Sofia Mild planterar. Hon är uppe i bergen på den thailändska turistön Ko Samui och planterar växtlighet och bygger dammar för att behålla regnvattnet längre och förhindra erosion.

Hon har åkt på volontärresa med Reearth som arrangerar en musikfestival som syftar till att öka miljömedvetenheten hos turister, och som samarbetar med det lokala miljöprojektet The Green Island Project.

– Jag är miljöintresserad och här kan jag göra lite nytta och samtidigt ha kul. Jag önskar bara att jag kunde göra mer, säger Sofia Mild, 21 år.

Intresset för att resa och samtidigt ge något tillbaka till den plats hon besöker tog fart förra vintern då hon åkte till Thailand för att jobba gratis på ett barnhem i fyra månader.

– Det var det bästa jag gjort. Förutom att göra nytta var det intressant att se den andra sidan av Thailand, inte bara den turistiga sidan. Jag lärde mig också mycket om mig själv. Man växer som människa av volontärarbete och jag har fått en mer positiv syn på livet. Jag njuter nog mer av livet nu, säger hon.

Intresset för att göra gott på resan tycks öka. Enligt det globala rese-eventet World Travel Markets trendrapport söker européer en ny sorts upplevelser. Nu ska resan vara autentisk och etisk. Européer gläder sig visserligen åt lyxresor, men vill undvika dåligt samvete och vill ge något tillbaka, enligt rapporten.

Intresset märks också i Lonely Planets guideböcker som numera listar hjälporganisationer som anlitar volontärer.

Ytterligare ett tecken på trenden är att svenska arbetsgivare har börjat erbjuda volontärresor till sina medarbetare. Tyresö kommun är en av dessa. I slutet av förra året åkte fem anställda inom barn- och utbildningsförvaltningen för att under två veckor arbeta med barn- och ungdomsprojekt i fyra olika länder. Kommunens syfte var dels att bli en mer attraktiv arbetsgivare, dels att ge medarbetarna kompetensutveckling och en chans att växa.

– Det engagemang de kom hem med har spridit sig som ringar på vattnet, och vi planerar en ny resa, berättar Erik Sanner, utvecklingsstrateg vid kommunens barn- och utbildningsförvaltning.

De senaste åren har flera nya resebyråer renodlat sitt utbud mot volontärresor. Först ut var Volontärresor som startade 2005. Sedan dess har de sett en ökning år för år.

– Den stora ökningen såg vi 2007-2008, men vi har aldrig upplevt någon svacka utan ökat varje år, berättar Emma Höjer, en av grundarna och ägarna.

Hon tror att intresset har två bottnar – en som består av en vilja av att hjälpa till, och en som består av en önskan om en djupare reseupplevelse.

– Många ser volontärresor som en sätt att bidra, samtidigt som man lär känna ett land och dess kultur på ett annat sätt än om man backpackar eller åker på charter.

Paul Anderlind, vd på Good Travel, är inne på samma linje:

– Jag tror att volontärresor ligger i tiden med ett ökat engagemang generellt, samtidigt som man letar efter nya upplevelser. Man vill komma närmare människorna och naturen i det land man besöker. Man söker något som är mer äkta, samtidigt som man vill bidra, säger han.

Den vanligaste volontären jobbar antingen med något socialt projekt eller med djur och natur. En typisk volontär är en ung kvinna, men både Paul Anderlind och Emma Höjer ser allt fler män och äldre bland kunderna. Good Travels statistik över de egna resenärerna visar att var fjärde är över 40, var tionde över 55, och var fjärde är man.

Båda ser också ytterligare en trend: resorna har blivit kortare och i dag är en vanlig volontärresa två veckor. Frågan är om det är möjligt att göra någon som helst nytta på så kort tid.

– Ja, säger Emma Höjer. Dels tar man vid där någon annan slutar, dels tar man med sig kunskap och engagemang hem, vilket är en stor poäng. Många av våra resenärer reser tillbaka, och vissa har åkt på egen hand.

Christian Treschow, 39, är en av dem som fått blodad tand efter en två veckors volontärresa med Good Travel till Costa Rica i vintras.

– Jag var mellan två jobb, hade några veckor över, ville öva på min spanska och samtidigt göra nytta på ett aktivt sätt, berättar han.

Det slutade med att han bodde inackorderad hos en familj och ägnade dagarna åt att laga mat i ett soppkök som en lokal kvinna startat på eget initiativ.

– Hennes brinnande engagemang var imponerande och hon kämpade med att få in pengar och mat. Hon knackade dörr för att höra om andra kunde bidra med lite bönor, ris eller grönsaker så att hon kunde laga mat till fattiga barn som kom och åt efter skolan. Ibland kom också deras föräldrar, oftast ensamstående mammor. En och annan hemlös man kom också och åt ibland.

Visst kände Christian att han gjorde nytta – dels för att han avlastade soppkökets ägarinna som kunde ägna sig åt ett annat projekt med sopsortering, dels för att han faktiskt såg till att barnen fick mat.

– Men visst kan det vara kluvet – man hjälper till, känner sig duktig, klappar sig själv på axeln, men sedan åker man tillbaka till sitt bekväma liv, medan deras liv fortsätter som vanligt.

Christian kan tänka sig att volontärresa igen.

– Absolut! Det var otroligt berikande för mig, samtidigt som jag gjorde nytta där.

Samma sak gäller för Cecilia Granat, 21, som precis som Sofia Mild åkt med Reearth till Ko Samui. Hon vill ut igen, gärna till Afrika eller Centralamerika för att arbeta med miljö- eller barnprojekt.

– Jag åkte till Ko Samui för att det är kul att hjälpa till med något som leder till något bra. Det gör att jag känner mig delaktig. Och jag vill bli mer delaktig och engagera mig hemma i Sverige också, säger hon.

På spåret–quiz | Vart är vi på väg?

QUIZ 1 | På spåret

QUIZ 2 | På spåret

QUIZ 3 | På spåret

QUIZ 4 | På spåret

QUIZ 5 | På spåret

QUIZ 6 | På spåret