En dryg timmes bilresa från Zagreb ligger nationalparken Plitvička Jezera vid Koranaflodens källa med ett fantastiskt terrasserat sjösystem.
På sommaren doftar luften starkt av fläder och ljudet är en matta av porlande vatten. Sjöarnas färg varierar mellan grönt, blått, turkost och grått beroende på hur solens strålar bryter vattenytan.
Bergarten är en slags kalksten som kallas travertin och har formats genom sedimentation av kalciumkarbonat.
Genom en ständigt pågående biodynamisk process under årtusenden har naturliga dammar bildats mellan vattenfallen.
Vattnet silas genom kalkstenen och är så klart att man kan urskilja mängder av medlemmar i karpfamiljen.
Nationalparken rymmer 1267 olika växter, varav 55 är orkidéer, samt 321 fjärilsarter, 161 fågelarter, fladdermöss, hjortar, lodjur.
Det finns även runt 20 brunbjörnar i området och har man tur kan man få se dem komma ner till sjöarna för att fånga fisk.
Det är inte tillåtet att bada i sjöarna och små elbåtar används så att nedsmutsningen ska hållas nere.
Nationalparkens sjösystem delas in i en lägre och en högre del och bussar transporterar folk mellan områdena.
Från utkiksplatser kan man se ut över det högsta vattenfallet – 78 meters fall – och parkens alla sjöar.
Redan 1896 byggde den österrikiske kejsaren Franz Josef ett hotell i parken och 1949 blev Plitvicesjöarna officiell nationalpark med vandringsleder som började byggas på 60-talet.
Nationalparken ligger nära gränsen till Bosnien Herzegovina och Kroatiens största såväl som äldsta park. Här dog 1991 det första offret i kriget och hotellen i närheten användes som baracker av armén.
Först efter krigets slut 1995 kunde parken åter öppnas.
Sedan 1979 har Plitvicesjöarna funnits med på Unescos världsarvslista genom sin unika natur, som till stor del består av stora grönskande skogar av bok och barrträd.
Och parken är en av landets största turistattraktioner med i genomsnitt en miljon besökare per år.
Tack vare sitt läge på vägen mellan Zagreb och kusten är det enkelt att ta sig hit och väl framme i parken gör stigar och gångbroar att det är lätt att vandra runt.
På gångbroarna kommer man så nära att man kan känna stänk från fallen.
Det är bäst att vara på plats tidigt innan så många turister har hunnit fram. Parken har många fina skogsstigar för trevliga dagsvandringar, flera hotell samt bra campingplatser.
Och besöket kan med fördel avslutas med en god måltid på någon av nationalparkens riktigt bra restauranger, där regionala och traditionella kroatiska maträtter serveras vid öppna eldar och i en rustik miljö.
