Vi har tagit bilen, packat den full av skärmar, brädor, västar. Brädorna sticker ut genom den öppna fönsterrutan och vinden tar tag i håret. Musiken går på högsta volym och känslan av att vara fri infinner sig. För att övergå i ett koncentrerat pirr när vi parkerar jeepen i vattenbrynet och bränningarna frustar av vitt skum.

Det är inte på en idyllisk strand vi befinner oss, nej vi är strax utanför Aten vid en kustremsa där ingen badar. Det är klippigt och stenigt, det blåser och gästerna på surfcentrets kafé iakttar de som gett sig ut i vattnet.

En hund viftar glatt på svansen när hon vadar ut och möter matte i vattnet, medan killen som ett par månader senare ska rankas som en av de bästa kitesurfarna i världen låter sig lyftas rakt upp i himlen, loopa runt på vinden och landa perfekt på en våg. Adrenalinet rusar, livet är nu.

Surfing, liksom alla brädsporter, leder tankarna till coola typer som lever på gränsen och gillar när adrenalinkicken sätter in. Men det är inte i första hand tonåringar som hakat på den nya surftrenden.

– Trettioplussaren är en av våra vanligaste kunder, och vi har sett en kraftig ökning de senaste tre-fyra åren. Det handlar bland annat om folk som har vuxit upp med surfingen på 80-talet, och sedan tar upp den igen efter att man ägnat tid åt karriären. Många har börjat med vindsurfing och går över till vågsurfing, eftersom det är lättare att resa med en bräda, säger Patrik Johansson som äger Surfers butik och surfcenter i Varberg.

Enligt Patrik Johansson omfattar trenden både tjejer och killar, och efter en uppvärmningskurs i Sverige är det vanligt att man åker utomlands för att prova. Andra lär sig surfa under en resa och researrangörer ser ett uppsving för organiserade surfresor.

De senaste åren har aktiva semestrar ökat stadigt, till och med charterarrangörerna får lägga till vandringar med brunbjörn i Alaska eller segelflygning över franska slott och liknande i sitt utbud – man vill göra något, lära sig något nytt och många som reser vill vistas i naturen.

När det handlar om att surfa på havets vågor, med eller utan segel eller skärm, har de flesta antagligen själva drömt om hur det skulle kännas att stå där. På en bräda, på havets yta, helt utlämnad till vattnets strömningar och vindens nycker.

Att befinna sig inne i en våg, på gränsen mellan att slå sig halvt fördärvad och total frihet, det är livet för vissa.

– Farligt är härligt! säger Corinna Allmendinger-Dabrowski i Stockholm.

Någon gång i 20-årsåldern var Corinna och hennes kompisar på semester i franska Biarritz. Hela semestern satt de på stranden och kollade in de snygga surfkillarna – men de surfade inte själva. Först för ett par år sen kom hon sig för att prova själv.

– Jag och min man åkte till Korsika. Väl på plats insåg vi att man kunde surfa där och helt spontant hyrde vi surfbrädor. Vi hade en strand, vi hade vågor och det var andra som surfade – så vi körde igång, berättar Corinna.

På Korsika hittade de av en slump en lärare och blev bitna. Så nästa semester såg de till att boka surfinstruktör i förväg. Resan bar av till Atlantkusten.

– Jämförelsevis är Medelhavet en lekplats. Jag har helst på mig våtdräkt från topp till tå, för jag ogillar verkligen när det är kallt. Men våra tio dagar i Portugal var häftiga. Instruktören var tuff, han ringde oss tidigt varje morgon för att tala om var vi skulle mötas. Sporten beror så mycket på väder och vind, så man kan inte sitta på en strand och vänta på de perfekta vågorna, utan man får ta sig dit där de bästa förhållandena råder för stunden.

Som surfentusiast medger hon att det är en fysiskt utmanande sport, med stora vågor och stark vind. Nu är hon så duktig att hon klarar av att stå på brädan i de flesta typer av vågor upp till två och en halv meter.

– Vi älskar att vågsurfa, och vi vill surfa mer. När man känner havet och vågorna i kroppen, ja då blir man lite berusad, det är speciellt.

Paret är inte alltid våghalsar, de åker fortfarande på storstadssemestrar och på resor då de bara kopplar av, och på så sätt är de ganska typiska för den moderna resenären som också har börjat surfa.

Andra trettioplussare som hoppat på surftrenden är duon Sarah Cooper och Nina Gorfer i Göteborg. För några månader sedan bestämde de sig för att åka till Bali och sökte en semester med någon slags aktivitet.

– Vågsurfing innebär en kraft man måste hantera, man måste vara i nuet annars ramlar man i vattnet, förklarar Nina Gorfer. Det finns också något okontrollerbart, en rädsla i kroppen som man måste våga trotsa. Det är skönt att släppa kontrollen, surfingen är verkligen motsatsen till yoga, pilates och allt det där som är så kontrollerat.

Vännerna tog en kurs i surfing på Kuta beach. Under resan provade de även på att dyka och klättra. De hade inga förväntningar på surfingen, men de var inställda på att det skulle vara svårt och kände en stor respekt för vattnet.

– Men vågorna var jämna och det fanns inga koraller att riva sig på utan istället mjuk sand och klart vatten. Inga farliga hajar heller! Så jag var inte rädd, säger Sarah Cooper. Jag känner mig cool när jag surfar, och sexig och tuff. Självklart är detta en spegling av min bild av surftjejen, men också hur det faktiskt känns i kroppen. Jag kommer att surfa igen.

De förklarar att de verkligen förstår att man dedikerar sitt liv till surfing, att det är både en livsstil och en utpräglad kultur. Nina ler:

– Vi vill ha roligt, och släppa kontrollen lite grann – och trotsa idéer om att man är för gammal för att prova nya saker i en viss ålder.