Long Beach, Ko Lanta, Thailand. Vågorna bryter sakta mot strandkanten. Det är strax solnedgång och stranden fylls på med familjer, förälskade par och ensamma flanörer. Vi sitter på populära Klapa Klum Bar, ett riktigt mysigt ställe på Long Beach, med en massa trevliga (svenska) backpackers. Dagens sol-show börjar snart och det är trevligt att få första parkett.

Som alltid är det ett fantastiskt spektakel. Ko Lanta är vida känt för sina spektakulära solnedgångar. Himlen förvandlas till en sprakande Van Goghmålning som spretar i alla nyanser av rosa, blått, orange, rött, lila och kobolt. Och det är inte som så ofta annars endast en bit av himlen som fylls med färg. Här täcker de hela horisonten och himlavalvet, i alla riktningar.

Trots att stranden är fylld till brädden är det en skön stämning. Överallt hörs svenska. Det är inte för inte som Ko Lanta kallas svenskön. Här finns svensk skola för barn liksom en distansskola för äldre studenter, som vill ta examen under en palm istället för i ett lysrörsbelyst klassrum. På restaurangerna talar kyparna svenska och på menyn står fläsk med löksås, mammas köttbullar och pyttipanna med ägg och inlagda rödbetor.

I affären säljs både snus och lösgodis (salta fiskar är favoriten) och inte heller här undkommer man valet mellan Aftonbladet eller Expressen. Många svenskar flyttar hit halvårsvis och svenska så kallade ”gated communitys” har vuxit upp och liknar radhusområden i någon småstad på nordligare breddgrader. Till de flesta radhusen hör pool, trädgård och en avsides remsa på stranden.

Ko Lanta är kort sagt de svenska familjernas favoritö. Tycka vad man vill om det, men det bidrar till att ge en barnvänlig atmosfär. Eller så är det kanske den till 95 procent muslimska befolkningen och de lokala lagarna, som gör att det här saknas såväl sexturism som gogobarer, som är vanliga i de andra svenskfavoriterna Pattaya, Ko Samui och Phuket.

Turisterna håller till vid de fyra huvudstränderna på den västra sidan, solnedgångssidan, av ön. Men ön är stor och har också en helt annan, annorlunda sida. Geografisk, så klart – men även vad gäller atmosfär.

En av dem som bidrar till det originella och vars bed and breakfast ligger på väg till andra sidan ön, är Aruna Sing med maken Chai Chuaprom. Arunas mamma är svensk, pappan indier och maken thailändare. Aruna och Chai öppnade sitt drömställe Baan Rao för ett år sedan. Det ligger inte vid stranden, saknar swimmingpool och här serveras varken köttbullar eller makaroner. Snarare närodlad mat. Baan Rao ligger cirka tio minuters promenad från stranden, uppe på en höjd i djungeln med fantastisk utsikt över havet.

– Vi ville ge de många besökarna ett alternativ. Vi har andra slags gäster än ställena vid stranden. Vi har ett eko-fokus med eget vatten och egenodlade örter. Just vattnet är ett problem på Lanta. Alla pooler slukar enorma massor. Vi använder vatten och el med försiktighet och eftersom vi är belägna högre upp är den naturliga brisen vår luftkonditionering, säger Aruna.

Hon tipsar om öns orörda natur och uppmanar alla att hyra en motorcykel och bara åka runt och uppleva. Och så förstås att våga sig hela vägen till den andra sidan, till den gamla huvudstaden.

Ban Si Raya, ofta kallad Old Lanta, ligger en halvtimmes motorcykelfärd över berget. Själva färden ger sköna naturupplevelser och man kan göra trevliga stopp på lokala restauranger med utsikt över djungel och hav. Ban Si Raya är östsidans enda stad, gammal vacker med thailändska förtecken med hus som står på styltor bland mangroveträsk och i turkost vatten.

Svenskarna har ratat staden eftersom den saknar strand. Här samsas istället lokalbefolkning med thailändska turister och internationella konstnärer. En av dem är Susana Bachman från San Fransisco, som förälskade sig i staden 2001 då hon kom hit för att arbeta som engelsklärare i ett biståndsprojekt.

– Jag märkte att barnen hellre ville måla och rita än sitta och plugga glosor. Så det var så jag började lära dem engelska.

Sedan dess har Susana flyttat in i ett av stylthusen och startat det populära Sun Island Tours med utflykter till de närliggande paradisöarna utanför kusten. Hon är dessutom initiativtagare till föreningen Lanta Old Town som vill bevara öns levande kultur. Föreningen är särskilt mån om att skydda ursprungsbefolkningen Chao-Leh, även kallade sjö-zigenare, från exploatering.

– De är i minoritet på ön, men i majoritet på den här kusten. Många av de bofasta västerlänningarna är engagerade i olika projekt tillsammans med sjö-zigenarna och kämpar mot att de ska utnyttjas som någon slags turistattraktion, säger hon.

Hon tipsar om att läsa den svenska socialantropologen Ann-Charlotte Granboms avhandling (Lunds universitet) om befolkningen och sedan njuta av den lugna atmosfären i staden med de många annorlunda husen i teak (en del över 100 år gamla) och märkbara spår av kinesisk befolkning och även ett kinesiskt tempel. Här samsas sjö-zigenarna, buddhisterna, muslimerna, kineserna och västerlänningarna i en fredlig röra.

Det är svårt att tro att det tidigare var stim och stoj här i Ban Si Raya. Nu finns här mest små gallerier och affärer och en och annan restaurang. Mango House café and bar är den självklara samlingspunkten. Förutom färskrostat kaffe bjuder stället på kända lokala och internationella musiker och dj-s.

En bit bort ligger restaurangen Beautiful som anses servera den bästa thai-maten på ön. Här sitter man (som på de flesta ställen i stan) på bryggor bland mangrove och äter sin nyfångade fisk med citrongräs.

Susana Bachman bjuder in till sitt vackra hem på smala styltor i vattnet. Om morgnarna brukar hon hoppa i från sitt vardagsrum för en liten simtur.

– Här finns ingen strand och det gör hela skillnaden. Jag säger inte att det är fel med kokosdoftande sololja och sand, men här på andra sidan finns något annat. En genuinitet och ett hjärta som varken en färgglad paraplydrink eller swimmingpool kan ge, säger hon och doppar fötterna.