Att se dagen gry vid fyren Sant Sebastia är storslaget. Från klippan 175 meter över havet syns solen gå upp över Medelhavet och det är då det blir som vackrast att påbörja en vandring längs Costa Brava här.

Det räcker att gå i en halvtimme för att komma ned till det charmiga lilla fiskeläget Llafranc, som med vitmålade hus och gyllenbrun strand bara är ett par hundra meter brett ut mot havet. De flesta badorterna här i regionen Baix d'Emporda ligger precis så inträngda mellan branta bergsuddar som Llafranc och det är därför som de förblivit så små.

– Det är lätt att vandra här. Vi vandrar också i Pyrenéerna men här kan vi välja bekväma etapper eftersom jag är gravid, berättar katalanskan Monsa.

Hon och hennes pojkvän Kiko har kört bil från Barcelona, parkerat på den höga fyrudden Sant Sebastia och gett sig ut på vandringsleden GR 92 som följer havet ändå ifrån Andalusien.

Just i Baix d'Emporda går GR 92 mellan byar kantade av pinjeklädda stup och azurblått hav. Efter varje bergsrygg, från Palamos i söder till Begur i norr, väntar en by med sin strand. Vandrar man som Kiko och Monsa norrut, kommer man på drygt en timme till Tamariu där havet om möjligt skvalpar ännu mer turkost än i Llafranc. Och det bara att slå sig ner på en enkel strandkrog som El Sali för att belönas med både paëlla och underbar vy.

Norra delen av Costa Brava är något av barceloniternas Höga kusten, och i Baix d'Emporda satsar man på vandrare. Här finns 37 mil skyltade leder, många i vilt och skogigt inland, men också längs kusten där det blivit något av en folksport att vandra bekvämt mellan krogar och hotell.

Strax intill fyren Sant Sebastia ligger till exempel det ensliga Hotel el Far, förr ett eremithärbärge men numer en läcker utsiktsrestaurang med nio ytterst komfortabla b&b-rum. Ett lika spektakulärt läge nära GR 92 har också den stiliga paradoren Aiguablava norr om Tamariu. Det är ett modernistiskt bygge på stupen över en vacker strand där bemedlade vandrare får pusta ut.

Nere i byarna serveras alltid något gott. Man äter calamares a la romana, escarmarlans och cargols de mar, alltså friterade bläckfiskringar, småräkor och kubongesniglar som i Bohuslän. Och till det gärna tomatbröd med olivolja och ett kallt vitt vin.

Efter en sådan lunch i Palamos, regionens hamnstad med daglig fiskauktion, passar botvandring bra och liksom fyren är stranden Platja de Castell en fin utgångspunkt för en kort etapp. Därifrån kan GR 92 kombineras med camí de ronda, den historiska väktarstigen som följer orörda klippstränder genom ett naturreservat med susande pinjeskog.

Tar man väktarstigen kan man gå GR 92 tillbaka, något som passar den som är beroende av egen bil.

Vid naturreservatet ligger också Cap Roig, en hög udde med kustens botaniska trädgård som det tog 50 år att anlägga. Utsikten såväl som planteringarna är enastående och även dit kan man vandra, men kanske enklast från byn Calella de Palafrugell.

– Av alla våra byar är Calella vackrast, åtminstone om jag får tala som konstnär, säger Carlos Palau, en barcelonit som efter många år i London bosatt sig för gott i Calella där han varje dag ställer upp staffliet i hamnen.

I Calella serverar krogar som Tony’s och Les Voltes lunch under valv och man äter med utsikt mot en liten sandstrand som soliga dagar fylls av tillresta badgäster.

Bredvid ligger gamla träbåtar uppdragna mellan rev av granit.

– I vår region har vi bara lugn kvalitets- och familjeturism. De som vill ha party får åka till jättebadorterna närmare Barcelona, konstaterar Carlos Palau.

GR 92 går genom alla byarna. Norrut kan vandrarna upptäcka det chica, för bilister lite svårtillgängliga, Fornells och till sist även det pyttelilla Sa Tuna där vattnet är så glasklart och vyerna så bedårande att det inte gör någonting att där bara finns en grusstrand och ingen affär. Trots allt har även lilla Sa Tuna såväl strandkrog som hotell för natten.

Och Sa Tuna är en plats att bli förälskad i.