Thailand är svenskarnas absoluta favoritresmål. En av de öar som det pratas mest om just nu är Koh Lanta, ”svenskön” kallad av vissa, inte utan en gnutta avsmak. Här finns våfflor med jordgubbssylt och Kronan-barnvagnar på strandpromenad för dem som vill – men här finns också buddisttempel och moskéer sida vid sida.

Ingen bråkar. Ingen tittar snett på någon annan på grund av religion.

Kanske är det därför många blågula charterresenärer har kommit till Koh Lanta och blivit förälskade. Startat företag och blivit bofasta.

– Folk hemma sa ”Är du inte riktigt klok? Starta ett kafé i Thailand?”. De kanske inte trodde att det faktiskt var möjligt att göra något sådant här… och det kanske inte heller jag gjorde. Men det här är ju min livsdröm, så varför skulle jag tveka?

Laila Granqvist från Högsby är en av de charterresenärer som kom, blev kära och stannade. Sedan fyra år driver hon det svenska kaféet Gafae Aroy, något som föddes ur en dröm att göra något annorlunda på ett varmt ställe. Hon är inte ensam om att ha valt Koh Lanta som sin fasta punkt. En av de första familjerna som har sett svenskarna komma i allt större charterflockar är Ulf och Maj-Britt Pettersson. De startade den skandinaviska dykfirman Lanta Diver för nio år sedan.

–Dagens Koh Lanta är fortfarande samma charmiga kaos som när vi kom hit för nio år sedan. Utvecklingen hittills har inte gått speciellt snabbt, det har bara blivit ett bredare utbud. Många av de små bungalowställena står dock på hyrd mark och när ön blir mer attraktiv kan det bli svårt för dem att ha råd med marken, säger Ulf Pettersson.

Han syftar på västkuststränderna Klong Dao (familjernas strand), Long beach (de bofasta dykmänniskornas favorit) och Klong Khong (ryggsäcksresenärernas beachmecka).

Men Thailand bygger till. Bygger ut. Många är oroliga för att fortfarande oförstörda strandområden på Koh Lanta förvandlas till ett nytt Phuket. För bara några år sedan var ön lyckligt ovetande om fungerande el, mobilnät eller asfalt, men i dag är ön hett villebråd för mark- och stora husprojekt. Dessutom finns det två svenska kort- och långtidsskolor och dagis på ön.

Helena Johansson, rektorn för Lilla svenska skolan, tittar ut genom fönstret från ett av klassrummen i bungalowbyn. I bambuhyddan några meter bort sitter några elever som har rast. Ettorna klänger tillgivet på niorna.

–Det är jag nog stoltast över, att vi jobbat så mycket över åldersgränserna, säger Helena Johansson en stund senare över några trekantsbitar röd vattenmelon i ett av klassrummen.

–Här hoppar dagisbarnen upp i knäet på en niondeklassade. Det skulle aldrig hända på en skola hemma i Sverige, där alla ska vara så tuffa. Här är det inte så noga hur gammal man är, här är det mer viktigt vilken sorts person man är än vilka häftiga märkeskläder man har.

Helena och maken Fredrik Johansson har all anledning att sträcka på sig. Bara efter två år har de lyckats nå ett av sina mål; att skapa en liten svensk skola med familjär stämning. Det var precis vad de drömde om när de satt hemma i Vara, hade blivit förälskade i ön Lanta och ville prova att starta något eget. När Helena tog friår och Fredrik tjänstledigt och berättade att de ville dra igång en svensk skola på en ö i Thailand tyckte många att det var häftigt.

–Alla trodde nog inte på oss, men jag anar att en del kanske är lite avundsjuka eftersom de själva vill prova sina respektive drömmar. Vi gjorde det.

Fyrabarnsfamiljen Sävmarker håller med. De kom till Lanta redan 2004, men det första mötet med ön präglades av flodvågen på annandagen. Koh Lanta klarade sig relativt lindrigt, men tillvaron ställdes på sin känslospets. Stanna – eller åka hem?

–Men vi tvekade aldrig. Vi ser dessutom en stor utveckling hos alla våra barn. De har lärt sig att ta för sig. Ta ansvar, säger mamma Veronica.

Hemma i Tullinge är många avundsjuka. Det är förståeligt.

– Vi har alltid velat göra något annorlunda. Vi är båda egna företagare med hektiska jobb. Här hinner vi vara tillsammans och umgås. Prata. Man behöver faktiskt inte äga så mycket prylar har vi insett här, säger Veronica Sävmarker.

För familjen Sävmarker och de andra cirka 50 bofasta svenskarna på Koh Lanta består vardagen av jobb men också mängder av fritid. Många åker till Klong Nin, öns fjärde strand norrifrån sett, för att mingla med lokalbefolkningen och sippa drinkar på de små reggaebarerna. För den som vill fira med en extra god middag ligger lyxhotellet Sri Lanta på Klong Nin, men vackrast är resorten Pimalai, längst söderut på ostkusten. I topprestaurangen Seven seas avnjuts den finaste gourmetmiddag för svenska priser – eller så äter man en minst lika god thaimiddag på närliggande beachrestaurangen Same same but different.

Och så är det på Koh Lanta. Ön blandar högt och lågt och alla samsas.