Teneriffa har flera helt olika klimat. Om södra delen är solsäker och extremt regnfattig, men ack så förutsägbar – lockar den norra halvan med mer kultur, häftigare upplevelser och ostadigare väder. I den subtropiskt frodiga Orotavadalen odlas banan, mango och avokado. Lite högre upp mot berget ligger plötsligt dimman och ruvar och pinjeskogen tätnar, men när bilen passerar trädgränsen skingras plötsligt molnen – en blå himmel blottar sig och kylan sveper in.

Den som fortfarande inte bytt badbyxorna mot tjock tröja och vindjacka får det besvärligt under ett besök i Parque Nacional de las Cañadas del Teide. Fast med upp till 15 000 besökare per dag i parken, börjar folk lära sig. Denna siffra trefaldigas om snön faller; då blir Teneriffaborna skogstokiga och åker upp över helgen.

Men det är inte bara nyfikna turister och snöbollskramande spanjorer som tar sig hit. Den vulkaniska marken lockar också filmteam. Delar av Apornas planet och Stjärnornas krig är inspelade på Teide. Reklamfilmarna hittar också hit. Prestigeladdade bilmärken har insett att just deras grinande grill bäst kommer till sin rätt i det här näst intill sakralt sköna månlandskapet.

Många besökare väljer att vandra. En stålblåskimrande linbana kan ta dem nästan till den absoluta toppen, men det finns också andra toppar och runt dem syns vandrare med käppar och stavar.

– Bergen i nationalparken hör till det allra vackraste på ön. Var hundrade meter möter nya vyer, och färgskalan går mellan gult och brunt, berättar vandrarna Heidi, Gerda och Engelbert från Nürnberg som bestigit småtopparna och lämnat hyrbilen i dalen, där man utgår från cirka 2 300 meter över havet .

De är trötta men helt upptagna av Teides storslagenhet.

– Det var för Teide vi kom till Teneriffa, säger Engelbert där han tar igen sig med ryggen mot en väldig vulkanisk stenskulptur.

På Teide finns ett 20-tal vandringsleder och den tyska trion har prövat också en vandring från Los Silos i norr, där de bor. Den turen tog sex timmar och hade en höjdskillnad på 1 600 meter. Vägen tillbaka var mycket brant och spektakulär, berättar de.

– Jag har varit en del på Hawaii och Teneriffas nordsida påminner en del om ön Kauai, men på Teneriffa tar vandringen längre tid, för det är mycket lösa stenar att se upp för, tipsar Engelbert.

Nationalparken är även känd för sin flora. Bland annat växer varianter av prästkrage och viol ända upp till 3 500 meter över havet. Några udda fågelarter sägs också kunna leva så högt, men sällan ser man dem.

– Här uppe råder absolut tystnad, konstaterar tyskarna.

Nere i dalen bryts lugnet av Sergio Pacheco Cabreras fläskiga jeep. Han är bilberoende vakt på Teide och ser till att turister från hela världen inte tar med sig ”souvenirer” från nationalparken.

– Vi har öppet hela året med fritt inträde och hit kommer över tre miljoner besökare per år. Så det är klart att det är svårt att kontrollera att folk inte plockar på sig fridlysta blommor och stenar. Det är ett problem, säger Sergio Pacheco Cabrera när han har krängt sig ur jeepen.

För den som vill ta sig till toppen, Pico del Teide, nämner han att det krävs tillstånd från huvudkontoret i Santa Cruz. Myndigheterna tillåter bara 150 personer åt gången att klättra de sista knappa 200 meterna från linbanan.

För señor Cabrera är Teide vardagsmat, det är mest de stora temperaturskillnaderna och den bitande vinden som får honom att längta bort ibland. Det är då han åker ned till kusten och badar.