Det är ovanligt kallt till och med för att vara Narvik i Nordnorge. Termometern visar minus 23 grader och det ryker ur Ofotfjorden. På den ödsliga tågstationen står japanerna Yuji Onuma och Manabu Ogura och ser frusna ut. Varken Monclerjacka, pälsmössa eller fleeceunderställ rår på kylan.

–I made big mistake. I went here with these partners, säger Yugi Onuma och tittar ner på sina Djinns sneakers.

LÄS MER: Alla vill äga det bästa norrskenet

Jag frågar om de är här för att titta på ”the northern light”? De ser nollställda ut. När jag istället börjar prata om ”aurora borealis” – det latinska namnet för norrsken – lyser de upp.

Jo, de är mycket riktigt på norrskensjakt. Nu hade de tänkt ta tåget från Narvik till Abisko, där de har hört att norrskenet ska vara bra. De hade sett fram emot att resa den vackra tågsträckan ”Malmbanan”. Men tåget är inställt – det klarar inte heller av kylan. Av säkerhetsskäl törs SJ inte släppa iväg tåg som riskerar att fastna. Tågvärden informerar att de får åka till Kiruna med taxi istället.

De senaste fem kvällarna har Yuji Onuma och Manabu Ogura tillbringat utomhus, med kamerorna på stativ, stirrandes upp i luften. De har visserligen sett ett fruset, vackert landskap, men inget norrsken. Bara död polarnatt. Vad är grejen, varför är de egentligen här? Varför reser två japaner i 25-årsåldern över halva jordklotet för att titta på något som de flesta nordbor inte ägnar en tanke?

Därför att norrskenet är:

–Amazing, fantastic och famous, sammanfattar Yugi Onuma.

Jag känner mig stressad å deras vägnar. I kväll får fröken Aurora lov att leverera. För annars blir de väl väldigt besvikna?

–Nej, vi har ju bara varit i Skandinavien en gång. Man kan inte räkna med att allt ska stämma vid första försöket, säger Yugi Onuma innan han försvinner i taxin.

Delvis håller jag med, norrskenet är värt att vänta på. Jag fortsätter min resa i Norge och när jag kommer till Lofoten ser jag norrsken för första gången. Det är så vackert att jag är tvungen att nypa mig i armen. Neongrönt ljus fladdrar över himlen. Aurora är en discodrottning från 80-talet, och hon dansar runt bland Lofotens snöklädda toppar.

Min nästa norrskensresa går till Sveriges norrskensmecka nummer ett, Abisko. Nattåget som avgår från Stockholm central vid sextiden på kvällen och anländer till Abisko turiststation vid lunch dagen därpå är fullbokat. Vi samlas i restaurangvagnen. Många är internationella turister, alla med samma mål.

–I hela mitt liv har jag drömt om att se norrsken, säger Zhang Hongzu från Kina.

Buncha Kamolrat och Piyaros Tatiyanukule från Thailand bidrar med färsk statistik från norrskenssajterna. Både Nasa och meteorologerna levererar norrskensprognoser. För norrskenet är lika opålitligt som vädret – vissa veckor bjuder på ett häpnadsväckande skådespel, andra veckor kammar man noll. Men senaste prognosen ser lovande ut:

–Vi har mycket stora chanser att se norrsken både i kväll och i morgon, säger Buncha Kamolrat.

”Aurora hunting” har blivit en industri i norra Skandinavien. Norrskenet är det nya hundspannet, konstaterar Hans Norén, chef på STF Abisko. Under de mörkaste vintermånaderna håller norrskensturisterna anläggningen sysselsatt. Den är i stort sett fullbelagd från december till mars. Bland de internationella turisterna har intresset för norrsken länge varit stort och de senaste åren har entusiasmen för det himmelska skådespelet ökat också på hemmaplan.

Utsiktsplatsen Aurora Sky station, högst upp på fjället Nuolja, erbjuder frusna norrskensjägare varm dryck och inomhustemperatur. De flesta turisterna tillbringar dock mesta tiden utanför byggnaden – ingen vill riskera att missa en hälsning från Aurora. Ett hundratal personer, klädda i värmande skoteroveraller, glor mot himlen. Många är britter och japaner och det är alltså ingen slump att turiststationens hemsida är översatt till både engelska och japanska.

–Det här är en fantastisk plats för norrsken. Man är ju bokstavligen nära himlen. Inga artificiella ljus eller ljud som stör. Norrsken är som en öppen brasa – man har svårt att slita blicken, säger en japan med avancerad fotoutrustning.

Just i kväll vill det sig inte riktigt. Vi anar några gröna strimmor på himlen, men det är inte det där intensiva skenet som man ser på vykort. Vid midnatt, efter icke-showen, tar vi liften ner till turiststationen igen. Men ingen verkar särskilt deppad. Nästa kväll är det nya tag.

”That’s the thing with mother nature: she’s such a bloody diva”, skriver Financial Times reporter efter en norrskensvistelse vid Abisko turiststation. Först fjärde kvällen får reportern till slut skåda den mäktiga dansen över himlen, och är lycklig hela vägen hem till London.

Vår belöning kommer den andra kvällen. Norrskenet framträder allt starkare på himlen och vid varje skiftning skriker klungan med japanska tjejer rätt ut i mörkret. Det låter som att de är på en konsert.

–Vi brukar säga att har man lyckats skåda norrsken så har man lycka resten av livet. Det är en gåva från Gud, säger Zhang Hongzu.

Några veckor senare får jag kontakt med Yugi Onuma och Manabu Ogura på Facebook. När jag kollar runt bland deras foton blir jag lugn: Det ordnade sig tydligen för dem också. De har ett helt album med vackra norrskensbilder.

LÄS MER: Nu ska naturens bästa underverk utses

LÄS MER: Därför vill alla resa till Sverige

Vart är vi på väg? Testa dig själv!

TEST 1 | På spåret

TEST 2 | På spåret

TEST 3 | På spåret

TEST 4 | På spåret

TEST 5 | På spåret

TEST 6 | På spåret