Sent en sommarkväll i juni landar vi på Evenes flygplats i Nordnorge och möts av Torbjörn Haugland och Reidar Samuelsen. Reidar hyr ut Harley Davidson-motorcyklar och har tagit med sig en stor och bekväm Ultra Classic till oss. Under midnattssolens bleka sken fyller vi snabbt packfickorna. Vi befinner oss nära Polcirkeln och ljuset är fantastiskt. I bakgrunden tornar de svartvita fjällen upp sig som mjuka skuggor i natten och solen lyser svagt orange vid horisonten. Norges vackra vägar börjar direkt vid flygplatsen och mitt i natten är det lugnt på vägarna då de stora tyska husbilarna med älghorn på taken lyser med sin frånvaro. Efter några mils körning tar vi in på ett hotell i Bjerkvik. Alla rum har tjocka gardiner så att man kan sova trots midnattssolen.

Följande morgon väljer vi kustvägen längs det vackra fjordlandskapet som doftar friskt av tång och hav. Det är så gudomligt vackert att man önskar att vägen aldrig ska ta slut. I området stöter vi på en hel del krigshistoria från andra världskriget. Utanför Lapphaugen står kanoner till minne av platsen där tyskarna stötte på motstånd år 1940. De blev tvungna att göra reträtt och det var i Tromsöfjorden som brittiska bombplan sänkte det tyska slagskeppet Tirpitz. Turens högsta punkt går över Gratangsfjellet med en fjällnatur där snö fortfarande ligger kvar fläckvis på vägen. De små fjällbjörkarna har just slagit ut med sina skira limegröna löv och vi får uppleva våren för andra gången. Vid Gildetuns storslagna utsikt över fjorden med en glaciär som går ända ner till havet äter vi en lunch på lax som av någon anledning alltid smakar så mycket godare i Norge. Strax utanför Alta stannar vi till igen för att köpa lite torkat renkött av de norska samerna Nils och Mikkel. Ovetandes om samisk kutym frågar jag Nils hur många renar han har. Det är som att fråga en svensk hur mycket pengar han har på banken, bannar fotografen senare.

– Mina söner har tagit över renskötseln och nuförtiden får jag sitta i en bekväm skinnfåtölj och sälja renskinn och torkat kött till turisterna istället, svarar Nils undvikande.

När vi nästa dag viker vi av mot Nordkap blir det om möjligt ännu vackrare. Vägen slingrar sig fram tätt intill kusten och genom en sex kilometer lång tunnel under havet. Då solen tittar fram får havet en starkt blågrön färg och på stora ställningar hänger torkad fisk. Längs sluttningarna betar vita renar. Plötsligt förändras landskapet och vägen går i en alpin terräng med snö och kala berg högt över havet. Solen skiner solen strålande klart när vi rullar fram till Nordkap, som brukar räknas som det europeiska fastlandets nordligaste punkt trots att klippan ligger på en ö. Annars är det ofta dimma här och souvenirbutiken säljer grå vykort där det står ”Jag har varit till Nordkap”. Som tröst för de många som bara får se dimma visas en oerhört proffsig panoramafilm om Nordkap under årets fyra årstider.

Från Honningsvåg ska vi ta Hurtigruten till Kirkenes. Det är smidigt att bara rulla ombord på båten i en stad och rulla av i en annan. Här långt uppe i Nordnorge lägger Hurtigruten till vid många av de små fiskesamhällena längs kusten. Ombord serveras havets läckerheter och det är lång kö till bordet med kungskrabbor, skaldjur och ovanliga fiskar. Kvällens höjdpunkt är annars jacuzzin högst uppe på däck, där ligger man och njuter under midnattssolen och har svårt att gå och lägga sig.

Vid Hurtigrutens ändhållplats Kirkenes ska vi köra till Jarfjordbotten i östra Finnmarkens orörda natur, nära ryska gränsen. Här bor Lars Petter Oie och Guro Brandshaug som anordnar kungskrabbsafari och dykning för turister. I Barents hav trivs de gigantiska röda kungskrabborna som har invandrat från Kamtjatka via Kola halvön till den norska kusten. Med en snabbgående gummibåt åker vi ut en liten bit för att fånga färska kungskrabbor till lunch. Lars Petter tar på sig dykardräkt och går raskt ner för att plocka upp några krabbor.

– Det gäller att se upp för klorna, de kan knipsa av ett finger. Men kungskrabborna rör sig långsamt och är inte aggressiva, berättar Lars Petter Oie.

Efter en stund dyker han upp med en kungskrabba på fem kilo. Den mäter 90 cm från ben till ben.

– Det är bara en medelstor krabba. Det finns de som är två meter långa och väger 15 kilo, säger han.

På bryggan rensas krabborna. Det är bara benen som sakta ska sjuda i en stor gryta med saltvatten. Vi sätter oss till bords och får smaka på de godaste och färskaste krabbor. Det vita köttet smakar sött och vi äter så mycket vi någonsin orkar under en lunch vi aldrig ska glömma.

På vägen tillbaka passerar vi den ryska gränsstationen och ser skylten mot Murmansk innan vi fortsätter färden på raka finska vägar över Enare Träsk vid de tusen sjöarnas land. Inne i Sverige kör vi genom djupa barrskogar mot Jukkasjärvi ishotell för att äta nystekt fjällröding och glass med hjortronsylt. Ishotellet har precis rivits efter vintersäsongen och vi tittar som hastigast in i isfabriken där 8000 ton is lagrats inför nästa vinter. Det har nästan hunnit bli midnatt när vi sätter av mot Riksgränsen för att hinna åka lite skidor. En bit utanför Kiruna kör vi ned i en böljande dalgång och plötsligt är det som om hela världen står stilla: På avstånd hörs en porlande fjällbäck och midnattssolens varma gula ljus gör att den svarta fuktiga asfalten blänker på den mjukt kurvade vägen. Trots att vi har varit igång sedan tidig morgon och åkt 70 mil är tröttheten som försvunnen då vi upplever ett av naturens mäktiga ögonblick denna magiska sommarnatt i norr.