Matdags på alligatorfarmen. Mellan de svultna reptilerna och oss åskådare finns tack och lov ett stängsel just här. Alligatorerna glufsar som tokiga på inkastade kycklinglår.
Aldrig förut har vi sett så många köttätande reptiler på samma dag, oftast bara som lömska ögon i ett ”gator hole”. Alligatorgölarna tycks ligga på rad. Plötsligt syns också en alligator med svansen långt ute på vägen och det känns inte lika kul att gå förbi. En liten regnskur påminner om att vi saknar paraplyer.
Omgivna av träsk är SvD på vandring i Shark Valley, en två mil lång gång- och cykelväg i Everglades. Bara vägbanan höjer sig över sumpmarken, bredden tycks vara samma som varningsskyltarnas minimiavstånd till alligatorerna.
- Bakom alligatorn kan man gå, hävdar ett gäng centralamerikanska turister som kommer ikapp och demonstrerar genom att nypa den i stjärten.
- Det är ju vinter. De är tröga.
Aha-upplevelsen i Everglades är att träskmarken verkligen är ett väglöst land, under regntid möjligen farbart i kanot. Shark Valley är det allmänna gångstråk som leder rakt in i nationalparken från Highway 41 när man är på väg mot Floridas kritvita västkuststränder. Vid stråkets sydligaste utpost
klättrar man upp i ett utsiktstorn och inser, om inte förr, vad Everglades är. Indianerna kallade det ”Gräsvattnet”, de första britternas namn var ”River Glades”. En sorts flod handlar det om, ett uppåt tio mil brett flöde av decimeterdjupt sötvatten som sakta rinner söderut över Floridas flacka mark. I sanningens namn lite enformiga vidder, mil efter mil med bara sumpiga gräsmarker, fågelkärr och små öar av träd. Desto mer dramatiskt är djurlivet.
Vi bilar vidare västerut längs Highway 41 som är nationalparkens nordgräns. Först 1928 lyckades vägen knyta ihop Floridas båda kuster och smeknamnet blev Tamiami trail, länken mellan städerna Tampa och Miami.
Amerikanerna är bra på smeknamn, den nyare och större kust-till-kust-vägen I75 från Fort Lauderdale kallas till exempel Alligator Alley. Sanningen är förstås att man måste stanna upp och göra avstickare från de stora vägarna för att möta djurlivet. Rikast är möjligheterna längs Highway 41 där Everglades Safari Park kör hydrokopterturer och Shark Valley
har både guidat turisttåg och cykeluthyrning för dem som inte går till fots.
Ytterligare västerut väntar Big Cypress-reservatet med ”The Loop road”, en åtminstone vintertid farbar lerväg som leder rakt ut bland fågelkärren. Där kör vi snart långt söder om Highway 41 in i skogig sumpmark, ihärdigt på span efter ännu fler alligatorer utan att stiga ur bilen.
Efter en heldag i träsket är det något visst att sent på eftermiddagen rulla in i Everglades city. Orten är inte mycket för världen men ett par överdimensionerade vägkorsningar, ett jättelikt rådhus och enorma, välklippta gräsmattor skvallrar om civilisation. Här finns bland annat ett flygfält för att underlätta spaningen mot knark och immigranter.
- Befolkningen växlar mellan 500 på sommaren och 30 000 på vintern, förklarar ett äldre par som säsongsjobbar vid kanotcentrets servicekiosk och kallar sig ”travellers”.
Från Everglades city slingrar Wilderness waterway 15 mil söderut, en ovanligt äventyrlig kanotrutt genom väglöst land. De flesta
besökare väljer mycket kortare båtutflykter över dagen, turer som går från nationalparkens välordnade besökscentrum.
Klockan har hunnit bli 16.30, det är dags för solnedgångskryssningen, dagens sista tur.
- Tack vare att vi inte har badstränder har Everglades city behållit lugnet och tystnaden. Det är det bästa här, menar Captain Paul, en av skepparna.
Den smala farleden sicksackar fram mellan mangroveöarna, ”Ten thousand islands”.
- Det finns sjökor i dessa vatten så vi kan inte gå för fort.
Vi ser inga sådana men snart hoppar i stället åtta delfiner i vår bogvåg medan solen går ner.
- Skulle ni ha kommit på sommaren hade ni också upptäckt att Florida har 43 myggsorter och att 13 av dem sticker, skojar Captain Paul.
Jämfört med storstadsområdet Miami är detta ett lantligt och vänligt Florida och bland kanotkärror hos handelsman Miller's hittar vi vår billiga nattlogi, vår förstagångsupplevelse av mobile home. Strax intill ligger vägkrogen Oyster house med väggar som dignar av jakttroféer, allt så uramerikanskt att det måste tas på allvar.
- You know, man kan fånga alligatorer på spinnspö, säger servitrisen Pamela just så att man inte vet om det är skämt eller allvar.
- Men man ska inte lukta fisk när man är ute bland alligatorer, lägger hon till.
Lokalpressen har skrivit om en 20-årig kvinna som i september blev uppäten av en alligator under en simtur i en insjö.
Det finns över en miljon alligatorer i Florida. Man lagar faktiskt mat på dem och snart går vi loss på möraste alligatorkött. Också ostron, crab stone och grodlår dukas upp som lokala specialiteter, det hela en hårdfriterad men upplevelserik start på en semester längs Floridas västkust.
Ölen smakar syrligt av citron.
På det smala gångstråket Shark Valley är somliga turister långt djärvare än vi. Alligatorer vid vägkanten är ingen ovanlig syn i Florida.
