Foto: Flemming Weiss Andersen MONTAGE: SVD
– Där är de! Se, mamma, ropar elvaårige Christian Geyer upphetsat och pekar på några mörka ryggfenor som glider genom vattnet knappt hundra meter bort.
Vår snorklingsguide, Haitham, lyssnar. ”Var stilla nu allihop, inga häftiga rörelser”.
I nästan en timma har vi hängt i våra våtdräkter en bra bit ut i Röda havet och väntat på delfinerna. Äntligen kommer de. Tre honor och deras ungar simmar förbi knappt någon meter under oss och Christian och de elva andra snorklarna i gruppen suckar av glädje.
Kort därefter far en ung hanne förbi oss som en grå blixt i det varma turkosblå vattnet och plötsligt är vi omgivna av en flock på minst 30 delfiner. Det varar i några korta minuter, och sedan är de borta.
– En av dem kom så nära mig att jag nästan kunde klappa den, säger Christian med strålande ögon när vi är tillbaka på båten.
Familjen Geyer har betalt 1 900 kronor för en heldagstur till Dolphin House, ett rev drygt en halv timmes seglats från kusten vid Marsa Alam på Egyptens sydligaste Rödahavskust.
– Ganska dyrt, tycker Christians far, Udo Geyer. Men å andra sidan får man en unik upplevelse.
Revet är fridlyst och hemvist för omkring 120 av de utrotningshotade spinnerdelfinerna. Maximalt 200 snorklare och dykare per dag får besöka ”Delfinhuset” som hör till Marsa Alams stora turistattraktioner.
Den här sydliga sträckan vid Rödahavskusten är fortfarande nästan orörd och här finns en ursprunglighet som de turistisiskt anstormade charterorterna Sharm el-Sheikh och Hurghada, båda längre norrut, för länge sedan förlorat.
Men bilden kan snabbt ändra sig. 2001 öppnades en internationell flygplats, cirka sex mil från Marsa Alam, och nya hotellresorter skjuter upp som svampar även här. Men Marsa Alam är fortfarande ett litet okänt fiskeläge med endast några souveniraffärer med uppstoppade kameler.
Familjen Geyer bor två mil norrut på Kahramana Beach Resort. Här finns tre hotell varav två ligger vid strandkanten. Det tredje, Amaraya, ligger en bit upp, cirka tio minuters rask promenad från stranden. Hotellet har plats för 1 500 gäster och de flesta är tyskar och italienare.
– Här är det idealiskt för barnfamiljer och stränderna är bättre än i Sharm el-Sheikh, säger 29-åriga Valeria Depauli från Turin i Italien som är här tillsammans med sin man och treåriga dotter Rebecca.
– Men om jag inte hade den lilla med skulle jag tröttna. Går man utanför resorten är det bara öken, säger hon.
Hotellområdet bjuder också på allt från må-bra-center och souvenirbutiker till à la carte-restauranger, strandbarer och diskoteket. Priserna är låga, med skandinaviska mått mätt. Undantaget är dricksvatten som kostar tio kronor för en halv liter.
Det vilda nattlivet får man dock leta länge efter. Det är mer än halvtomt på diskoteken under våra besök.
– Under dagen är det skönt att vara här, men på kvällen är det trist. Jag kan mycket väl tänka mig lite mer fart, säger 16-åriga Carola Sette från Rom som är på semester med hela sin stora familj på 22 personer.
Hennes mamma, Scilla Nunzi, tycker i gengäld att det är toppen att kunna ha kontroll på sin dotter.
– Det är härligt tryggt att veta att ungdomarna inte kan komma här-ifrån, säger hon och skrattar.
Hela familjen har varit på utflykt till Luxor dagen innan, en lite tuff men spännande tur. Den började klockan fyra på morgonen och slutade först vid midnatt. Ett mindre krävande sätt att se öknen är att köra fyrhjuling, ett slags fyrhjulig skoter, i sanddynerna och dricka te med beduinerna.
Man kan också ta en heldags snorkeltur till några små öar cirka tio landmil söder om Marsa Alam.
– Otroligt vackert och vilt. Och sandstränderna är bättre än på Maldiverna, säger 28-årige Lorenzo Calini från Brescia i Syditalien.
En förmiddag fylls stranden av 50 italienska turister i färd med att gå på led efter en vit kamel. Männen är klädda i turban och långa kjolar, kvinnorna i färgsprakande magdansdräkter med guld, glitter och klirrande tingeltangel. Arabisk musik strömmar ur stora högtalare.
Det hela är en del av förberedelserna för en äkta beduinmiddag som avnjuts under ökenhimlens stjärntäcke. Buffén är arabisk och maten äts vid låga bord uppställda i sanden. Efter middagen blir det ”orientalisk show” med magdansöser och dervischdansare som virvlar runt i en hisklig fart.
De italienska gästerna älskar underhållning och engagerar sig med full kraft i både magdans och volleyboll på stranden. Men för de flesta andra är det dykningen och snorklingen i Röda havet som är de stora dragplåstren.
Resortens dykcenter ägs av Hossam Helmy, som har ett förflutet som chef för president Sadats livvakter. När Sadat blev mördad 1981 förlorade Helmy tron på sitt arbete. I stället reste han till denna sydliga kuststräcka. Då var det fortfarande ett stängt militärt område, men tack vare sina kontakter lyckades han 1990 genomdriva att 333 kilometer kust öppnades för vanligt folk.
– Det var som att få nyckeln till en skattkammare, säger han.
Det mest unika och mest fantastiska med detta område är att man kan dyka direkt från stranden och hitta kilometerlånga och orörda korallrev. Men Hossam Helmy är oroad över att det ska sluta om i Sharm el-Sheikh och Hurghada.
– Där uppe är de flesta rev döda på grund av massturismen, säger Hossam Helmy, som har förklarat tre av sina rev som skyddade områden. Det betyder bland annat att de får besökas av högst 200 dykare och snorklare per dag.
– Jag kunde inte skydda presidenten. Nu har jag vigt mitt liv till att beskydda korallreven, säger han.
Sexton mil söder om Marsa Alam ligger Egyptens tre sydligaste resorter kring det lilla fiskeläget Hamata. Till den lyxigaste, Lahami Bay, kommer gästerna för stillheten och för att få dyka. Här finns inga souvenirbutiker och här hörs varken popmusik från stranden eller tjoande aerobicsutövare. Man hör bara vågorna rulla in och fåglarna i de närliggande och skyddade mangroveområdena.
Vi dyker direkt från stranden och vi gör halv- och heldagsturer till korallrev längre söder ut. Vi simmar in i djupa grottor och bland mängder av havsanemoner och mjuka koraller. Vi hänger ut över lodräta klippstup på 165 meters höjd och stirrar ner i den mörkblåa oceanen på jakt efter hajar, dessvärre utan framgång. Däremot ser vi så mycket annat: delfiner, havssköldpaddor och en tre meter lång, svartlila morena.
Det äkta paret Paul Smith och Marney Hall från St. Ives i England besöker Lahami Bay för tredje gången. Båda är hängivna dykare och 58-åriga Marney Hall använder semestern för att samla inspiration. Han är hamnarkitekt och ska under nästa år delta i en utställning i Osaka, Japan med en korallrevsinspirerad hamn.
– Vi brukade åka till Maldiverna eller Tobago på vintern, men reven här är de vackraste jag sett. Och vem vill klämma in sig i ett jetflyg i timmar när man kan komma till ett tropiskt hav som Röda havet på under fem, säger Marney Hall.
