenad längs sandbankarna som följer våtmarkslandskapet i buktens södra ände. Havet ligger bokstavligen spegelblankt denna tidiga morgon och vi får känslan av att vandra i utkanten till himlen.

Vår sista middag i Pärnu blir en värdig avslutning på resan. I ett grandiost Art Nouveau-palats från 1905 och omgiven av en vidsträckt slottsträdgård huserar restaurangen Ammende Villa, som även är ett exklusivt hotell där man på ett maximalt romantiskt vis kan sova i ett av de restaurerade tornen.

En middag här på Ammendes terrass blir en sällsam tidsresa med levande musik på violin och piano och en uppvisning av traditioner, där även barnpastan serveras under silverkåpa, givetvis med vita handskar.

I Estland kan man äta kungligt i miljöer som Villa Ammende och ändå behålla skjortan. Kostnadsmässigt ligger lyxmiddagen liksom hela resan på nära hälften av motsvarande utsvävningar i Sverige. Om det goda livet i dessa tider inte lika lätt kan levas hemma så väntar det fortfarande i Pärnu.