Mitt i samtalet lyfter Daniel Weigend huvudet bakåt och börjar yla. Några sekunder senare svarar 29 vargröster.

–Hör du? De svarar ”jag är här, jag är här”. Alla har sin egen röst.

Det mäktiga ljudet av så många vargars ylande rullar över de anda­lusisa bergen. Vi är bara några mil norr om Málaga men upp­levelsen känns unik.

En guidad tur med några engelska turister visar hur djupt vår respekt och rädsla för vargar sitter. ”Look at those evil eyes”, viskar en av de engelska damerna.

–Den största myten om vargar är att de ger sig på människor. Det finns inga bevis på att friska vargar attackerat friska människor någonstans i världen, understryker ”vargmannen”, tysken Daniel Weigend som har den sydspanska vargparken Lobo Park.

–Däremot dör 250 människor varje år av bistick enbart i mitt hemland Tyskland.

I Lobo Park, som öppnade för två år sedan, föder Daniel upp nyfödda vargar med nappflaska, innan de släpps ut i flocken. En av hans drivkrafter är att avliva myterna kring vargen.

En guidad tur bekräftar hans idé. Några vargar kommer fram och tittar på oss medan andra är omöjliga att se.

–De är inte tämjda, säger han, men passar samtidigt på att korrigera myten om Den ensamma vargen som stryker omkring och hotar Rödluvan och oss alla.

–Vargar lever ihop, leker ihop, jagar ihop och äter tillsammans. Vi är mycket närmare vargarna i vårt beteende fast vi är närmare aporna genetiskt. Apor är egoister.

Det började med hundar som han tränade redan som tonåring. Men det första mötet med en varg som 20-åring ändrade allt.

–Jag blev helt förtrollad, det var ett möte som trängde in i själen direkt, säger Daniel som skaffade mängder med böcker och läste allt han kunde om vargar.

Efter flytten till Spanien blev Daniel Weigend först besviken. Han hade med sig sju vargar och snabbt spreds ryktet att han släppte ut sina vargar på nätterna så att de kunde döda böndernas djur. En visselsignal så kom de tillbaka.

–Wow! Hade jag lyckats med det hade jag varit i Hollywood. Jag bjöd in bönderna och idag är vi bästa vänner, säger han.

Trots allt kunde Daniel Weigends idéer om hur vargar fungerar fått ett abrupt slut för ett drygt år sedan. Han utmanade alfahannen i en flock genom att gå in i buren, sätta sig och inte dominera och inte visa sig underlägsen. 200 gånger gav sig alfahannen på ­Daniel, den bröt hans armar och handleder och gav honom djupa sår.

–En gång satte den sin käft runt min hals och tryckte hårdare och hårdare. Jag trodde att hela min teori skulle gå åt skogen då. Men jag ville visa att om jag bara nonchalerade alfahannen så skulle den till slut strunta i mig, säger han.

För att visa går han in i den stora inhägnaden och sätter sig. Efter en stund flocken fram och hälsar. Alfahannen tittar på medan Daniel kelar med alfahonan.

–Jag har blivit accepterad. Jag hotar inte hans makt, jag bara kommer in och hälsar på ibland.

För dem som vill vara med och yla har Daniel speciella kvällar från maj till oktober.

–Det är en tvåtimmarstur när jag går in till vargarna och folk får stå utanför och se och lyssna på vad som händer medan jag börjar prata med vargarna. Vi gör det på kvällen när det är vindstilla. De som vill får yla med, säger han.

Fotnot: Även i Sverige kan man umgås med vargar, bland annat på Kolmården. Läs mer på www.kolmarden.com eller ring 011-249000.